Debutanter jag minns

Dags för en topplista med rötterna i Johannas deckarhörna:
Idag handlar veckans topplista om de debutromaner vi har läst under året och gillat så mycket att vi gärna vill fortsätta följa författaren.

Nu tar jag mig friheten (igen) att ignorera ett par ord i uppmaningen. "Under året" kan det inte bli, för jag har kanske inte ens läst fem debutanter i år. Men andra debutromaner jag minns kommer här, och de är alla synnerligen värda plats på vilken topplista som helst och ja, jag har fortsatt att följa dem alla:

"Flyga drake" (The Kite Runner) blev Khaled Hosseinis strålande inträde på den litterära scenen 2003. Om uppväxten i ett Afghanistan där talibanerna spred skräck och folkgrupper som tidigare samexiterat tämligen problemfritt hetsades mot varandra.

"Vindspejare" av Agneta Pleijel kom redan 1987. Då hade författarinnan redan haft viss framgång med teatermanus och poesi. Den här romanen gestaltar delar av hennes egen bakgrund, och i mitt tycke har Pleijel faktiskt aldrig kommit upp i samma nivå igen. Trots en lång rad publicerade verk.

"Lila hibiskus" (Purple Hibuscus) var Chimamanda Ngozi Adichies första bok, och hon blev hyllad redan från start, med rätta. Stora genombrottet kom dock med roman nummer två, "En halv gul sol" (Half of a Yellow Sun), om en familjs öde mitt i Biafrakriget. SÅ bra!

"Ers majestäts olycklige Kurt" av Lena Ebervall och Per E Samuelson publicerades 2008 och satte Hajby-affären på kartan för oss som inte kunde minnas den. Paret har fortsatt i samma synnerligen läsvärda anda, med att gestalta moderna historier i historien, sådana vi annars redan glömt.

Selma Lagerlöf (ja, jag återkommer ju till henne hela tiden men hon förtjänar det) debuterade redan 1891, vid 33 års ålder, med "Gösta Berlings saga". En klassiker värd namnet. Så blev hon också den första kvinnan som fick Nobelpriset i litteratur, 1906, och invald i Svenska Akademien 1914, en ära betydligt större då än i dag ... 

Så här sa den kloka och klarsynta Selma om samlingen, förmodat rik på snille och smak: »Hade medlemmarna där plikt att avgå vid 70 år, så att gubbarna kommer bort och alla vore arbetsdugliga, skulle den kunna göra mycket gagn. Nu är ju nära hälften arbetsodugliga.«

Copyright Klimakteriehäxan