En avlägsen bekant som blivit min Facebook-vän skrev för en tid sedan att hon mindes min gröna klänning som hade rutig överdel. "Den avslutades med snibbar som kröntes av en liten pärla i varje ..." absolut, den sydde jag i billigt möbeltyg och använde flitigt!
Men rent generellt får inte handarbete den uppmärksamhet det förtjänar. Varje gång jag går in på Myrorna eller Stadsmissionen och ser de där korsstygnstavlorna eller dukarna som jag vet har tagit väldigt många timmar att förfärdiga gör det ont att inse, att folk inte vill ha dem, inte ens för en tjuga.
Därför var det underbart att se några av de textila verken på årets Vårsalong på Liljevalchs konsthall i Stockholm.
"Min mormor och jag" heter mattan som Gerd Signahl satt ihop av många mindre broderade tavlor, i petitpoint och korsstygn. Den är ju helt fantastisk!
Och Linnea Eklöf kallar sin ljuvligt blommiga klänning för "Omedvetna samarbeten". Hon har tagit gamla handbroderade "kaffedukar" och annat med mödosamt sydda blommor och gjort denna romantiska kreation som borde platsa på vilket superkalas som helst. Eller i alla fall tjäna som inspiration till andra som till skillnad från mig fortsatt med textilt knåpande.
 |
| Korsstygn, stjälk- och plattsöm och spetskantat. |
 |
| Två "gammaldags" broderade kuddar, också från Vårsalongen. |
Inlägg
snyggt att lägga ihop
SvaraRaderaVisst blev det en alldeles osedvanligt häftig matta!!!
Raderabroderade påfågelstavlor har hedersplats i mitt bibliotek:
SvaraRaderahttp://hannelesbibliotek.blogspot.com/2017/08/mitt-minimalistiska-pafagelsrum.html
Ditt påfågelsrum är också alldeles osedvanligt häftigt!
Raderajag har ärvt och hittat gamla broderade dukar, använder dem till vardags under en genomskinlig vaxduk - bättre än ha den i linneskåpet.
SvaraRaderaAbsolut!
RaderaBroderade plagg i alla former är inte min grej alls. Visst ligger det mycket arbete bakom, men jag tycker inte ens att verken är snygga. Dammsamlare är de däremot definitivt. De enda broderier jag gillar är "signerade" lakan, dukar, handdukar och servetter. Min mormor hade många sådana.
SvaraRaderaMen den där klänningen är väl häftig ändå?!? En sorts återvinning som tilltalar mig. Fast jag kommer ju inte att göra nån klänning av gamla dukar, det är klart ...
RaderaSjälv är jag ingen handarbetare, syslöjden var en pina men jag har några broderade dukar som jag har ärvt. I min släkt virkades det ymnigt, massor med spetsdukar, min mamma knypplade och gjorde bildväv och batik. Jätteroligt att handarbete finns med på Liljewalchs. Man blir glad av att se det.
SvaraRaderaJa det värmer hjärtat! Och kul med nya sätt att använda grejerna. Lite djärvare, det piggar upp!
RaderaJag är också förtjust i textilkonst, men tyckte de andra föremålen var intressantare. Men jag fotade några som jag gillade väldigt mycket. Det röda broderiet av Palenius och ryaväven.
SvaraRaderaIngrid
Det fanns mycket roligt på utställningen! Det kommer fler bilder här vad det lider ...
RaderaJag jobbar ideellt på ortens loppis, och jag som aldrig färdigställt ett enda handarbete i hela mitt liv beundrar allt fint vi får in. Broderade dukar, virkade kuddar, ja du vet...men när vi får in halvgjorda broderier så kan jag säga att de försvinner omedelbums, det finns ett sug efter dem. Ärligt talat är det ingen billig hobby att beställa färdiga broderimallar och många tröttnar efter ett tag. Att då fynda ett halvgjort för en tjuga, ja, det gillar iaf många här hos oss.
SvaraRaderaUnderbart att ni lyckas sälja handarbeten, jag tycker det generellt sett verkar gå himla dåligt. Du har helt rätt i att det verkligen inte är billigt att köpa material till exvis ett broderi i dag, så för den som har intresset är något halvfärdigt naturligtvis ett kanonfynd!
Radera