Älsklingsmat

Det kan tyckas obegripligt, men det är sant: varje gång jag sätter gaffeln i sprider sig matlyckan i min kropp. Och det händer om inte dagligen, så i alla fall ofta. Flera gånger i veckan, säkert. Tröttnar inte!

För ett drygt år sedan hände det sig nämligen att jag blev Viktväktare. Igen. Tredje gången tror jag det är. Kanske är det tredje gången gillt? Resultatet är nämligen ganska gott, och (en betydande del av) anledningen stavas b-a-n-a-n-p-a-n-n-k-a-k-a.

Mycket enklare kan det inte bli. Vispa upp två ägg, mosa en banan och blanda i. Grädda i pannkakslagg med lite smör eller margarin. Det tar kanske fem minuter från start till mål. Ät med bär, färska eller tinade djupfrysta. Njut!
Det gör i alla fall jag.

Allra godast är det att äta bananpannkakan tillsammans med de där stora odlade blåbären, men när det blir svensk bärsäsong igen (det blir det väl får vi hoppas) går säkert allt annat man kan plocka där ute lika bra.

Någon har påpekat att anrättningen mycket väl kan sparas och ätas kall också, men hittills har jag inte lyckats lämna kvar en enda smula för senare konsumtion. Tallriken blir garanterat tom, och jag ganska mätt. Framför allt nöjd. Och glad över kilona som bananpannkakan så att säga tagit med sig.

Copyright Klimakteriehäxan