Kärleksbrev på Tulpanens dag

Kära Tulpan!

Jag är så glad att du vill komma hem till mig, särskilt så här års när man behöver alla ljusglimtar man kan få.
Dina diskret gnisslande blad och din ännu mer diskreta doft förhöjer min vardag på bästa möjliga sätt. Att du dessutom finns i olika färger är ett extra plus, och tänk så kul att du trivs så bra här hos mig att du fortsätter växa och sträcka på dig trots att man kapat dig vid foten!
Vår relation är vid det här laget en av de längsta i mitt liv. Kanske började den när mamma pekade på dina anfäder i rabatten i Barndomslandet och förmanade mig att "bara titta men inte röra" – varpå jag tittade så noga och närgånget att jag stod på öronen bland blommorna. Antar att åtminstone några gick av ...
Som "ung vuxen" (ja det uttrycket var inte uppfunnet då) kunde jag lyxa till det ibland. Då kostade jag på mig tre tulpaner så här på vårvintern. Fler blev för dyrt.
Nu, i det som tveklöst måste kallas "mogen ålder", bär jag hem dig i buntar. Men det ska du veta: att ni är många betyder inte att du är mig mindre kär. Jag kan älska väldigt många tulpaner på en och samma gång.
Vänta bara tills dina släktingar som fortfarande sover i backen vaknar till liv. Varje gång drabbas jag av lyckospel! Fast till dess är jag så glad och tacksam över att du finns! Och så rättvist och roligt att den här dagen blivit din egen!

Hälsningar
Klimakteriehäxan