Löpare

Små virkade eller rent av stickade dukar förekom ofta i forna tiders "brudkistor". Varje bordsyta skulle ha sin egen textila prydnad, underlag för skålar, ljusstakar, minnessaker. En fullständig självklarhet.

Därför är det helt logiskt att man hittar ett otal liknande ting när en äldre anhörig avlidit. Av allt som ett dödsbo kan innehålla är detta ändå något av det minst krångliga att hantera – vilket nog ofta leder till att handarbetena hamnar i soporna. Och det kan jag inte låta bli att tycka är sorgligt, inte minst med tanke på all tid och kärlek som lagts ner.

Så fick jag ett infall. En gammal, låg bokhylla av trä hade tydliga spår av sin ålder på ovansidan. Den står dock kvar i mitt föräldrahem, där vi numera regerar. Vips tog jag en rad av min mammas små dukar och "gjorde" en löpare av dem. Resultatet är väl inte direkt ortodoxt, men den medfarna ytan är dold, handarbetenas livstid förlängd och jag är nöjd!

PS Kanske läge för en beskrivning av prylarna, nostalgiska allihop? Från vänster till höger: porslinsananas i "guld" från Guldkroken, säkert 50 år gammal men nu har man sett dem igen. Mor min fick den i present av en av sina älskade bröder. Ljusstakar och skål i nån sorts metall med gulddekor, skålen döptes jag i. Guldvasen är målad av en kusin, som gav den till min mamma. Och längst ut på kanten en docka från Guatemala som jag hade med mig hem när jag bodde där. Noll guld på den, dock.

Copyright Klimakteriehäxan