Vårtecken

Vi har klarat av Vårdagjämningen och sett åtminstone glimtar av solen. Termometern visar fler plus- än minusgrader under dygnet. Även jag har mött krokus och snödroppe, fast jag är förbisprungen av många. För att inte tala om vintergäcken, snart utblommad men i en klass för sig ändå tack vara sitt kaxiga namn! Vi gäckar vintern tillsammans! Och i helgen byter vi tid. Allt detta kan bara tolkas som positivt: den är på G nu, våren! Så efterlängtad, så välkommen!

Veckans kulturfråga från Enligt O siktar också på framtiden. Så här lyder den: Vilka (nya) böcker ser du fram emot att läsa i vår?

För min del är den enkla sanningen att jag har så dålig koll på vad som är på gång att jag egentligen inte har något litterärt vårtecken att ta till som svar. Men Åsne Seierstads "Afghanerna" är så pass ny att den bör jag kunna lyfta fram, eller hur? Måste-läsning, i min värld. 

Upptäcker (tack vare nytt reklamblad från Ica!!!) ännu en reportagebok som kommer ut i denna vecka och som väcker mitt intresse: "En bra dag att dö" av Carina Bergfeldt. Jag är inte förtjust i hennes talkshow på SVT, föredrar henne som reporter, men hennes tidigare bok "Sju dagar kvar att leva" var riktigt bra. Då om dödsdömda, offer, advokater och andra berörda, i USA. Nu följer hon upp med en skildring av en fängelsepastors liv, efter 276 avrättningar han övervakat.

Om jag känner att jag behöver något mera lättsmält kan jag tänka mig att söka upp "Au revoir, Agneta" av  Emma Hamberg, nyss utkommen uppföljare till den rätt originella "Je m´appelle Agneta", som jag gillade. Om 50-årig svensk gift kvinna som ger sig ut på äventyr.

Copyright Klimakteriehäxan