Högt uppe på berget ...

Berg & dal i boktitel eller författarnamn, så lyder påbudet från Ugglan denna tisdag när det är dags att trumma ihop ännu en trio. Jag är förvisso ingen bergsklättrare, men jag väljer ändå att hålla mig på de högre höjderna ...

Låt mig börja med "Frestelsernas berg", som har några år på nacken. Men den är skriven av en av Sveriges allra bästa: Jonas Gardell. Mycket läsvärd.

"Och bergen svarade" (And the Mountains Echoed) är en gripande historia av Khaled Hosseini, som fick sitt stora genombrott med "Flyga drake" (The Kite Runner). Här är vi tillbaka i Afghanistan men huvudpersonerna kommer också ut i världen.

En titel jag inser att jag ofta kommer tillbaka till: "Ormens väg på hälleberget" av Torgny Lindgren. Helt enkelt en måste-bok. Om fattiga människors liv i Västerbottens inland för ganska länge sedan. Omskakande.

PS: Inser att jag inte ägnade en tanke åt dem som verkligen försökt bestiga berg inte bara som bokläsare utan på riktigt. Läs "Drömmen om Everest" (Paths of glory) av Jeffrey Archer och Jon Krakauers "Tunn luft" (Into Thin Air). Har skrivit utförligare om dem här.

Copyright Klimakteriehäxan

Bästa tv-reklamen!

Reklam-tv är inget jag är förtjust i. Ser färre program på de kommersiella kanalerna än jag skulle göra, om reklampauserna inte fanns. Nu byter vi kvickt bildkälla om vi trots allt hälsar på i annonsernas tv-värld. Men riktigt allt undgår man ju inte, hur snabb man än är med fjärrkontrollen.

Därför ska jag nu bekänna att det finns en 21 sekunder lång sekvens som jag kan se hur många gånger som helst. Jag blir alldeles mjuk i själen, varm i hjärtat, snudd på lite våt i ögat, det är så himla vackert fångat! En reklamsnutt i försäkringsbolaget Trygg-Hansas tjänst. Du har garanterat också sett den,

Vad är det då för snilleblixt som slagit ner på den reklambyrå som bolaget använder? Jo det handlar om hur en liten människa kommer till världen. En väldigt liten människa, skrynklig och kladdig och alldeles, alldeles underbar.

Det underbara förstärks av det till bildsekvensen perfekta musikvalet. En svensk singer-songwriter som jag egentligen inte alls känner till, Daniel Nordgren, har skrivit "The day that just begun" och han sjunger den själv.

Tv-tittaren ser den lilla människan som placeras på sin mammas mage och hör "You´re the reason why I am, You're the reason why I can, And you're the day that's just begun" och jag kan bara beklaga att jag inte behöver teckna någon barnförsäkring. 

Vill du läsa hela texten? Här hittar du den. Och här nedan har du alla de ljuvliga 21 sekunderna, missa för all del inte ljudet. Råkar du också bli lite snyftnödig? Ja men det går förstås över!

Copyright Klimakteriehäxan

Ess (?) bland S

Nu har vi kommit till S när vi ska presentera en boktriss som Mia i bokhörnan vill ha: en författares namn (för- eller efter-) på S, en boktitel som börjar på S och så ett bokomslag där något väsentligt leder tanken till bokstaven S. Här finns det sannerligen att välja på, det gäller att välja bort!

Har just avslutat Karin Smirnoffs "Havsörnens skrik", hennes fria fortsättning på Stieg Larssons Millennium-trilogi som hon tagit över efter David Lagercrantz trio. Hans böcker har jag helt hoppat över och jag var på god väg att ge upp även Smirnoff. Ändrade mig efter en lång paus. Kommer inte att läsa fortsättningen. Stieg L:s böcker var jättebra, ren girighet är väl det som gjort att man inte lät det räcka med dem. Vilket hade varit bäst.

"Solitär" är en färsk biografi över den märkliga journalisten och debattören Annette Kullenberg, skriven av kollegan Anna Hedenmo. 
Man får veta mer om denna fascinerande dam, som jag förvisso träffat och faktiskt blev ganska rädd för ... helt oberäknelig som hon var! Ingen i Sveriges mediavärld idag liknar henne, och det ska man kanske vara glad för, även om hon var rätt spännande.

Att välja omslag blev riktigt lätt, eftersom jag nyligen läste Julie Otsukas "Simmarna" (The Swimmers). Tyvärr tyckte jag inte att den var alls lika bra som "De kom över havet" (Buddha in the Attic). Men två simmare finns hur som helst utanpå. Och inte nog med det, det är inte bara ett snyggt omslag, bokens titel börjar ju också på "rätt" bokstav!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om kroppsvikt

Övervikt är inte övervikt, utan trivselvikt. Det är det normala läget för kroppen, det är dit den strävar. Kroppen vill ha ett litet reservlager, inför vintern, inför sjukdom, inför dåliga tider. Den vill inte ha bmi 19. Den vill äta en god frukost i sängen. Och efter en stund blir den rastlös och behöver få komma ut på promenad, en lagom lång promenad, blir det för intensivt kräver den en kaka. 

