Kasse nr 5 är kulturell

Kasskampen kan också utkämpas i kulturell anda. För med en snygg kasse kan man berätta att man, för att ta ett exempel, varit på Carl Larssons Sundborn. Har man handlat i museishoppen får man med sig två typiska verk av konstnären på papperskassen, som har stadiga handtag och kan återanvändas rätt så flitigt innan den tar slut.

Själv har jag besökt Sundborn två gånger på senare år och gått guidad tur vid båda tillfällena. Och tack vare att guiderna varit väldigt olika, med olika specialområden, har det blivit två vitt skilda upplevelser, båda jättebra! Osäkert vad jag köpte i butiken, men påsen har jag som synes kvar och i bruk.

Du deltar väl i Kasskampen, kriget mot påsarna som varken återanvänds eller återvinns?! Det går alltså ut på att alla vi ska använda färre pappers- och plastpåsar, och inte minst gäller det att komma ihåg att ha en kasse redo i väskan när det blir dags för shopping. Välkommen upp på barrikaden!

Copyright Klimakteriehäxan

Sten

STEN är denna veckas nyckelord när Sanna delar ut Gems Weekly Photo Challenge. Så här kommer en sten som jag gillar, inte minst tack vare den lilla kämpande växten! (Ursäkta att bilden går i repris, la ut den i början av juni redan ... men jag gillar den ju som sagt!)

Copyright Klimakteriehäxan 

Akta dig för kroken!

Det finns skyltar som talar sitt tydliga språk, ibland i text, ibland i bild, ibland med en kombination av båda. Men det finns också skyltar vars budskap man kan tveka om.

Ta den här skylten som sitter nere vid hamnen i Puerto Soller på Mallorca. Den riktar sig mot land, så den som går ut på piren möter den. Men den går ju att tolka på flera sätt! Om fiskar går på torra land kan detta vara en varning: se upp för jättestora krokar. Om det i stället är en fiskare som läser skylten kan han kanske ta det som en uppmaning: använd stor krok om du ska fiska här. Alternativt är det en varning: meningslöst att ens försöka, fisken här är knappt större än din krok. Eller bara en upplysning i största allmänhet: visst nappar det!

Jag blir påmind om en gammal historia från biståndsvärlden: det europeiska hälsoteamet föreläste i en afrikansk by om malariamyggans eländiga smitta. Man pekade på en affisch med en mygga för att förklara hur den stack och hur farlig den var. Men byborna fnissade och gick oberörda från mötet. Anledning? Jo så där stora myggor hade de ju inte alls i byn!

Nu är det väl förstås så att den spanska skylten vill berätta att ingen får fiska just här, varken med stor eller liten krok. Men lite kan man väl få leka, det är ju ändå Skyltsöndag?
Fler skyltar via BP:s blogg.

Copyright Klimakteriehäxan

Vive la France!

Frankrikes nationaldag. En gång har jag firat den i Paris. Det var lite speciellt. Jag hade just avslutat en tvåveckors intensivkurs i franska och rundade av den med en turisttripp tillsammans med en väninna som damp ner på Gare du Nord när min skolgång var avklarad.

Hur det nu gick till minns jag inte, men vi hamnade på en stor privat fest mitt i Paris, i Eiffeltornets skugga, den där kvällen. Alla talade franska. Även jag. Hamnade i samspråk med en trevlig man och vad vi nu kan ha haft att avhandla har jag inte en aning om. Men jag minns tydligt hur jag, efter att just ha avslutat en riktigt lång harang, så att säga klappade mig själv på axeln: där fick jag verkligen till det! Jösses så bra min franska blivit! Pratar nästan som en infödd, eller åtminstone som någon från Algeriet (min lärarinna var därifrån)!

Helt upptagen av att själv berömma min egen förträfflighet tog det en liten stund innan jag insåg att mannen jag konverserade uppenbarligen hade väldigt roligt. Så kul, faktiskt, att han slog sig på knäna och f-n vet om han inte torkade bort en tår också. Han måste ha sett att jag inte hängde med.

-Jätteskoj! sa han, glatt fnissande, och fortsatte med en förklaring:
-Har aldrig hört någon prata så rolig franska som du gör, men fortsätt, fortsätt! Jag förstår allt du säger!

Behöver jag säga att jag tappade lusten att prata? Jag och min kompis fortsatte rätt snart till vårt billiga hotellrum där en dubbelsäng väntade, med en grym grop i mitten.

Morgonen därpå hade vi båda träningsvärk i armarna efter att ha klamrat oss fast vid var sin sida av sängen för att undvika att ligga klistrade mot varandra i den där gropen. Men den franska nationaldagen hade vi firat i alla fall. Mestadels på (lustig men hjälpligt begriplig) franska.
Vive la France!

