lördag, juli 06, 2019

Den svåra konsten att såga

Varför är det så svårt att såga?
Jag har försökt förr. Och nu hämtade jag fogsvansen i källaren, för jag stod inte ut med att se de torra ruskorna i syrenbuskarna, bladlösa, döda grenar som sträcker sig mot sommarhimlen och ser fruktansvärt trista ut

Det var bara så otroligt många stammar som var torra och livlösa. Men nästan inga som gick att bryta av, de var alldeles för kraftiga. Såg krävdes alltså.
När jag sågar hoppar det taggiga sågbladet på underlaget som om det skulle dansa jenka men utan ordning. För att plötsligt byta till schottis i turer och skutta i sidled också. Hej vilt. Kanske är det rock´n roll det handlar om?

Jo då, det yr lite sågspån och svettig blir jag, men jag önskar intensivt att någon som KAN såga skulle komma förbi och ta några tag med fogsvansen för att jag  vips!  skulle kunna dra iväg den avsågade trädbiten.

Ni tror förstås att det handlar om centimetertjocka saker av slytyp. Men får syrener växa i sin egen takt blir de faktiskt träd. En stamtjocklek på tio centimeter är inte ovanligt bland mina buskar. Jag sågar och sågar, sågen hoppar och hoppar, plötsligt nyps den fast helt och hållet. Jag säger några fula ord som inte barn bör höra (ingen unge var inom hörhåll heller).

Så kommer jag till ett stadium där det ser ut som om segern är nära. Då försöker jag bryta av stammen. Men den är seg och gör fortsatt motstånd. Tills den spricker. Men naturligtvis inte rakt av, utan på längden. Vilket betyder att jag måste såga mer ...

Nu är det nästan slut på bladlösa ruskor i våra syrener. Stolt över resultatet av mitt slit ser jag ut över grönskan och föreställer mig hur vackert det ska bli nästa vår, när det kan bli blommor i hela buskarna, det som är kvar av dem. Ska heller inte sticka under stol med att jag är stolt över att inte ha sågat mig själv på ett endaste ställe.
Men bra på att såga, det blir jag aldrig. Hur kan det vara så svårt?

En av stammarna jag med sådan möda sågat mig igenom verkar 
hånflina åt mig. Fast det var i alla fall jag som avgick med segern ...
Copyright Klimakteriehäxan

9 kommentarer:

  1. skaffa en japansk grensåg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jasså finns det såna?

      Radera
    2. snygg och effektiv:
      http://hannelesparadis.blogspot.com/2014/03/allt-jag-behover.html

      Radera
  2. Det första du ska göra är att såga lite på undersidan av grenen. Då undviker du de där fläkskadorna som blir en trevlig entré för svamp och annan skit för träden.
    Och som Hannele skriver, skaffa dig en bra grensåg. De behöver inte kosta mycket och gör livet som trädgårdsskötare enklare. Fogsvansar i all ära men inte till grenar alla gånger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, du verkar kunna detta!!!! För egen del hoppas jag slippa såga framöver - men blir det nödvändigt ska jag komma ihåg det du påpekar. Och köpa japansk såg ...

      Radera
  3. Gud så glad jag är att jag bor i lägenhet;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det finns verkligen fördelar med det ...

      Radera
  4. Jag håller med dig, det är inte lätt att såga! Nu gör ju inte jag det så ofta, men för ett par veckor sedan behövde jag göra det för att såga av några lister som jag tänkte använda som stöd för tomatplantorna. Det gick ju fort och lätt med så tunt och lättsågat trä, men jag kände mig ändå väldigt nöjd över att ha hanterat den där sågen och fått ett resultat som jag gillade :) Det du sågade var betydligt svårare. Grenar kan ju vara ganska sega att ta sig igenom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja syrenstammar är uppenbarligen inte att leka med ... tänker att en snidare skulle ha uppskattat de tjockaste bitarna.

      Radera