-Det är inte varje dag som kroppsfixering och bantning bereds utrymme på en stor tidnings ledarsida. Men i går hände det. Lisa Magnusson konstaterade i Dagens Nyheter att det aldrig har varit meningen att människor skulle vara supersmala. Nu ger vetenskapen stöd för tesen att folk med lite hull lever längre än de magra. Det är läge att överge kampen för att uppnå "rätt" BMI-tal! 

Världsläget sammanfattat på en skylt

Välkommen till helvetet! Nej, den skylten lockar inte in mig i någon butik. Det kan rent av vara ett rekord i smaklöshet för reklambranschen. Men däremot känns den ju som en välfunnen hälsning och kommentar till världsläget. Man törs knappt slå upp ögonen på morgonen; tänk om ännu ett krig startat medan jag sov! Och hur många skjutningar har ägt rum sedan jag släckte lampan?

Det räckte så bra med dem vi redan hade, från allt svenskt gängkrig runt knuten till invasionen av Ukraina och diverse andra konflikter. Nu räknas nya dödsoffer i tusental, och det handlar inte bara om militärer utan också om civila, kvinnor och barn i Israel och Gaza. 

Att människan är det största hotet mot klotet och allt liv som hittills funnits här, det står utom alla tvivel sedan länge och det understryks bara ideligen, som nu. Visst vill man gärna tro att det ska finnas lösningar, men att de är otroligt svåra att finna, det är uppenbart. Fast i ett försök till en röd tråd i mitt bidrag till denna veckas Skyltsöndag erbjuder jag detta hoppfulla meddelande:

Budskap över en av portarna i kvarteret Kapsylen på Södermalm.

Och för att vi trots allt ska våga fortsätta framåt lånar jag den sprejmålade pilen i trottoaren utanför vårt hus, också en sorts skylt eller hur? Blir det bättre om vi följer pilens riktning? Dessutom låter jag min gamla favoritskylt få ännu en repris. 

Hos BP har temat Skyltsöndagen sina rötter, leta fler skyltbloggare här, i hennes högerspalt.

Se detta som en besvärjelse!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om skärmtid

Lördag är dagen då vi, i Skriv-Roberts efterföljd, publicerar Veckans mening. Något vi läst som fått oss att stanna upp, att tänka ett litet extra varv. Min mening är inte jättefärsk fast nyligen läst, jag hittade den när jag rensade i tidningshögen, men den är mycket bra – som så ofta när Anna-Lena Laurén är i farten i Dagens Nyheter. Här en krönika som är väl värd att läsa och där hon slår fast följande som borde vara självklart men som uppenbarligen inte är det:

Jag vet inte hur mycket forskningsunderlag som krävs för att en skandinavisk förälder ska förstå det enkla sambandet att ju mer tid ditt barn tillbringar framför skärmen, desto mindre tid tillbringar vederbörande med att röra på sig, leka eller läsa.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om hemtrevlig konst

Trasmattor är en fantastisk konst. Det är knutarna som sitter lite si och så, och det ska vara så. Det ojämna ingår på något sätt. Det lever. Perfektion är tråkigt och dött.

-Lukas Moodysson, filmregissör som just nu är aktuell med en ny årgång av hans gamla supersuccé "Tillsammans", uttrycker i en intervju i Dagens Nyheter exakt mina känslor för de underbara trasmattorna (även om jag inte håller med om att "knutarna sitter lite si och så"). Jag har naturligtvis sådana i mitt hem, några jag själv har vävt (som den på bilden, enkel i tuskaft), några ärvda och faktiskt också några köpta. Så hemtrevliga och så fina! Tycker Moodysson och jag, alltså.

Copyright Klimakteriehäxan

En fredag i oktober

Den vildsinta blåsten verkar ha hejdat sig lite där ute. En maskin suger upp gulbruna löv och får gräsmattan att se grön ut igen. Bilen ska på ett snabbt verkstadsbesök och själv oroar jag mig för att det känns som om jag är på väg att få hälsporre igen. Har haft det en gång förr och kunde inte drömma om hur smärtsamt det kunde vara, så nu har jag plockat fram silikonkuddar och är skraj varje steg jag tar ... 

