fredag, september 20, 2019

Nätet och jag

  1. När var första gången du kopplade upp dig mot Internet? Oj det kan jag inte minnas. Nån gång på tidiga 90-talet? Eller redan mot slutet av 80? Vet inte!
  2. Var ”hängde” du i början av din internettid? Spelade ett spel som hette Tiles & Tribulations. Lite likt Tetris. I timmar i sträck, på natten när ungarna somnat.
  3. Vilken var din första e-postadress? Samma som nu, hotmail.
  4. Vem skulle du vilja träffa på riktigt som du endast känner online? Har förvisso mött flera bloggkompisar IRL men träffar gärna flera!
  5. Vem i din närhet är minst uppkopplad? En granne som vägrar datorer över huvud taget. Verkar svårt i dagens läge.
Fem fredagsfrågor ställda av Elisa Matilda fick därmed sina svar. Trevlig helg alla!

Copyright Klimakteriehäxan

10 kommentarer:

  1. ungefär 1978 lärde jag mig enkla programmeringsspråk typ Pascal på Chalmers, men ingen internet ännu då. Nu gäller det att försöka hänga med, för man kan inte göra något utan datorer, korkat att vägra. Att träffa bloggkompisar är kul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nån programmering har jag egentligen aldrig lärt mig, bara några korta html-grejer men det kommer man inte särskilt långt med. Visst är det trevligt att ses IRL! Också!

      Radera
  2. Internet slog igenom i slutet på 90-talet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj då. Då menar jag väl när jag ö h t började använda dator? eller när gjorde man det då?

      Radera
  3. Det låter onekligen svårt att vara utan internet i dagens samhälle. Har svårt att föreställa mig hur det var innan internet för egen del. Så roligt att du träffat några bloggvänner, det har jag aldrig gjort men det skulle vara skoj.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Omöjligt vara utan nät i dag, tycker nog de flesta. Ja vi borde kanske ordna nån sorts bloggarträff! Det görs varje år i samband med bokmässan i Gbg, men jag har aldrig varit med.

      Radera
  4. Så du spelade också Tetris eller något liknande. Det gjorde min chef också. Jag har faktiskt aldrig spelat spel, var för dålig på det faktiskt. Min man däremot var en baddare på komplicerade spel.
    Jag tycker faktiskt synd om alla gamla människor som varken kan eller vill lära sig internet. Man kan ju hoppas att de har barn/barnbarn som betalar räkningarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var en hejare på Pacman också ... och några andra, liknande. Däremot har jag inte tålamod för de där långa spelen när man ska lösa problem under gång. Visst är det synd om äldre som hamnar utanför nätet där så mycket tilldrar sig numera. De riskerar väl att känna sig ännu mera ensamma då.

      Radera
  5. Tänk tanken att nätet kraschar, var hamnar vi då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Huvva! Ett rejält strömavbrott ställer också till det ....

      Radera