söndag, februari 20, 2022

Dåligt samvete och en dålig kombo

Den där droppen är röd. Blodröd, i ordets exakta betydelse. På fasaden till det stora huset vid Skanstull (i Stockholm) sitter den och påminner om att det inte sällan råder brist på blod på våra sjukhus, där patienter behöver få påfyllnad i sina ådror i samband med stora operationer eller akuta olyckor. Det är oftast bråttom dessutom. Och det kan rädda liv.

Ändå har jag aldrig varit blodgivare. Kan inte begripa varför, men det har bara inte hänt. Och nu när jag tittar på den här skylten (som alltså hör till Blodcentralen) var och varannan dag är det för sent, för man kan inte bli blodgivare sedan man fyllt 60 (även om man i specialfall kan undantas från den regeln). 

Helt klart läge att ha dåligt samvete, även om det inte tjänar någonting till. Tur att andra ställer upp! Tack!

Min andra skylt denna Skyltsöndag är en kombo. Jag är väldigt avogt inställd till båda beståndsdelarna: opera och ålar. Jag har visserligen läst den hyllade "Ålevangeliet" av Patrik Svensson och fann den i och för sig rätt intressant, men inte blev jag helt begeistrad. Visst jag fattar att ålen är en spännande fisk som ständigt gäckar forskarna, men den ser fortfarande otäck ut och om man smakar på den (oftast rökt) är den bara gruvligt fet. Hur har denna bok kunnat förvandlas till sång och musik? Ändå gillar jag Folkoperans skylt. Eftersom jag tycker att det var snudd på genialt att göra en G-klav av en ål. Fast opera blir aldrig min grej.

Därmed har jag högtidlighållit ännu en Skyltsöndag bland oss bloggare. Om du kollar hos BP hittar du säkerligen fler skyltar, roliga, snygga, smarta eller tokiga! Titta i BP:s högerspalt!


Detta är vårens skyltföljetong, kapitel 3. Nyss sa skylten att en blomsteräng hade
anlagts här. Nu är budskapet ett annat: renovering av gräsmattan pågår. På samma
 yta. Jag vill ha den där blomsterängen, det har ni ju lovat!
Copyright Klimakteriehäxan

16 kommentarer:

  1. Högtidlighållit en Skyltsöndag - WOW, det låter snofsigt:-) Tusen tack:-)
    Jag tappar ju blod var tredje månad och har så gjort sedan 1997. Kan du tänka dig att mitt blod som är för järnrikt hamnar i en plastcontainer med dödskalle på. Danderyds Sjukhus slänger blodet helt enkelt. NKS gör det inte. Så du behöver nog inte ha dåligt samvete...
    Nu får man ju inte säga det högt, men fisken ål älskade jag. Nu går det ju knappt att få tag i den, men MUMS! Evangeliet - nja. Påminner för mycket om kyrkan;-)
    Skrattade även åt sista skylten. Där hade man onekligen lovar för mycket. Mycket enklare att renovera gräsmattan - billigare också;-)
    Tusen tack för att du skyltar och länkar:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men man kan väl inte först tappa nån på blod - och sedan slänga det??? Då har väl något gått väldigt fel! Ålevangeliet är långt från kyrkan, den saken är hur som helst klar. Och ål finns visst inte längre ens på julborde, har jag förstått - jag saknar den ju inte ...

      Radera
  2. Blodgivare har jag varit och så länge jag fick. Uppfyller inte längre kraven.
    Vad gäller ål skulle jag inte äta den. Har hört talas om Ålevangeliet men har inga planer på att se föreställningen på Folkoperan. Men skylten gillar jag. Och en del opera också. Lite lättsammare.La Bohème är en favorit och Carmen. Ja, det finns fler.
    Men blomsterängen? Hoppas den återkommer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Boken liknade ingen annan, det kan man slå fast. Och jag läste ut den.
      Jag somnade under Carmen ... i en tid när jag ALDRIG sov vare sig på bio, framför tv:n eller nån annanstans som inte var en säng ...

      Radera
  3. har varit blodgivare

    SvaraRadera
  4. Jag donerade en njure när jag var 68 år. Ville sedan donera blod, men det fick jag inte, då var jag helt plötsligt för gammal. Ville också donera stamceller, samma, för gammal.

    Min donerad njure lever med heeelt fantastiska värden i mottagaren!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken fantastisk insats du gjorde, och med det resultatet! Underbart!!!!

      Radera
  5. Jodå, visst har jag varit blodgivare, minns att jag fick en guldnål till sist.
    Folkoperan är underbar, men har aldrig varit på Kungliga Operan.
    Hoppas att blomsterängen växer upp där och inte gräsmattan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har varit på Operan. Går gärna dit igen, men då på balett. OM det blir blommor och inte bara gräs skulle jag bli så glad. Ytan ligger framför "vår" busshållplats och gräset som funnits där har ideligen trampats ner.

      Radera
  6. Bloddroppen är en mycket lyckad tydlig visuell skylt. Jag var blodgivare så länge jag jobbade vid Norrmalmstorg för dit kom blodbussen dit man kunde slinka på lunchrasten. Sen kom tyvärr en massa mediciner in i bilden o vips fick man inte lämna blod längre. Opera, jag ryser bara av ordet, ändå har jag varit på operaföreställning, lyssnat på musiken och försökt hitta"grejen" utan att lyckas. Min kropp hamnar i upplopp...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Opera är helt enkelt ingenting för dig och mig! Tog mina barn på "familjeföreställning" i min iver att ge dem alla sorters kulturella upplevelser. I pausen bad de bevekande att få gå hem, men jag sa "vi kan väl stanna, det blir nog roligare i anra akten". När föreställningen äntligen var slut lovade jag dem dyrt och heligt att ALDRIG ta dem på opera igen.

      Radera
  7. Jag har heller aldrig gett blod, men maken gjorde det i många år.
    Jag har tydligen en tendens att inte följa strömmen och älska böcker som ”alla” andra älskar. Ålarna tröttnade jag på vid halva någonstans (men vargboken läste jag ut, den av Ekman).

    Nu har jag hittat en av min favorit, Helena von Zweigbergk. Sånt man bara säger. Gillar den skarpt. Än så länge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läste ut ålboken, men det var ganska trögt, medges. HvZ har jag inte läst något av.

      Radera
  8. Då får du ta upp kampen om ängen =)
    Finns väl ingen som vill ha tråkig gräsmatta, när man blivit lovad en blomsteräng!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä eller hur! Men vart ska jag rikta min vrede, det är frågan ...

      Radera