Copyright Klimakteriehäxan

Man ska inte alltid tro på Ingmar Bergman ...

Detta är dagen då Frankrike ska firas. Men Ingmar Bergman hänger på, även om han är betydligt yngre. Skulle som bekant, ja det kan inte ha undgått någon vid det här laget, ha fyllt 100 just i dag.

Upprepar gärna, som "present" till "födelsedagsbarnet" mitt boktips om hans självbiografi "Laterna Magica" som jag nyss lyssnat på i Radioföljetongens version, suveränt inläst av Sten Ljunggren (den finns också med Reine Brynolfssons röst som hörbok).

Dock visar det sig att man ska inte tro på riktigt allt som Bergman väljer att "avslöja" om sitt liv. Tvärtom tycks han ha skarvat och slätat över i historien för ett slutresultat mer i hans egen smak. Det hindrar inte att det handlar om lysande text, så väl värd att läsa/lyssna på. Inte många skriver så bra!

Ikväll sänder dessutom Sveriges Television hans "Sommarnattens leende" från 1955 med bl a Harriet Andersson och Gunnar Björnstrand. Påstås vara en av hans bästa, inte heller en nattsvart historia. Tror att jag ska ge den en chans, start kl 21 i SVT 2.
Trevlig lördag på er, även om ni inte råkar fylla år!

Copyright Klimakteriehäxan

Häng med mig till Soller!

Den här sortens "fruktdisk" gör mig alltid lika glad, var den än finns.

Lördagar är marknadsdagar i Soller på Mallorca. I den lilla staden bor ungefär 15 000 människor, men när det är turistsäsong kryllar det av folk på gatorna, inte minst när alla försäljningsstånden kommit på plats.

Ferrocarril Soller

Soller ligger på öns norra del och dit kan man komma från huvudorten Palma på flera sätt: man kan hyra bil, man kan ta bussen eller man gör som de flesta tillfälliga besökare, åker museitåget. Den som väljer att köra bil kan slingra sig fram i dramatisk natur, tåget går i stillsammare tunnlar genom berget (det gör i och för sig stora motorvägen också).

Väl framme gör sig Joan Miró synnerligen påmind. Han bodde i Soller och direkt vid tågstationen finns ett litet Miró-museum med tillhörande souvenirbutik. Gratis inträde, så trevligt!
Härom veckan tog jag det där lilla tåget, gick på marknaden, köpte en klänning, tittade på folklivet, kollade museet, tog spårvagnen ner till hamnen där det blev både restaurangbesök och dopp i havet.

Stadshusets dörrhandtag

Lustigt nog besökte jag Soller redan första gången jag var på Mallorca, tillika min första "riktiga" utlandsresa. Kände förstås inte igen ett enda dugg ... fast ett stort träd på torget minns jag som något i vars skugga gamla farbröder satt och muttrade med varandra ... Nu, snart femtio år senare, har de nog fått söka annan placering för sin ljugarbänk.

Hur som helst tänkte jag att ni kanske vill hänga med mig på den där lilla utflykten. Håll till godo!

Och här var det grönsaker!

Stadshuset låses med rejäl nyckel.

Här en tidig Miró, en vy från Soller som han tecknade som liten. Finns att beskåda inne i tåget.

Olivutbudet på marknaden var milt uttryckt imponerande, minst tjugo sorter. Och jo, försäljaren försäkrade att de var olika allihop. Och att han visste skillnaden ...

Järnvägsstationerna är inte i topptrim. Den här hade t o m tappat klockan ...

Mallorca är en vacker ö, inte bara när man ser havet!

När man kliver av tåget hälsas man direkt av ett Miró-verk.

Joan Mirós eget lilla museum. Alla tavlor var lika stora och påminde om varann!

Ett av Mirós verk. Om du tycker att du ser en fotograf också så stämmer nog det, tyvärr.

Miró hade lånat ut ett rum till Picasso och hans keramik.

När det är riktigt varmt dras blickarna lätt till sådant som har med dryck att göra. Picasso skapade denna anslående tillbringare.

Hamnen i Port Soller.

Underbart skyltfönster för den som liksom jag älskar solfjädrar.

Copyright Klimakteriehäxan

Lättsmält läsning

Helgfrågan som Mia i bokhörnan brukar ställa varje vecka är nu inne i sommar/standby-läge. Vilket betyder att frågan är den samma flera veckor i rad: Vad läser du just nu?

