söndag, oktober 02, 2022

Bortkopplade

Minnessten - skylt?
"Numret du har ringt har ingen abonnent" säger en röst. Jag har slagit det telefonnummer vi har haft i många år bara för att kolla: jo då, abonnemanget har upphört. Vi höll ändå ut länge, längre än de flesta. Men nu är vi bortkopplade!

Det är ännu ett band till forntiden som klipps, kan man säga. Tänk om LM Ericsson hade haft en aning om hur telefonins framtid skulle komma att te sig! Han var ju ändå en nytänkare på sin tid. Vi är födda i samma by, Lars Magnus och jag. Våra barndomshem ligger på mindre än en kilometers avstånd från varandra. Och ta mig tusan om vi inte är lite släkt också! Det har Maken, som roar sig med släktforskning, kommit fram till. Men det är på väldigt långt håll, förstås ... och drygt hundra år mellan oss dessutom.

Nordtomta, där hans föräldrar bodde när han föddes, är i dag ett litet museum till minne av bygdens store son. Här finns gamla vevtelefoner, en del i snirkliga utföranden och riktigt vackra. Man kan också se telefonväxlarna där pratsugna kopplades ihop med sladdar, proppar och ringknappar. Lite märkligt att tänka på är det, att jag har funkat som telefonist i just en sådan växel!

Det berodde på att abonnenterna i Västra Värmskog, med tvåsiffriga telefonnummer, hanterades via en växel som stod hos tjocka släkten. Vi barn tävlade om att få svara, dra i snörena, sätta i proppar och känna oss betydelsefulla, fast det var knappast helt enligt Televerkets regler, kan jag tänka mig. 

Växeltelefonisterna var naturligtvis bygdens främsta informationscentral. Visst var det förbjudet att lyssna men ibland råkade man kanske bara ...? Och när fru Karlsson ringde och bad att få tala med fru Persson kunde telefonisten hjälpsamt upplysa om att fru Persson just nu besöker fru Andersson, så kanske ska samtalet gå till det Anderssonska tjället i stället?

Idag tar vi knappt ett steg utan att ha mobilen med. Via GPS hittar vi dit vi ska, med Googles hjälp får vi svar på våra frågor, och om vi inte vill prata med någon kan man alltid skicka ett litet SMS. Eller varför inte ett MMS, mobilen har en bra kamera och snabbare expediering av ett vykort finns ju inte!

Nog hade det varit roligt att se Lars Magnus min när han fick höra talas om allt detta? Förmodligen hade han dessutom skrattat om han fått veta att jag emellanåt saknar min gamla telefonanknytning. Jag brukade ju ringa mig själv från den när jag inte kunde hitta min mobil ... funkade alltid ...

Det lilla museet har jag förstås besökt ett antal gånger genom åren, folk som kommer till Barndomslandet vill gärna gå dit och det har jag naturligtvis inget emot. Så skedde även i sommar, för någon liten vecka sedan, och då blir det en Skyltsöndag av det här på bloggen, även om skyltarna är få. Fler hittar du den här vägen!

Har försökt hitta en kvinna i det här gänget men lyckas inte se någon. Fruntimmer var
 uppenbarligen inget man skyltade med på den tiden!

Där ligger Nordtomta, LM:s födelsegård som nu är museum.

LM:s familj finns med på skylt i museet.

Interiör från det Ericssonska hemmet.

Köket.
Copyright Klimakteriehäxan

18 kommentarer:

  1. Ett mycket trevligt inlägg som också känns igen , dock inte med LM Ericson då förstås. Det finns rätt många härliga historier om växeltelefonisternas selektiva hörsel. De var de som kände till allt, visste ingen annan så kunde man höra efter hos växeltelefonisten. Trots att de inte skulle lyssna förstås. Härlig historia om Anderssonskans tjäll :)
    Telefonen på bild är urvacker.
    Ha en bra söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Selektiv hörsel" - vilket kanonbra uttryck!!!

      Radera
  2. jobbat några år på LM och skrivit tekniska manualer för operatörer för basstationer

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du skulle kanske vilja besöka Nordtomta?

      Radera
    2. värmländska (?) maken jobbat nästan fyra decennier

      Radera
  3. Min mamma, född 1908, jobbade i sin ungdom som växeltelefonist i samhället Runhällen på halvtid och den andra halvan i bageriet i samma hus.
    Rätt trevlig kombination.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vårt dagliga bröd, kanske blandat med lite skvaller, kan ju vara både bra och trevligt!

      Radera
  4. tanter ska inte gå ut utan mobil, kan ju ramla, jag började ha mobil i fickan efter en isig vinter

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag nämner att jag letar efter min så är det undantagslöst inomhus!

      Radera
  5. Nostalgi när den är som bäst. Hur kändes det att vara släkt med just den Ericsson ?! Gissar att du växte några sentimeter där;-)
    Vad gäller telefoni så var det absolut inte bättre förr. Men retroaktivt kan jag dock konstatera att det var så otroligt charmigt.
    Minns i början på 1980-talet, då man plockade bort växeln inne på en av gasklockorna på Djurgården. Att telefonisterna som uteslutande var kvinnor var de bästa informationscentralerna, men hur de lyckades koppla samtal - i dubbel bemärkelse, var/är en gåta för mig;-)
    Världens roligaste och mest informativa inlägg:-) Tusen tack för det och länken:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, kul att du gillar! Släktskapet har nog inte satt några särskilt tydliga spår ... inte fick jag ärva nåt heller ...

      Radera
  6. LillaSyster9:07 em

    Aldrig sett en sådan telefon du har på bild, mycket vacker. Skulle mer än gärna ha en sådan till prydnad. Vi hade också fast telefon till bara för något år sedan. Det enda som ringde på den var ju telefonförsäljare och svärfar. Svärfar fick lära om, men när han ringer så ringer han från sin fasta telefon.
    Ha en bra ny vecka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog nästan bara riktigt gamla som har trådtelefon i dag. Fast alla i glesbygd når inte nätet, det är grovt orättvist!

      Radera
  7. Vilken spännande historia!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland är man nära utvecklingshistorien!!!

      Radera
  8. Vad roligt att förflytta sig bakåt i tiden. Minns både gamla telefoner och telefonväxlar där personalen nyfiket kopplade fram samtalen och lyssnade på skvaller.
    Kul och intressant läsning.
    Mormor i Norge hade en liknande telefon som den du har på bild. Men var den sen tog vägen vet jag inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En sån telefon skulle nog vara värd en hel del slantar i dag! Synd att din försvann!

      Radera