Så kan en fredag i oktober te sig. Bara att kolla Elisa Matildas fredagsfrågor för att se om man har något svar att komma med! Här är frågorna:

1. Vad anser du är ditt senaste stora köp? När vi betalade reparationen av den ordentliga repan jag gjorde på bilen i vintras. Dyrt trots självrisken. Men det small som skott när en vägskylt hoppade upp ur en snödriva (den den låg nedkörd och dold) och klippte till mig. 
2. Vad hoppas du spendera pengar på inom närmaste tiden? Vill hitta riktigt roliga presenter till äldsta barnbarnet som fyller fyra.
3. När avstod du senast från att köpa något? Faktum är att jag jobbar på att krympa min shoppingbudget. Har länge tyckt att jag aldrig gått ut ur en affär utan att ha köpt något, men numera händer det riktigt ofta att jag kliver tillbaka ut på gatan alldeles tomhänt – och är väldigt nöjd med det.
4. När ångrade du senast ett köp? Slog till när det var reapris på en klänning, det var ett par månader sedan. Jag har nästan hela livet köpt kläder för ett liv jag egentligen inte levt, det här är ytterligare ett sånt plagg som jag inte vet när jag ska kunna använda. Men jag älskar vackra kläder som får mig att känna mig snygg, och är det då dessutom ordentlig rea så ...
5. Vad sparar du till? Ingenting. 

Copyright Klimakteriehäxan

En bok som stannar kvar

Tänkte just ta mig en snabb liten stund vid datorn för att plocka upp Veckans helgfråga från Mia i bokhörnan. Då visar det sig att hon kommer med en riktigt svår uppgift denna gång: Vilken bok har haft störst inverkan på dig som läsare och varför?

Oj! Tror att jag påverkats av mängder med saker jag läst. Men ska jag kunna peka på EN? Det är väl inte helt otippat att jag hamnar hos Selma Lagerlöf. "Kejsarn av Portugallien" lärde mig mycket om föräldrars kärlek till ett barn, om hur svårt det kan vara att se att den egna telningen har några brister, om hur lätt det trots allt kan vara att offra både det ena och det andra för att försöka behålla ett barns kärlek. 

Påstår naturligtvis inte att jag har några upplevelser alls likt de som Jan i Skrolycka och hans hustru hade med Klara Fina Gulleborg. Men ändå. Har läst om boken ett antal gånger och tycker att tv-versionen, med Ingvar Hirdwall i titelrollen och i Lars Molins regi, är en av mina stora tv-upplevelser. Den kan ses här, på SVT Play.

Själva romanen, som inte är lång, börjar så här: 
Hur gammal han än blev, så kunde Jan Andersson i Skrolycka aldrig tröttna på att berätta om den dagen, då den lilla flickan hans kom till världen. 

Bara att fortsätta!

Copyright Klimakteriehäxan

Höst med pluspoänger

Den vår de svage kalla höst ... det må vara hur som helst med den saken, men det finns pluspoänger! Som en härlig köpeblombukett i höstfärger, den piggar upp. Det gör faktiskt också mina övriga tre bilder: utsikten från fönstret där jag sitter vid min laptopp är färgglad nu, och alla de rosa banden som vinkar över Biblioteksgatan inne i stan är också något att glädjas åt när man går på den matchande rosa mattan. Fast jag hittar inte bandet jag köpte, får nog investera i ett till.

Höst betyder flyttfågeltider. Så här kan det se ut, vackert skildrat i trä av konstnären
Jan Billman vars verk finns på Galleri Konsthantverket på Götgatan.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att förr i världen hade gamla tanter håret i små knutar i nacken. Hur kan det komma sig att så många karlar plockat upp den (tråkiga) frisyren?

Ut i naturen fast inomhus

Medan naturen så sakteliga drar på sig sina höstfärger undrar Enligt O: Vilka kulturella verk tycker du beskriver naturen extra bra? Det är alltså veckans kulturfråga. Vilket förflyttar mig till konstens värld.

Det finns en målare vars bilder nästan undantagslöst försätter mig i ett tillstånd som rent av liknar andakt: Claude Monet. Han föddes i Frankrike under 1800-talets första hälft, och han hade blick för naturlig skönhet. Se hans äng fylld av vallmo och bli övertygad!

Många är de som vandrat runt i hans trädgård i Giverny. Det är där den lilla "japanska" bron och näckrosdammen finns, den som "alla" har sett och älskat. Själv har jag aldrig kommit dit, men jag har sett blommorna flyta på vattnet i stora ramar på Modern Museum of Art i New York. Och naturligtvis i otaliga reproduktioner, på allt från vykort till t-tröjor, kaffemuggar och kassar.

"Linnea i målarens trädgård" skrevs av Lena Anderson och Christina Björk, och de var/är nog minst lika fascinerade av Monet som jag. En jättefin barnbok är det, att njuta av i snart sagt alla åldrar. Men filmvarianten varnar jag för, den tyckte jag inte alls gjorde vare sig Linnea eller målaren rättvisa.

