tisdag, juli 10, 2018

Det här är mitt revir!

Nu har vi en bofast hackspett i vårt hus.
Efter att ha konsulterat expertis, hos Anticimex och bland fågelvänner, handlar det om revirtänkande. Och jag vill gärna hävda mitt.

Hålet. Det var inte ens litet!
När hanen ska ha tag i en hona gäller det att hacka så det hörs, och då fann vår inkräktare tydligen att det ekade bra om han hackade just under taket. Därinnanför är det tomt, så spettskrället hade helt enkelt hittat den perfekta resonanslådan för sin serenad. Där finns också förklaringen till att en del hackspettar ger sig på plåt, som parabolantenner och liknande: det ekar vida omkring om man hackar där!

Rekommendationen jag fått är att markera att reviret redan är upptaget. Vilken man kan göra genom att sätta upp en konstgjord hackspett. Vi råkade ha en i lager! En dörrknackare, handgjord på Åland och inköpt på skärgårdsmarknad på Fjäderholmarna för rätt många år sedan. Dottern hade den vid dörren till sitt rum.

Men jag har också beställt en, i plåt. Och får dessutom veta att hackspettar ogillar skator. De är också rädda för stora ugglor, så sådana ska också kunna fungera som fågelskrämmor. Båda varianterna finns att köpa i plast, har jag sett, men hur man fäster dem på ett trähus har jag inte riktigt förstått.

Samtidigt inser jag att trähackspetten som jag nyss spikade upp kan få komma in under tak ett tag igen, för det där desperata hackandet efter fruntimmer kommer inte att dra igång på nytt förrän nästa vår. Dock får man räkna med att fågeln vill återvända, säjer experterna, eftersom det antagligen lät väldigt bra om vårt hus. Fast nu ska den inse att det här är mitt revir, inte hans!

Klängrosen som sitter på samma vägg som hackspetten - också mitt revir!
Copyright Klimakteriehäxan

12 kommentarer:

  1. Det där att de skulle vara rädda för skator undrar jag om det stämmer. Vi har skator i vår trädgård (de bygger alltid bo i vårt körsbärsträd) och det har då inte hindrat hackspetten från att vara i trädgården. Den demolerade min ekorrmatare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä ibland undrar man om de går att skrämma över huvud taget, verkar verkligen inte vara rädda av sig ... hoppas nu att huset klarar sig nästa vår!

      Radera
  2. Ja se fåglarna! Det är inte alltid trevligt kvitter. Hoppas du lyckas skrämma iväg hackspetten nästa år.
    Vacker klängros.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja rosen är ett glädjeämne, (till skillnad från hackspetten), jag har gett den några hinkar vatten emellanåt. Tror att det lönade sig.

      Radera
  3. Vilken fantastisk ros!!!

    Jag förstår att det inte är kul med hackspetten, de kan verkligen föra ett attans liv. Undrar hur många gånger den satte sig på panelen till vårt hus och lekte slaghammarborr. F-v vad rädd man blev! Som tur är blev det inga skador. Men det var faktiskt ett rätt snyggt hål den gjort sig hos er. Tror du inte den tänkte sig ett bo där? För om den bara hackar för resonans så borden ju hacka lite var som helst. Fast vad vet jag? Jag är ingen fågel så jag vet inte hur de tänker. Om de nu gör det. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snyggt??? Hm ... Den hackspettsexpert jag pratat med var rätt övertygad om att det inte skulle bli ett bo men vad vet man???

      Radera
  4. Vilken fantastisk historia! Jag skrattar men det är ju sannerligen inte roligt för er. Hoppas de oäkta kan skrämma iväg inkräktaren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir rätt dyrt tyvärr. Så jag håller mig för skratt ...

      Radera
  5. Hahaha! Han är fin din hackspett. Hoppas han håller ställningen tills plåtvarianten anländer. Synd att man inte som i USA får använda puffran - bara i det här fallet alltså;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har ju inte ens nån puffra ... och hade jag en skulle jag inte träffa ...

      Radera
  6. haha, vi har inga hackspett i lager, bara stork i trä... inte längre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ju pippi på fåglar som du vet Men hackspetten gillar jag alltså INTE. (Fast det har jag gjort förr!)

      Radera