Kan komplex förvandlas till kärlek?

Jag har hortensia-komplex. Jag har ihjäl dem. Snabbt, effektivt. Den nyss så strålande vackra växten med stora blombollar i rosa, vitt eller blått förvandlas i min vård till något som liknar en gammal disktrasa. Samma historia upprepas, gång efter gång.

Mitt komplex nådde kanske sin absoluta höjdpunkt för några år sedan. Vi var på familjesemester på Azorerna, en ögrupp långt ute i Atlanten. I den lilla staden där vi bodde hyrde vi en bil för att titta lite närmare på vad detta avlägsna resmål kunde bjuda.

Jo då, det var dramatiska vyer, intensiv grönska som ramade in det stora blå, krönt av vita gäss. En och annan insjö dök också upp. Man kunde besöka te- och ananasodlingar och en vulkantopp skymtade vid horisonten. Ja, och så var det hortensiorna då. I höga, täta, kilometerlånga häckar växte de, smockfulla av blommor (tyvärr var vi inte där när de blommade som bäst, men de vissnade blombollarna satt ju kvar som bevis).

Det där var snudd på obegripligt. Varför trivdes de där? I sådana mängder! Utan speciell tillsyn, vad man kunde se. Ingen som sprang omkring med vattenkanna. Gödsling? Knappast. Men oj, som de frodades. Och inte tror jag plantorna hade kostat ett par hundralappar per styck heller, när det en gång var planteringsdags.

Just det där, att dessa svårskötta växter dessutom är dyra, det gör ju en misslyckad blomvän extra olycklig. Så ni fattar att jag slog till när Ikea hade blåa hortensior för 69 spänn i våras. En grannfru slog ihop händerna i förtjusning när hon åkte hiss med mig och den nyköpta skönheten, så fin var den.

För en gångs skull stod den, snygg och fräsch, i över en vecka. Sedan hängde alltihop och den var på väg till sopnedkastet. Men vänta, hade jag inte en tom kruka på balkongen? Sagt och gjort: den fick åka ut dit i stället för ned i soprummet.

Och har man sett på maken: den sträckte på sig. Drack vatten, såg riktigt pigg ut, blomklasarna, de en gång så vackert blå, blev fylligare igen, fast nu gröna. Frisk luft var nyttigt.
Flera veckor gick. Så hände det. Miraklet.
Jag upptäckte en knopp.
Nu har den slagit ut! Dessutom finns det minst en knopp till!

Om du möjligen också har hortensia-komplex kan detta alltså vara ett trösterikt budskap: ge inte upp.
Dessutom kan blomman, om man lyckas torka den, hålla i en halv evighet och faktiskt vara en skönhet även som eternell, att älskas riktigt länge!
Tänk om jag rent av fått en bra eller åtminstone bättre relation till Hydrangea macrophylla (jo, så heter den på latin)?

Allt detta poppade upp eftersom Sanna har temat BLOMMA i denna omgång av Gems Weekly Photo Challenge. Då hade jag dessutom nyss upptäckt en ögonbedövande, ljuvligt blommande hortensiahäck, fast denna gång inte på Azorerna utan vid Ringvägen i Stockholm (översta bilden).

Den nästan bortkastade växten blommar igen!

Min "eternell", en hortensiaboll ungefär 20 cm i diameter.

Copyright Klimakteriehäxan