måndag, november 25, 2019

Aldrig mer en bokhandel!

Jag bör aldrig mer släppas in i en bokhandel.
Aldrig tillåtas stanna till vid hyllorna med bästsäljare på Ica.
Inte tvärnita framför skyltfönstret med reaböcker.
Inte plocka upp pocketar någon hotellgäst lämnat efter sig i receptionen när semestern tagit slut.
Måste låta bli gratisböckerna som ställts fram på biblioteket, bara att stoppa i väskan.
Absolut inte kolla tiokronorsexemplaren på Myrorna och Stadsmissionen.
Inte ta hem en enda fysisk pappersbok till. Så länge jag lever.

Har nämligen påbörjat ett urgammalt projekt, ett evighetsarbete: städa/rensa i bokhyllorna. Ja, i pluralis. Hade man bara en vore det ju enklare. Men i vårt hem finns en bokhylla bakom varje hörn och några däremellan. Höga, låga, smala, breda. Alla är sprängfyllda.

Resultatet är att jag nu med bestämdhet vet vad jag länge anat: jag har snart nästan lika många olästa böcker som lästa. Vilket skulle kunna ses som en sorts rikedom, men jag känner inte så. Tvärtom kan jag längta till tiden då jag verkligen inte hade en enda oläst bok. Med historiehungriga fingrar letade jag i butiken eller biblioteket och valde, noga, mitt nästa läsäventyr. Som snart tog slut och lämnade plats för, sug efter, ett nytt.

Det gamla jägar-samlar-folket lever alltså i mitt DNA. Och på sätt och vis tycker jag att läsning är lika livsnödvändigt som den föda de i forntiden behövde få tag i för att överleva. Men nog har jag väl ändå passerat gränsen, i gott sällskap av Maken i och för sig  han, bokhandlarsonen, älskar pappersböcker minst lika mycket som jag.

Nu försöker jag trycka på folk romaner, deckare, biografier mot ett löfte: att de aldrig lämnar tillbaks dem. Ibland funkar det. Fast en vacker dag händer väl det samma med mina böcker som det som skedde med en bokstinn grannes samling efter hans frånfälle: det kom en lastbil med tomma flyttlådor.

Lådorna fylldes, en efter en, med förstaupplagor, dedicerade böcker, skinnband och alldeles vanliga böcker, inbundna, häftade. Det stora lastutrymmet blev fullt.
På min fråga vad som skulle ske med lasset kom svaret prompt: Böcker eldas upp.
Det gör ont i hela kroppen att tänka på.

Men hur mitt rensningsprojekt ska gå i mål, det begriper jag heller inte. Aldrig mer en bokhandel? Ni ser väl hur jag har fingrarna i kors bakom ryggen ...

Copyright Klimakteriehäxan

12 kommentarer:

  1. ordet aldrig tillhör inte i min vokabulär, men jag älskar att leka bibliotekarie i mitt eget bibliotek:
    http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2019/11/selma-har-nu-en-egen-bokhylla.html

    Jag skulle vara värsta mardrömmen för en mäklare!

    SvaraRadera
  2. (Varför köpa djupa och glesa bokhyllor? En vanlig roman är 15 cm djup och pocket 11 cm - men en vanlig bokhylla är 27 cm djup. Dubbelt så djup som det behövs. Jag köper alltid en extrahylla, för vi äger inte så många Coffee Table Books...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte köpt vare sig djupa eller glesa bokhyllor! Märk att jag skriver "Höga, låga, smala, breda"!

      Radera
  3. Visst är det sorgligt!!! Jag har ju gjort det där en gång, då när vi bytte land. Men jag har två eller tre .... vänta, måste kolla listan ...

    HAHAHAHA! Jag har fjorton flyttkartonger med böcker magasinerade i Sverige! Nu är inte alla fyllda med böcker hela vägen upp för det är för tungt utan jag har lagt lite annat med i många av dem. Två-tre kartonger ... HAHAHA! Gu så man lurar sig!

    Kanske det finns något fik i närheten där du kan få ställa några böcker, sätt en annons på blocket, bortskänkes. För saken är ju den att många vill ju så gärna ha dem egentligen! Men vet inte om att de finns. Ställ en låda i trapphuset? Fast kanske ska be om lov först. Och så klart lova att den kommer bara stå där nu under två veckor. Jisses så mycket julklappar, vettu!

    Sedan finns det texter som aldrig borde ha besudlat papper, dem kan de få elda upp eller göra något kreativt med. Riva bladen och vika flygplan eller fröpåsar. Åh, det senare vore ju perfekt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aldrig mer en bokhandel ... Varför skriva något så dumt?!?!

      Radera
    2. Haha ... notera fingrarna bakom ryggen ...
      Brukar lägga ut böcker i entrén till huset där vi bor, med skylt "självplock". De försvinner i allmänhet snabbt.

      Radera
  4. Åh, vad jag känner igen mig i den här texten! Men böcker blir som ens vänner. Fast jag har faktiskt sorterat bort en del vänner under årens lopp, både i bokform och mänsklig form. Sist blev det nästan 200 böcker till stadens secondhand-butik. Svårare att veta vad man ska göra av de mänskliga "vännerna" som sorteras ut! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man måste väl förhärda sig ... så gott det går ... Skönt att man inte är ensam i alla fall! <3

      Radera
  5. Kan lugnt säga att det ser likadant ut här (dubbla rader dessutom), men ändå köpte jag "fyra för tre" häromdagen. Måste dock säga att jag inte har några olästa böcker i hyllorna, men gamla godingar från 1980-talet som jag/vi aldrig kommer att läsa om borde jag väl kunna slänga...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karaktär har jag nog, men inte någon bra och stark när det kommer till att säga stopp till mig själv ... Dubbla rader, jo då.

      Radera
  6. Jag lovade mig själv att inte köpa några nya böcker efter att ha flyttat till ny lägenhet för snart två år sedan. Senast igår var jag i bokhandeln och köpte en ny bok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet. Det är så gott som omöjligt ...

      Radera