tisdag, december 04, 2018

Sverigebilden

Jag har investerat i ett konstverk.
Dess proveniens är okänd. Dock är det ganska säkert att människan bakom verket är en kvinna, även om det naturligtvis skulle kunna vara en man också.

Motivet är så svenskt det kan bli, himlen är blå, grönskan härlig, stugan röd, flaggan i topp, gärdsgården av snedställda störar perfekt, stenmuren jämn, idyllen i det närmaste total.
Allt är avbildat i korsstygn.

Vi talar alltså om ett handarbete, en produkt som nästan ingen har vett att uppskatta längre. Jag vet i alla fall att det har tagit väldigt många timmar att förfärdiga den här tavlan, som (får man förmoda) fick hänga på hedersplats i ett hem när den varit hos rammakaren och spänts upp mot en trälist.

Tavlan stod inne i ett hörn i Stadsmissionens butik, och där hade den nog stått ganska länge, ramen var dammig. Den kostade 20 kronor. Nästan skamligt är det att betala så lite, men man kunde lägga en extra slant till organisationens välgörenhetsarbete också.
Nu hänger den här Sverigebilden ute bredvid hissdörren. Ingen kommer att stjäla den. Folk har ju inte förstått detta (och liknande) verks storhet, ett mästarprov i sin genre.

Copyright Klimakteriehäxan

14 kommentarer:

  1. Så du har bidragit till att utsmycka "farstun" på din våning. Jättegulligt av dig. Å nej, den (gräsliga) tavlan lär nog ingen stjäla. Hoppas du dammar av den då och då. Du är ju mamma till den. Å korsstygnstavlor är ju som bekant dammsamlare;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hänger ut lite olika saker vid hissen, tycker det piggar upp ett grått och instängt utrymme! Men inne i min bostad vill ju inte jag heller ha korsstygnstavlor, även om jag lider med dem som lagt ner jobbet och aldrig får nåt beröm ...

      Radera
  2. kvinnoarbete som knappast hamnar på

    SvaraRadera
  3. Liljevalchs, flaggan går att byta ut mot finsk flagga, köp flera och gör en fin kudde av dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä ingen kudde, möjligen skulle man kunna sy en kasse?

      Radera
    2. Jamen det är ju en superbra idé!

      Radera
  4. Jag tänker samma när jag ser virkade dukar och annat. Jag vet ju vilken tid det tar och vilket oerhört hantverk det är! Och så används det som mönster vid betonggjutning ... Så man vill gråta. Men samtidigt, i ett hörn eller inne i ett linneskåp gör de ju ingen nytta eller glädje heller.

    Smart där att hänga i trapphuset!

    SvaraRadera
    Svar
    1. min "spetsduk" av betong:
      http://hannelesparadis.blogspot.com/2007/09/betonggjutning.html

      Radera
  5. Det kan vara roligt att bryta av det som anses som riktig konst med något i den stilen. Jag bodde i en lägenhet med en ful brunblommig tapet i köket i många år. Ohändig och även lat som jag är så löste jag problemet genom att hänga en stor hötorgsmålning med guldram som jag hade ärvt av mormor och morfar på den väggen. Det blev ganska bra. Tyckte jag i alla fall.
    Jag har en del virkade dukar. Mycket arbete i det, precis som du skriver. Men de använder jag inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min Sverige-bild passar utmärkt i trapphuset, tills vidare! Virkade dukar är också exempel på den där sortens kvinnokraft som på nåt sätt är förspilld. Man får hoppas att de som tillverkat sakerna trivdes medan de höll på - jag har själv broderat, stickat och virkat och tyckt det varit kul.

      Radera
  6. du har väl sett att Lars Lerin har blivit frimärke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu är du sen på bollen! Fanns här på bloggen i september 2017 ...
      https://klimakteriehaxan.blogspot.com/2017/09/nu-kan-alla-ha-en-lerin.html

      Radera
    2. jag får inte så mycket post

      Radera
    3. Nä man får ju inte det nu för tiden. Skickar inte heller. Jag köpte frimärkena ändå ...

      Radera