fredag, april 17, 2020

Äntligen (för andra gången idag)

Under rådande förbud mot att lämna huvudstaden drabbas vi på väldigt olika sätt, alla på intet vis livsavgörande eller ens ett skvatt viktiga. Men att missa blåsipps- och vitsippsbackarna i Barndomslandet har känts riktigt sorgligt ändå. Trodde att loppet var kört.

Nu har jag funnit tröst. På Lidingö fanns den, sluttningen där det minsann blommade både blå och vita sippor, i mängder, precis som på en målning av prins Eugen. Jag klev försiktigt bland de späda örterna och plockade en liten ljuvlig vårbukett som nu står på köksbordet.

Mycket finare blomsterarrangemang finns inte! Och jag brister ut i dagens andra, från hjärtat kända: Äntligen! (Det förra föranleddes av något du kan läsa om i posten strax här nedanför.)



 Copyright Klimakteriehäxan

8 kommentarer:

  1. Så fint att du kom till den fina backen med alla dessa vackra vitsippor och även fick med en bukett hem- Äntligen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst blir man glad! Älskar vitsippor! Och att man får plocka dem, ohämmat! De står i alla fall några dagar i vas!

      Radera
  2. Det är ju bara så underbart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag njuter av de där sipporna, år efter år samma underbara upplevelse!

      Radera
  3. Så vackert. Och det är verkligen underbart att plocka händerna fulla av vitsippor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blir lika lycklig av dem varje vår!

      Radera
  4. Så du har tagit dig hela vägen till Lidingö för att hitta dina favo blommor. Å du lyckades! Bra gjort där. Den lilla buketten är ljuvlig. Älskar sådana buketter mycket mera än snittblommor från affären.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja på Lidingö var det ju gott om dem, fast jag fick åka runt lite ... men det var det värt, för jag blir alldeles varm i själen av att stå där bland blommorna och sedan plocka en liten bukett!

      Radera