Messmör – mmmmm så gott!

Är messmör något av det svenskaste som finns? Det finns nog de som vill hävda det. Kanske jag också. Och Fjällbrynt ska det vara!
Fram till härom dagen tillverkades den där läckerheten i Östersund, men den fabriken – som har påståtts vara världens enda i sitt slag – är nu stängd.

Kanske har ägarna som tog över efter Arla inte förstått vikten av en messmörsmacka. Kanske har de inte insett att tillverkningen av messmör är ett oslagbart sätt att ta till vara vasslen som blir över när man gör ost. Jo, det har de naturligtvis, de är ju experter. Vad är det då som gått fel?

Är det möjligen så att vi äter för lite messmör? Då kan jag i alla fall berätta att det inte är mitt fel. Har alltid gillat det vanliga messmöret, gjort på komjölk. De år då jag bodde utomlands tog jag definitivt med mig Fjällbrynt (på tub för packningens skull) från semestern i Sverige. I kombination med en rejäl skiva knäckebröd blir det en supergod frukostsmörgås!

Alltså hade jag messmör i kylskåpet när han som då var min väldigt nyblivne Make kom till Miami och hälsade på mig. Han tittade misstänksamt på burken med beslöt sig för att pröva. Och på den vägen är det. I 35 år har han ätit en macka med messmör till varje frukost, med undantag för en och annan utrikisk hotellbuffé. Fast i Latinamerika kan man få dulce de leche, vilket påminner om messmör!

Det moderna lättare varianten, med bara två procent fett, är dessutom minst lika god som den fetare ursprungsvarianten, med rötterna i år 1939. Naturligtvis är burken sprängfylld av kolhydrater, men eftersom de är så goda så ... och om någon mer än jag kan dra sig till minnes Guttens kolasmör som fanns i matbutiken på 50-talet, så var det mycket sötare, mycket "värre"!

Framställningen av messmör har väl inte kantats av reklamfilmer med superkändisar eller rekordnsygga skådisar direkt. Men försäljningsstimulerande knep har man ägnat sig åt. Exempel: Den som under en viss period köpte ett visst antal burkar/tuber och skickade in bevis för det kunde få både frottéhanddukar, örngott och armbandsur med den klassiska dekoren från burken på. Naturligtvis har jag dem, allihop!

Hur ska det nu gå för oss som älskar Fjällbrynt? Jo, det ska finnas, det ska det, lovar Foodmark. Fast tillverkningen flyttas söderöver, till Haninge utanför Stockholm.
Tråkigt för Östersund, förstås, men det viktigaste är ju ändå att denna ursvenska anrättning finns kvar för att förgylla våra frukostar.

Möjligen kan man spåra ett framtida hot i den sorgliga sanningen att jag inte lyckats överföra min förtjusning till barnen, som inte ens vill ta i burken. Hur är det med andra representanter för den yngre generationen? Vägrar allt fler messmör?

Så synd om dem! Fjällbrynt på smörgås är en god vana och goda vanor vill vi inte ändra på! Mmmmm som i messmör!

Copyright Klimakteriehäxan