torsdag, januari 16, 2020

Årets första för mig

Visst håller dagsljuset stånd lite längre på eftermiddagen, men vintermörkret behåller ändå sitt grepp om oss. Då blir man glad av att se de första snödropparna, som står raka och stolta på Floras kulle i Humlegården i Stockholm. Dessutom lyser fina späda maskrosblad i en grön rosett.

Dessförinnan njöt jag än en gång av prakten inne på Ulriksdals slottsträdgård. Och när jag kliver av bussen hemma är det full fart på fågelsången utanför porten!
Men varför det är så svårt att fotografera vita blommor utan superutrustning, det undrar jag verkligen.


Copyright Klimakteriehäxan

11 kommentarer:

  1. trodde du menade SEMLA.... och inte sån där äcklig VANILJ-bulle jag råkade köpa av misstag idag... blääh

    SvaraRadera
  2. Visst märks det att dagarna har blivit längre, speciellt när solen skiner, vilket den ju faktiskt har gjort idag. Grattis till de första snödropparna. Ja, och i Kungsträdgården har körsbärsträden slagit ut såg på på Stockholmsnytt igår. Snacka om klimatförändringar. Dessvärre måste jag säga att jag inte ens har nåt emot det varmare klimatet...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl det långa perspektivet som skrämmer. Några ljumma vinterdagar är inget större problem.

      Radera
  3. Oj, här var det vårtecken! Och vilken fantastisk azalea! Har du haft den länge?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Plåtade azalean på Ulriksdal. Den är helt gigantisk, säkert en dryg halvmeter hög! Så den är inte min direkt ...

      Radera
    2. Mitt första jobb var i en stor reception och varje vecka kom det två buketter som skulle stå på var sida om den långa disken. Fick med mig många fina buketter hem ... Minns att jag fyllde badkaret med slokande röda rosor en gång, jisses så romantiskt!

      Den sista dagen innan julafton kom det precis när vi hade låst ett blomsterbud med en gigantisk vit azalea, det var en gåva till någon av de 300 som jobbade där. Budet visste inte vad han skulle göra, han skulle ju bara leverera så han lämnade den till mig. Så där stod jag i vinteryran ... den fick följa med hem, personen hade ju gått på julledighet och det var nu låst. Den var GIGANTISK, jag kunde inte slå armarna om den!

      Tyvärr tycker jag azaleor är svårskötta men åh så jag kämpade med den. Jag var 18 år då, nu hade den nog levt några veckor längre i alla fall. Med ålder kommer ofta mer kunskap.

      Radera
    3. Historien om hur man kan bli med en gigantisk azalea utan att anstränga sig!!! Jag lyckas hålla liv i mina hyggligt länge, men bara till en viss gräns. Sänker krukan i vatten varannan dag, tar upp när det slutat bubbla ... men när bladen börjar falla av ramlar också stor del av charmen bort. Det där med överta "officiella" buketter kan funka jättebra - jag har exvis fått sånt som stått på borden på Nobelbanketten! Vissnar dock snabbt, de har haft det rätt jobbigt fram till kalaset ...

      Radera
    4. Förresten - mitt bästa rosenminne: jag fick tre dussin röda hemskickade en gång ... det har aldrig mer hänt!

      Radera
    5. Rosenminne ... det låter så vackert!

      Radera
    6. Ja visst gör det! Och det var vackert må du tro. Riktigt riktigt romantiskt ... sparade de torkade blommorna i flera år, innan de föll sönder ...

      Radera