måndag, april 17, 2023

Nu håller vi god min (3)

Jag blev blixtrande kär när våra ögon möttes för första gången. Då bodde damen hos en av mina väninnor, i USA. Och när väninnan insåg att jag drabbats av Den Stora Kärleken sa hon bara enkelt: Ta henne, hon är din! 

Sedan dess har vi bott ihop. Hon har (till skillnad från mig, hennes sambo) inte åldrats, hennes pigga bröst står fortfarande ut på ett ojämförligt och optimistiskt sätt, hatten blir aldrig omodern och mörkröda läppar har ju allt fler damer numera. Och så är det ögonen. De ser rakt in i mig. Kanske är det tur att hon inte kan prata, och därmed aldrig kommer att avslöja vad hon ser i mitt innersta ...

Det hände sig ju nyligen att jag plötsligt slogs av en insikt: tänk så många ögonpar som vilar på mig, dag ut och dag in! Kanske inte så himla intresserade, men de finns där. Går inte att gömma sig för.  För min del anser jag att det handlar om konst, fast inte alltid utförd av berömda upphovspersoner. Den keramiker som gjort min sambo glömde signera sitt verk, så jag har inte en aning om dess uppkomst. Mer än att den med största sannolikhet är amerikansk.

PS Och nu till nånting helt annat, som fantasilösa programledare brukar säga när de egentligen menar "från halkan till Balkan": SVT1 visar ikväll "Spionen som kom in från kylan" med Richard Burton. Sen sändningstid, den är lång dessutom, men man kan förmodligen tjuvstarta via SVT Play. Jag vill se den!

Copyright Klimakteriehäxan

8 kommentarer:

  1. Vilken läcker inneboende du har. Förstår fullt och fast att du fastnade för henne. Originell och väldigt personlig.
    Tack för tipset om filmen- Har läst boken ett par gånger och även sett filmen . Men ser den gärna igen- Hög igenkänningsfaktor här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. En av hennes skor har jag lagat, annars har hon klarat flytt över Atlanten och flytt här hemma.

      Radera
  2. Den kvinnan gillar jag också! Big sister is watching you, för det gör hon verkligen;-)
    "Spionen som kom in från kylan" har jag läst för länge sedan. Konstigt nog har jag väldigt svårt för gamla filmer... Men hoppas du gillar filmen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns gamla trista filmen. Och så finns det gamla pärlor! Jag vet ju inte i vilken korg denna kan hamna.

      Radera
  3. du skrev att du inte vill se John le Carré filmatiserad.... jag älskar svartvita filmer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska ge den en chans. Men är säker på att boken är bättre ....

      Radera
  4. Denna läckra dam, visst stirrar hon på en, men det gör ingenting, hon är så läcker!

    Bokens titel känner jag igen, men jag läste den aldrig och svartvita filmer, nej.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lyssnade på boken i fjol och då var den bättre än när jag läste den på papper! Rent av jättebra!

      Radera