lördag, april 30, 2022

Veckans mening – om teater

Det är Skriv-Robert som uppmanar oss, bloggarkollegorna, att på lördagar presentera en mening man läst i veckan och som av en eller annan anledning fått oss att hejda oss lite, om än bara ett kort ögonblick. Den här gången hämtar jag min tänkvärda mening ur programbladet för "Månen och de andra planeterna" som jag sett på Stockholms Stadsteater  mitt första teaterbesök på en hel evighet, för övrigt. Den mycket originella pjäsen är både skriven och regisserad av Staffan Valdemar Holm, en erfaren och välkänd man i Sveriges teaterkretsar. Om man ser till hans ålder (73) är han pensionsmässig, men någon idébrist har han definitivt inte. Den här synnerligen ovanliga historien består av sexton "bitar" av olika längd, bara några hänger ihop. Härligt nog får publiken dessutom skratta! Ann Petrén och Leif Andrée briljerar i sina roller. Andra akten var bättre än den första, jag gick ut ur salongen med ett nöjt leende på läpparna. Ändå visar det sig att mannen bakom verket förvånar mig genom att ha ett intressant och skeptiskt förhållningssätt till den bransch han varit en del av i hela sitt vuxna liv. Intervjun med honom rundas av med "Ja, men gå och se teater, hur jävla kul är det?" och han utvecklar denna karamell att suga på till Valborg så här:

Jag älskar vad teatern i bästa fall kan; berätta något om livet och existensen genom en skådespelare på scen – men när jag slutar är jag inte säker på att jag kommer att se en enda teaterföreställning mer i mitt liv.

Copyright Klimakteriehäxan

12 kommentarer:

  1. om han säger så, vad ska då inte vi andra tycka? jag brukar roa mig med att kolla fantasifulla lösningar på dekoren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just dekoren var inte mycket att hurra för i den här pjäsen. Men det höll ändå!

      Radera
  2. knasigt, tycker om att gå på teater, senast december före jul

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han har kanske fått för mycket av det goda, vad vet jag. Känner ju inte karlen det allra minsta.

      Radera
  3. Jag undrar om han menar det, eller om han bara ville skaka om lite.

    SvaraRadera
  4. Är dessvärre benägen att hålla med Staffan Valdemar Holm. Teater är/var ju hans jobb, och det vill man kanske inte fortsätta med resten av sitt liv. Teater för mig är ett rött skynke. Klarar inte av det, då det är som himla "onaturligt" i mina ögon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så synd att du aldrig "hittat" teater - det kan bjuda på fantastiska upplevelser. Jag kommer tyvärr iväg alldeles för sällan numera.

      Radera
  5. Jag går gärna på teater men det är ju inte mitt jobb att vare sig stå på scenen. regissera eller skriva manus. Och kanske är det så att man även inom teaterbranschen, som inom andra, tröttnar. Inte konstigt i sig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä man kan naturligtvis tröttna på allt. Även teater. Fast det kom lite oväntat ...

      Radera
  6. Har bara sett teaterföreställningar när jag var yngre, kanske uppfattar man det annorlunda då, eller så beror det på vad det är för sorts teater kanske... inte så insatt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å så synd att du "kom av dig"! Det finns förvisso många sorters teater, jag tror alla kan hitta något som passar.

      Radera