Så hastigt skapades ett mästerverk

Det börjar förvisso bli rätt länge sedan nu. Men jag minns ändå som om det hade varit i går hur vi, hela familjen inklusive Mormor, gick och såg musikalen "Kristina från Duvemåla" på Cirkus i Stockholm.

Vi var alla, precis som majoriteten i publiken, mer än förtjusta över det vi såg och hörde. Helene Sjöholm som Kristina, Peter Jöback som Robert. Jag köpte cd-boxen med musiken. Lådan försvann direkt in i Dotterns rum, skivorna spelades flitigt. Efter rätt lång tid frågade jag vilken av sångerna hon tyckte mest om, och hon svarade blixtsnabbt: "Du måste finnas!".

Lite förvånad blev jag nog, men måste självklart förstå henne. Ett fantastiskt solonummer när Kristina klagar sin nöd för att hennes Gud övergett henne, ord och toner som grep tag i hjärtat. Det är lätt att få en tår i ögonvrån när man möter hennes förtvivlan.

Därför är det också med stort intresse jag nu läser hur låten kom till. Det är textförfattaren Björn Ulvaeus som så här långt senare berättar, och han gör det i ett debattinlägg i Dagens Nyheter.

Så här gick det i alla fall till, en historia värd att läsa, och kanske också en uppmuntrande tanke: även i sista sekund kan stora saker skapas, också ett hastverk kan bli ett mästerverk!

"Sången om Kristinas tvivel skrev Benny (Andersson) och jag i elfte timmen. I manuset stod det 'Scen 35. Om Gud inte finns.' Sen var det tomt och då var det bara ett tiotal dagar kvar till premiären på Malmöoperan. Det var rätt nervöst och jag hade lovat mig själv att aldrig hamna i den situationen. Men så lossnade det, Benny hade plötsligt en melodi.

När jag skrev texten tyckte jag mig kunna sitta osedd på huk framför Kristina där hon satt på stubben i vinternatten. Helt ensam och övergiven med sina mardrömsdjupa tankar. Jag kunde föreställa mig hennes kval. Jag hade följt henne på den svåra vägen från Korpamoen till Nya Duvemåla och jag kunde känna in hur hon bara inte mäktade med denna, den yttersta av prövningar; om Gud inte fanns, vad gjorde hon då? Vem var hon då? 

Det var så självklart vad hon hade att säga till den skapare hon hade litat på i hela sitt liv.

Jag kände henne så väl att orden hon skulle sjunga sköljde över mig, som ett välsignat vårregn över en uttorkad åker. Det var så självklart vad hon hade att säga till den skapare hon hade litat på i hela sitt liv. I slutet av sången kommer hon fram till det oundvikliga: Han kan inte inte finnas, han måste.

Så gick det till."

I dag kallas "Du måste finnas" ofta en "andlig" sång, skriven av den övertygade ateisten Ulvaeus.

Hela hans debattinlägg är betydligt längre, och han deltar samtidigt energiskt i en annan debatt om tro och vetenskap i Svenska Dagbladet.

Copyright Klimakteriehäxan