Mot bättre vetande har jag tagit tag i en bok som jag fått – och egentligen inte
tror på: "Flytten till Cornwall" (The Cornish House) av Liz Fenwick. Nyblivna, unga änkan Maddie har fått en tonårig styvdotter på halsen, blivit av med alla sina pengar men lyckosamt nog ärvt ett stort och gammalt hus på den brittiska vischa som är så omhuldad som ett romantiskt paradis.

Lättsmält och förutsägbart, har läst hundra sidor. Borde nog ha ägnat tiden åt något en aning mer ambitiöst, men i solstolen är det bra med nåt enkelt! Omslaget är gulligt.

Copyright Klimakteriehäxan

Blomsterväg

Blir lika glad varje sommar när dessa prunkande blomlådor kantar min promenadväg längs Årstaviken. Tack Stockholms stad (tror jag i alla fall)!

Copyright Klimakteriehäxan

Kasskampen är inte slut! (Kasse nr 4)

Inte trodde du väl ett endaste kort litet ögonblick att Kasskampen var över, fast jag legat lågt nån vecka?
Ack nej, det kriget blir långt, även om det som tur är knappast blir särskilt blodigt.

Det handlar alltså om att vi måste bli duktigare på att ta med en egen väska eller kasse hemifrån när vi ska handla. Och köpa mycket färre plastpåsar. De vi ändå köper ska dessutom alltid användas igen för att slutligen återvinnas, allt detta för miljöns skull! Tja, nån liten krona kan man kanske också tjäna. Fast räkna inte med nån storvinst.

"Återanvänd mig" (Reutilízame på spanska) står det på den kasse som fick följa med mig till Ica idag. Minns inte var jag plockat upp den, men som ni förstår lyder jag ordern! Och skryter som synes med min duktighet ...

Gör det du också. Lägg ner en liten extra påse (tillsammans med solfjädern!) i handväskan varje gång du går ut, man kan ju aldrig så noga veta när shoppingandan slår till! Sedan är det bara att skryta, för varje gång du använder en gammal påse är en delseger i Kasskampen!

Copyright Klimakteriehäxan

Det här är mitt revir!

Nu har vi en bofast hackspett i vårt hus.
Efter att ha konsulterat expertis, hos Anticimex och bland fågelvänner, handlar det om revirtänkande. Och jag vill gärna hävda mitt.

Hålet. Det var inte ens litet!

När hanen ska ha tag i en hona gäller det att hacka så det hörs, och då fann vår inkräktare tydligen att det ekade bra om han hackade just under taket. Därinnanför är det tomt, så spettskrället hade helt enkelt hittat den perfekta resonanslådan för sin serenad. Där finns också förklaringen till att en del hackspettar ger sig på plåt, som parabolantenner och liknande: det ekar vida omkring om man hackar där!

Rekommendationen jag fått är att markera att reviret redan är upptaget. Vilken man kan göra genom att sätta upp en konstgjord hackspett. Vi råkade ha en i lager! En dörrknackare, handgjord på Åland och inköpt på skärgårdsmarknad på Fjäderholmarna för rätt många år sedan. Dottern hade den vid dörren till sitt rum.

Men jag har också beställt en, i plåt. Och får dessutom veta att hackspettar ogillar skator. De är också rädda för stora ugglor, så sådana ska också kunna fungera som fågelskrämmor. Båda varianterna finns att köpa i plast, har jag sett, men hur man fäster dem på ett trähus har jag inte riktigt förstått.

Samtidigt inser jag att trähackspetten som jag nyss spikade upp kan få komma in under tak ett tag igen, för det där desperata hackandet efter fruntimmer kommer inte att dra igång på nytt förrän nästa vår. Dock får man räkna med att fågeln vill återvända, säjer experterna, eftersom det antagligen lät väldigt bra om vårt hus. Fast nu ska den inse att det här är mitt revir, inte hans!

Klängrosen som sitter på samma vägg som hackspetten - också mitt revir!

Copyright Klimakteriehäxan

När blommorna får halsa

Jag förstod inte hur det skulle kunna fungera.
Men tänkte att det kunde ju inte skada att försöka. För har man lite glest mellan villiga blomvattnare när man själv inte är på plats och kan sköta den hanteringen är genvägar guld värda.

Alltså tog jag vara på några urdruckna pet-flaskor. Fyllde dem med vatten, höll för öppningen med tummen, vände flaskan upp och ner och tryckte med en bestämd och någorlunda kraftfull rörelse ner flaskhalsen i jorden bredvid den växt vars törst jag ville släcka.

