måndag, augusti 31, 2020

Välkommen till Söderöra!

Stockholms skärgård dräller av pärlor, så mycket har jag förstått. Men om man betänker att jag har bott i huvudstaden i över femtio år kan det te sig lite märkligt att jag sett så otroligt lite av den där övärlden, där folk i generationer njutit av sommar, sol och salta vågor, båtturer, nyfångad fisk och fina stränder för att inte tala om lite bubbel i glasen på akterdäck eller på släta varma klippor.

Tar man en färja till Finland passerar man kobbar och skär med bryggor, stugor, flaggstänger och båthus och badstugor. Kommer man nära kan man se fisknäten hänga på tork mot en vägg målad med Falu rödfärg.
Svanar ligger och ser snygga ut i vikarna, segel smattrar när skepparen lägger om kurs (ingen vill ju krocka med Ålandsfärjan).

I litteraturen finns skildringarna. Alla har vi läst "Hemsöborna", August Strindbergs klassiska roman om värmlänningen som lurar heder och ära och alla tillgångar av Madam Flod. Moderna uppföljare har skapats exempelvis av Viveca Sten med serien om morden i Sandhamn. Sju säsonger har man (hittills) gjort i tv-format! John Ajvide Lindqvist har sökt skärgårdsmiljöer, han med. Fler finns förstås.

Alltså har jag sett och läst en hel del, men inte varit på plats. Kom äntligen till Utö i fjol, men har fortfarande inte vandrat på den berömda stranden i Sandhamn. Fjäderholmarna är väl på papperet en bit av skärgården, men de ligger ju så gott som i stan, så den utflykten kan man nog inte räkna.

Fast nu har jag äntligen besökt det jag vill kalla "en riktig skärgårdsö". Den heter Söderöra, är bilfri och har en liten bofast åretruntbefolkning som utökas med sommarboende. M/S Sjögull släpper av mig på bryggan efter ungefär fyra timmar ombord. Idyllen brer ut sig framför mina ögon! Så perfekt för oss när vi ska ha hemester!

Det är lätt att fatta att en del av filmerna om barnen på Saltkråkan spelades in här. För åtminstone jag påminns om somrarna med Tjorven och Båtsman, och också om Bullerbyn i Ilon Wiklands bilder. Äppelträden dignar av frukt, vinbärsbuskarnas grenar lyser lika rött som de faluröda väggarna. Båtar i alla möjliga storlekar ligger redo att kasta loss. Grönsaker och blommor samsas i rabatter och växthus. Lite avskavt och väderpinat på sina ställen, men det hör väl till.
Alla verkar känna alla, även om vi inte möter många när vi promenerar genom skogen.

Här finns förstås inga bekvämligheter man vant sig vid: inga butiker, fast de som vistats här länge minns en kiosk. Inget apotek, inget Systembolag, inte längre post. Alltså får man se till att allt man behöver fraktas hit med båt  stor frysbox är ett måste. Mindre lass tar man hem med hjälp av Dramaten, andra har skaffat modern fyrhjuling. Den som bygger om eller renoverar får beställa specialtransport för bräder och cementsäckar.

Stannar till ett ögonblick inför vägvisaren som pekar mot Kärringudden och undrar om det är dit jag bör gå, men tar den andra vägen. Lön för mödan som en promenad i värmen innebär låter inte vänta på sig: trevliga vänners fantastiskt fina hus, god mat, mängder av blommor och en kanonhärlig brygga med både sittplatser och badstege. Den leder ner i vatten som håller klart mer än tjugo grader. Rakt ut vid horisonten väntar Finland!

Som du redan räknat ut kände jag mig väldigt välkommen till Söderöra, en av de där små öarna med guldkant i Stockholms arkipelag, och nu välkomnar jag dig att hänga med på en liten sväng med hjälp av min kamera!












 Copyright Klimakteriehäxan

12 kommentarer:

  1. härlig idyll, trevligt se sig omkring i hemtrakterna.... Kymmendö...tänk att Strindberg var på Sandhamn före Viveca Steen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vart Strindberg än tog vägen så kom han definitivt fram före Viceca Sten ... kom plötsligt på att jag faktiskt varit på Kymmendö också, för väldigt länge sen.

      Radera
    2. Jag trodde det, faktiskt. Försökte svara i samma anda ...

      Radera
  2. Måste medge att jag aldrig hört talas om Söderöra. Men där är det nog inga problem med social distansering om man säger så.
    Gissar att de som bor där året runt åtminstone har el och (varm) vatten.
    Att vara där under sommaren för att nollställa hjärnan totalt är säkert helt underbart, men under vintern...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Misstänker precis som du att vintern kan vara rätt jobbig där ute!

      Radera
  3. Helt, heeelt underbart! Vilken duktig beskrivare du är, jag var ju med där!
    Det för tankarna till något liknande på västkusten, där jag varit några gånger. Käringön, Södra och norra Kosteröarna.Tiden står stilla, om man är där annan tid än juli.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du hängde med mig dit! Jag har varit mycket mer på Västkusten, älskar den!

      Radera
  4. Minns när barnen var små, då tog vi en dagstur bland öarna från Spillersboda, nära där vi har sommarstugan, vi var både till Söderöra och Norröra, såg huset där farbror Melker med familj bodde, minns att jag blev besviken, för det var inte riktigt lika idylliskt (och stort) som i filmerna. Älskar Saltkråkan!!!!
    Å visst är det vackert i skärgården, fina bilder du visar!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte verkligen att det var idylliskt, även om jag inte direkt kände att jag ville bo där för gott ...

      Radera
  5. Stockholms skärgård är jag väldigt förtjust i och jätteroligt att nu via dig komma hit till Söderöra. Har varit här, på Norröra och flera av öarna i närheten. Vi har seglat en hel del och just tjusningen med det var just öarna. Allra helst de där inga människor bor än längre ut i havsbandet.
    Roligt att du kunde ta Sjögull ut nu. Vi har testat några gånger i sommar men då har det varit så mycket folk att det kändes svårt med avståndet.
    Ska snart satsa på Sandhamn och buss till Stavsnäs och sedan båt ut. Skönt nu när turistsäsongen är över och förhoppningsvis mindre folk.
    Stort tack för den fina turen och att få höra om dina upplevelser. Och tack för de vackra bilderna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var rätt glest på båten, antar att det är mycket mer folk i helgerna. Men NÄR ska jag ta mig till Sandhamn? Kul att du "hängde med", s a s!

      Radera