Jag tror faktiskt att det var "julpyssel" som resulterade i det här bokmärket. Det blev en synnerligen personlig julklapp till mormor. Dottern är konstnären bakom verket, och att det blev uppskattat och använt vittnar de slitna kanterna om.
När det var färdigritat (på ett inte alltför tunt papper) använde jag bara självhäftande plast på båda sidor. Klart! Och nu har jag ärvt märket och använder det igen.
Kanske ett tips till ett barn i din närhet, givetvis förutsatt att det finns en bokläsare att ge en klapp till? Samt lust att rita och kanske skriva en hälsning, förstås!
Dyrt blev det inte heller.
Det är bloggaren Boklysten som är nyfiken på vad vi har mellan boksidorna, för att undvika de förskräckliga hundöronen ...
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
dessa borde du nästan rama in!
SvaraRaderamin har rest och inte kostat något:
http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2018/12/gratis-reseminne-fran-york-i-wales.html
Du ser fram- och baksidan av ett och samma märke. Inramat? Blir en väldigt liten tavla, nästan naturlig storlek här på bloggen. Men jag har en hel del som ungarna gjort på väggarna, tycker om det.
Raderahäng i julgranen
RaderaNja ...
RaderaDet där var riktigt gulligt! Kul att ha kvar nånting sånt
SvaraRaderaOch visst var det en bra presentidé? (tror jag kan ta åt mig äran av den faktiskt)!
RaderaSå himla gulligt och personligt:-)
SvaraRaderaMånga fördelar med den klappen: kostar nästan inget, tog inte särskilt lång tid - och så blev det som du skriver, gulligt och personligt. Samt uppskattat.
RaderaVilket härligt bokmärke!
SvaraRaderaDet tyckte Mormor också på sin tid. Och jag ärvde det så gärna.
RaderaVilket fint minne! Man blir så glad över att få något som barnen har gjor. De här bokmärkena har ju en charm som man inte kan få annars.
SvaraRaderaVärmer hjärtat, eller hur!?
Radera