Kanske är detta gamla nyheter, kanske har du gjort så här i åratal, vad vet jag. Men för mig var det en nyhet och nu kan jag bara vittna: DET FUNGERAR. Och det fungerar både inomhus och ute.
När blomman druckit upp har flaskan blivit hopskrumpen, men hellre skrumpen plast än skrumpen växt! Bara att dra upp och göra om proceduren!

Copyright Klimakteriehäxan

På onsdag är det dags!

Inte för att jag ska ägna mig åt (gratis)reklam för alkohol. Nej, det är verkligen inte min grej. Men det kan inte hjälpas: mojito är gott. Det tyckte Ernest Hemingway också.

Den här drinken består i sin ursprungliga form av ljus rom, soda och sockerlag. Lägg till lime, is och lite mynta och saken är klar. Numera serveras den också med andra smaker, som hallon exempelvis, men det har jag inte ens vågat testa. Håller mig till den gamla varianten, i kubansk stil, precis som Hemingway.

Om man nu är lite lat och inte någon äkta bartender finns en genväg: denna dryck går att köpa färdigblandad och drickklar på Systembolaget, både i box och flaska. Och eftersom detta är en sådan utmärkt sommarfrestelse har jag gjort just det! Viktigt dock att den serveras riktigt kall.

Att mojiton dessutom tilldelats sin alldeles egen dag i almanackan kan ju inte förvåna någon längre, med alla dessa bemärkelsedagar som slåss om datumen. Internationella mojito-dagen infaller på onsdag i veckan som kommer, den 11 juli. Så nu har du blivit förvarnad och hinner handla om du vill högtidlighålla den.

På Mallorca hade man tjuvstartat och skyltade med El Dia del Mojito en hel vecka i förväg. Men tro nu inte att jag menar att du ska sörpla denna vackert blekgröna romdrink i veckor! Fast på onsdag blir det en för min del, det är nog tämligen bergsäkert.

Söndagar är Skyltsöndag i bloggvärlden. Du hittar söndagsskyltare om du tar vägen om BP.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Positiva budskap om alkohol ska åtföljas av varningstext, i alla fall i annonssammanhang, och de får inte rikta sig till ungdom. Tror inte Klimakteriehäxans läsekrets är tonårig men tar med ett par varningsord för säkerhets skull: alkohol är beroendeframkallande (det kan mycket väl gälla mojito ...) och kan skada din hälsa ...

En riktig skithistoria

Alla bajsar. Utan undantag. En del gör det helst hemma, andra kan tömma tarmen lite var som helst om det trycker på.
Då är det ju genialt att alltid ha toaletten med sig!

Möjligen tycker ni att jag beskurit bilden på hästen lite konstigt. Men det är inte djuret som är poängen utan den fiffiga bajspåse som hänger under svansen. Titta noga så ser du! I Palma på Mallorca behöver man alltså inte riskera att sätta fötterna i en riktig skithög när man korsar gatan, för hästen som knallar runt i staden med turister i sin vagn tar med sig sin egen avföring hem till stallet.

Vilket får mig att undra om inte någon kan uppfinna en påhängbar toa för några andra djur? Jag tänker speciellt på de hundar vars mattar och hussar fullständigt struntar i påbudet att plocka upp korvarna som deras gulliga älsklingar lämnar efter sig. Visst, man får inte skräpa ner. Men i Sverige lagförs sällan någon för att ha brutit mot det påbudet, så vitt jag känner till.

Copyright Klimakteriehäxan

"Don´t leave home without it"

Det är somrar som denna som min tes ideligen blir bekräftad: Gå inte hemifrån utan den!
Vilken den? Solfjädern, förstås!

Jag har sjungit dess lov upprepade gånger här på bloggen men nu blev det dags igen. Tänk dig själv: du är ett hängivet fan av solfjädrar (ett fan-fan skulle en lustigkurre kanske säga på swenglish?) och finner dig plötsligt stå framför ett helt stort skyltfönster fyllt av just detta älsklingsobjekt!

Butiken med det lockande fönstret finns i den lilla staden Soller på Mallorca. Och nog vet jag att man i länderna kring Medelhavet på vilken marknad som helst kan köpa solfjädrar för en struntsumma, visst vet jag att sådana också fyller sin funktion. Men det är något särskilt med de lite mer arbetade, elegantare skapelserna!

Den som drog mina ögon till sig allra mest pryddes av ett bi på en blomma. Handmålat? Självklart, sa damen i affären. Priset? 25 euro. Inte oskäligt, tyckte jag, men lyckades ändå gå ut utan att handla, min samling är redan stor nog, och där finns flera handmålade, just från Mallorca. Fick dem i present från min kompis Kulsprutan, min trognaste bloggläsare tills hon tyvärr dukade under för cancer. Att ge folk en solfjäder är för övrigt ett lysande förslag.

