Hej, jag heter Maskros!
Många kallar mig för ogräs men jag är en vän du kan ha glädje av. Mina blommor är till stor nytta för en massa insekter, jag bjuder till skillnad från de flesta andra örter på både pollen och nektar. Och jag snålar inte med godsakerna!
När du ser mig, kom då ihåg att jag inte snott någon annans växtplats. Det beror på att:
o jorden kanske är alltför hård, men jag kan luckra upp den med mina rötter.
o kanske är det kalkbrist i jorden? Inget problem, när mina blad dör fylls kalkhalten på.
o jorden kan också vara för sur, men det kan jag också påverka åt rätt håll.
o det kan faktiskt vara flera faktorer som spelar in tillsammans
Eftersom den mark jag växer på verkligen behöver mig så tycker jag att du ska låta mig vara i fred. När jag jobbat klart försvinner jag, lovar!
Om du tror att du kan bli av med mig genom att dra upp rötterna kan jag försäkra sig att det inte går. Jag kommer igen, dubbelt så stark och livsglad! Och då har din jord förbättrats genom min insats.
Du behöver bara titta på mig för att veta hur långt jag kommit med jobbet. Ligger min bladrosett platt mot marken har arbetet bara börjat, men när bladen reser sig upp visar det att resultat är på väg.
En annan trevlig sak med mig är att eftersom jag blommar tidigt är jag ett pålitligt tecken på att våren har kommit och att sommaren är på väg!
Dessutom är mina blommor goda, det har du väl inte missat? Brukade kallas "de fattigas honung" eller "fattigmansguld"! Kan användas i sylt och sallader t ex. Gott om recept på nätet, bara att leta! Men vänta med att plocka till de sista dagarna i maj. Ta förresten inte alla då heller, då blir många insekter glada och du slår ett slag för mångfalden i naturen.
Med vänlig hälsning
Maskrosen a k a Taraxacum officinale/vulgare
En sak har Maskrosen missat i uppräkningen av sina fördelar: den är också jättefin som bukett i en liten vas. Har visserligen inte lång hållbarhet, men är ljuvligt vacker så länge den varar! Hos mig finns den också i broderad form, så fin!
Det där med varifrån "brevet" på engelska kom förresten: maskrosen är en otroligt vanlig växt inte bara här hos oss. Hade amerikanska vänner på besök och började (av oklar anledning) prata om denna lilla förtjusande blomma. Hör och häpna, de hade aldrig hört talas om den! Jag upprepade dess engelska namn: dan-DE-li-on, trogen mina skolkunskaper om antepenultimaregeln. Den stadgar alltså att flerstaviga ord ska ha betoningen på tredje stavelsen från slutet.
Plötsligt gick det upp en talgdank för Caroline: Du menar [dän-de-lajon] DANDELION! Jahaja. Här låg trycket på första stavelsen och ursprunget för ordet, det franska dent du lion (lejontand) lyste klart och tydligt igenom. Antepenultimaregeln kan slänga sig i väggen. Fast jag har fortfarande svårt med den engelska uttalet.
Mina maskrosor i Clara Waevers korsstygnsversion. |
Vilket alldeles underbart inlägg om maskrosen! Jag liksom du gillar dem verkligen!
SvaraRaderaSvårslagna! Måste plocka en bukett idag!
RaderaVi är rätt många som gillar maskrosor, poeter & konstnärer inte minst, men av någon för mig okänd anledning är det inte fint att göra det. Kanske är en förändring på gång, nu när man insett maskrosens betydelse, och att det finns andra ideal än engelska parker.
SvaraRaderaMargaretha
The Dandelion
I am the sun's remembrancer, the boy
Who runs in hedgerow, and in field and garden,
Showing his badge, a round-faced golden joy
With tips of flame. I bear my master's pardon
For my long, greedy roots. I bring his message
And pay his sovereign coin for my passage.
If any call me robber of the soil,
Let him but wait on windy weather, note
Hw easily, without a mortal's toil,
I change my gold to silver treasure, float
The fairy mintage on the air, and then
Defy the curse of all industrious
Richard Church
Så härligt med en poetisk hyllning till vår vän!
RaderaFör min del är jag tyvärr allergisk mot just maskrosor, men visst har de sin charm. Och vad gäller din duk så är den verkligen fin och somrig.
SvaraRaderaOj trodde inte man kunde vara allergisk mot dem - också! Besvärligt! Ja, duken är en riktig pärla.
Raderafinns en del drycker och annat att göra av olika delar, te, järnrik sallad av bladen, gratäng av rötter, utfyllnad i bröd och annat
SvaraRaderaDet gäller att experimentera lite! Maskrosvin vet jag att folk har gjort.
RaderaDet är en kärleksförklaring och ett av dina trevligaste inlägg ever. Kunde inte låta bli att inspireras av dig, och fotade också maskrosor. Älskar dem ju, precis som du. Å du glömde visst maskrosvinet;-)
SvaraRaderaHaha, nej det gjorde jag inte - men det stod inget om det i brevet ...
RaderaBåde blommor, vas och duk är somrigt vackra!
SvaraRaderaJodå, jag gillar de gult lysande maskrosorna skarpt. Har aldrig smakat blomman men bladen har jag använt i sallad och som té.
Härligt inlägg!
Jag har nog aldrig ätit maskros i någon form, eller druckit. Nöjd mig med att titta på dem och njuta!
RaderaMycket intressant fakta kring en vacker blomma. Synd att maken för länge sedan tog bort alla maskrosor
SvaraRaderafrån gräsmattan. Nu är det mest mossa där... //Anna-Lena
Då får vi hoppas att han tycker mossan är vackrare .... ! :-D
RaderaBlev tipsad om ditt inlägg av BP eftersom jag fotat maskrosor. 🙂 Så fint och informativt skrivet om maskrosor och bra att vi också fick ta del av det.
SvaraRaderaHar just plockat in ännu en lite fin gul bukett som står och lyser på köksbordet!
RaderaSå bra, heja dig maskrosen! Jag tycker det är en skymf att ens behöva ha ett namn som börjar på mask! Tänk om du hetat gulrosen istället, så mycket trevligare det låtit! Jag har plockat massvis av dina blommor må du tro, en sommar när jag bestämt mig för att göra maskrosvin! Det gör jag aldrig om. först ett evigt ryggkrökande och plockande, följt av rensning genom att nypa bort varje liten pistill. Sedan blanda ihop en cocktail som sedan skulle buteljeras och lagras i ett år. Det värsta jag någonsin smakat på, hostmedicin inbegripet
SvaraRadera