Lena Anderson har också, tillsammans med Ulf Svedberg, gjort "Maja tittar på naturen". Även det en kanonbok – som i princip allt Lena A har varit inbladad i ... hennes teckningar är fantastiska.

I nästa vecka öppnas en utställning med den svenska naturmålningens mästare Bruno Liljefors på Åmells i Stockholm. Gratis att titta på djur och fåglar som för evigt gjort Liljefors till en populär för att inte säga älskad naturskildrare.

Om en "vanlig" bok, alltså en roman, hör hemma här är det kanske "Där kräftorna sjunger" (Where the Crawdads Sing) av Delia Owens, som jag gillade. I den hamnar man i en miljö långt från Bruno Liljefors snödrivor. Men för oss som inte är skogsmullar av födsel och ohejdad vana är det skönt att konsumera lite kultur inomhus ...

Copyright Klimakteriehäxan

I ett rosa skimmer

 

För att lyckas med veckans tisdagstrio är nyckelordet rosa, så har Ugglan bestämt. Jag ska fatta mig kort (för en gångs skull, kanske nån tänker i sitt stilla sinne):

Finländska Rosa Liksom har jag aldrig läst, men förvisso tänkt att jag skulle ta tag i.

"Under det rosa täcket", skriven av Nina Björk, är en modern feministbibel som jag dock inte kommit igenom trots att jag haft nästan tjugo år på mig ... (den gavs ut 1996).

Hade missat att Marko Lehtosalo kommit ut med en självbiografi: "Markoolio, mörkret och den rosa bubblan". Gillar Markoolio och i förlagstexten påstår man att boken påminner om Zlatan-biografin. Kan absolut tänka mig att plocka upp den.

Lite blekt rosa höstblommor kan väl aldrig vara fel? 

Copyright Klimakteriehäxan

En R-bok alla borde läsa

Tre krav ställs på boktriss, som Mia i bokhörnan dragit igång. Vi går i alfabetisk ordning och har kommit till R: 1. Nämn en författare på bokstaven, för- eller efternamn. 2. En boktitel som ska börja på måndagens bokstav. 3. Ett bokomslag där något som börjar på bokstaven för veckan syns. 

"Brev från min barndom" (La huella de la infancia) av Emma Reyes är en sann skildring av en minst sagt knepig uppväxt i Colombia med en knepig mamma och många nunnor. Mycket läsvärd.

"Rosen på Tistelön" av Emilie Flygare-Carlén från 1842 kan tros vara uråldrig, men nej! Den är spännande! Och i botten ligger en äkta svensk kriminalhistoria som utspelade sig på Västkusten.

Så var det det där med ett omslag. Lite knepigare. Letar och hittar så småningom ett omslag som ligger mitt hjärta nära, men det är på en utgåva jag inte tidigare sett. "Ro utan åror" av min vän och kollega Ulla-Carin Lindquist borde alla läsa. Om hennes sätt att möta sin dödsdom i form av diagnosen ALS, Amyotrofisk Lateral Skleros. Finns i ny pocketupplaga, omslaget med roddbåten har tydligen några år på nacken. Ja, titeln börjar ju dessutom på rätt bokstav! (Lite märkligt dock att ekan på bilden faktiskt har åror.)

Om du tycker att jag tjatar om just den här boken kan du absolut ha rätt, men det beror dels på att det är en viktig och lysande bok, dels på att min inblandning i dess tillkomst var stor. Du kan läsa om detta i "I ljust minne bevarad" som jag skrivit, länk till gratis både text- och ljudversion till vänster här på bloggen.

Copyright Klimakteriehäxan

Sällskap i kyrkbänken

Söndag är dagen för att gå i högmässan om man är lagd åt det hållet. Kanske passade du på att få lite med av Guds ord i går? Jag går sällan i kyrkan, men blev bjuden på kyrkbröllop för en tid sedan. Så trevligt! De unga tu strålade ikapp, församlingen log brett genom hela ceremonin, och torkade förstås en och annan tår. Kärlekssignaler kors och tvärs! När ringarna var växlade och ceremonin slut dansade brudpar, tärnor och marskalkar ut längs mittgången, till romantiska toner. Ovanligt och kul!

Flera småbarn fanns med i kyrkan, men de störde inte. Möjligen kan det ha berott på något jag inte upptäckte förrän efteråt: här och där i kyrkbänkarna fanns små trevliga lekkamrater utplacerade, någon sorts djur hemvirkade i glada färger. 

Vet inte om barn rent av fick ta dem med sig när kyrkobesöket var över, men oavsett det tycker jag det var riktigt omtänksamt. Undrar om någon ung högmässodeltagare i går (eller nån annan söndag) mötte samma vänliga och välkomnande gest i flera kyrkor?

Lekkamrater på plats i kyrkbänken i Värmskogs kyrka.

Copyright Klimakteriehäxan