Nu har jag alltid en solfjäder i handväskan, helst i ett litet fodral, och man behöver inte alls leva i varma klimatzoner för att vilja använda den. Kliv på en buss i Stockholm och jag lovar att din bänkgranne lutar sig lite närmare för att om möjligt fånga lite av luftrörelsen du åstadkommer i den stillastående hettan!

"Don´t leave home without it" var en reklamslogan som bet sig fast för några år sedan, men då gällde det ett kreditkort. Idag gäller det tveklöst solfjädern.
Kom just på – när jag tittar på mitt foto – att jag nog borde ha köpt den där med biet i blomman ändå. Så fin! Eller hur?
Om du vill läsa mer om solfjädrars historia och användning kan du klicka här!

Copyright Klimakteriehäxan

Back in business!

Hej! Nu är jag här igen! Har ni saknat mig? :-D
Jag tog en liten semestertripp. Och när man nu som jag inte längre har så väldigt mycket att ta ledigt från, så blev det semester från bloggen. Trots att jag hade utrustning med som naturligtvis gått att blogga med. Men det blev liksom bara inte av, och lite extra ledigt har ju ingen mått dåligt av, eller hur?

Vi hamnade på Mallorca. Där har jag förvisso varit ett antal gånger förr, men nu var det riktigt länge sedan. Redan flygplatsen var oigenkännlig, så väldigt mycket större än i mitt minne – men så var den nyutbyggd också.

Närodlat.

Vårt hotell låg lyckligt placerat precis vid stranden i Can Pastilla, havets temperatur var ljuvligt ljummen, luften varm men inte outhärdligt eftersom vi ofta hade en liten bris som smekte våra nordiskt bleka kroppar. De antog en lite friskare färg efter ett par dagar. Dessutom gick vi på vattengympa, så duktigt!

Det blev ett par utflykter också, en med tåg till Soller där det var marknads(lör)dag med många shoppingchanser och Miro-museum inklusive ett rum med Picassos keramik. Tror inte jag visste att han ägnade sig åt krukor och vaser också! Vi fortsatte till Puerto de Soller, hamnen som bjöd på både bad och lunch.

In till Palma tog vi oss också och fann skön skugga, drinkar på en takterrass och utmärkt middag på en krog som visade sig vara svenskägd.
Hem åkte vi nog i rättan tid, för man varnade för riktig hetta mot slutet av veckan. Lagom är som bekant bäst, inte minst när det gäller väder och temperaturer ...

Det finns en färsk helgfråga att besvara från Mia i bokhörnan, en dubbel: Vad läser du just nu? och dessutom: Har du något restips? 
Mitt restips blir då förstås Mallorca, eftersom jag tycker att det är en väldans vacker ö med många plustecken runt omkring. Fast jag vet förstås också att de flesta redan varit där. Mallorca var i själva verket målet för min egen allra första "riktiga" utlandsresa när jag var ungefär tjugo år.

På bokfronten då? Jo under resan har jag avslutat radioföljetongsversionen av Ingmar Bergmans självbiografi "Laterna Magica", lysande läst av Sten Ljunggren. Fantastiskt språk, spännande innehåll, även om det blev lite mindre intressant när Bergman "flydde" till München. Sedan hittade jag en slöbok i hyllan med böcker som folk lämnar kvar på hotellet: "Ödesgudinnan på Salong d'Amour" av Anna Jansson. Tröttnade på henne för rätt länge sedan, men upptäcker nu att hon faktiskt har lite humor! Fort läst, snart glömt.

Nu ska jag försöka lägga till lite Mallorcabilder också. Har en hel del att välja på, man får räkna med att Mallis dyker upp fler gånger här framöver!
Bloggsemestern är slut, Klimakteriehäxan är back in business!

Ett bröllop var huvudsakliga anledningen till att vi hamnade på Mallorca just nu.

Visst längtar man ibland efter en skön fåtölj när fötterna tröttnat på att ströva?
Just den här skapelsen fick nog ingen sitta i. Men håll med om att den är häftig!
Något för den händiga att ta efter kanske?

Olivlundar och häftiga bergsformationer. 

Det finns sandslott. Och så finns det Sandslott. Denna kreation vaktades dygnet runt
av sina skapare.

Så ljuvligt att ha nära till Medelhavets strand.

Högsäsong för bougainvillean! Och oleandern också, för all del.

Solsemester, visst, men skugga är också guld värd.

Copyright Klimakteriehäxan