tisdag, juli 21, 2020

En invandrad vän

Människan är ett föränderligt djur. 
Se bara på mig och vitlök. Vår relation har förändrats i grunden, även om vitlöken förmodligen varit sig lik hela tiden.
Första gången vi möttes måste ha varit på en chartervecka till Mallorca. Det var fortfarande 60-tal och faktiskt min första utlandsresa över huvud taget, om man bortser från korta besök i Norge och Danmark.
Än i dag kan jag minnas hur Palma luktade. Rengöringsmedlet på hotellet var starkt. Bensinångorna på gatorna tunga. Cuba Libre och citronstänk vid varenda bardisk. Solkrämerna på stranden. Och så den där lite otrevliga doften som sipprade ut ur restaurangköken tillsammans med maträtterna som bars ut. En odör jag aldrig stött på. Hemma hos oss, i mammas matlagning, fanns inte vitlök. I min egen kokvrå hade den inte heller letat sig in.
Det var vitlöken som satte sin prägel på veckan i Spanien. Jag blev inte frälst. Men åt ändå. /forts/

Mer om min relation till den underbara vitlöken finns att läsa här, på News55. Möjligen är mitt försök att överföra historien till ett aktuellt politiskt problem i djärvaste laget, men det gör väl inget att försöka?

Copyright Klimakteriehäxan

14 kommentarer:

  1. Svar
    1. Jag försökte, men hade inte tålamod att vänta ut den ...

      Radera
  2. älskade sniglar i vitlökssmör under 1970-talet ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åt det också, men fattar idag inte varför. Det var ju smöret och vitlöken som var gott, sniglarna såg ut som måslort och var, tycker jag numera, tämligen motbjudande. Äter det aldrig mer.

      Radera
    2. det är väl som ostron

      Radera
    3. Inte!!! Ostron är ju gott ... :-D

      Radera
  3. Tiderna förändras.
    Jag älskar vitlök och äter mycket av den.
    Ha det bra!

    SvaraRadera
  4. För många år sedan tyckte jag att folk som luktade vitlök luktade illa. Nu när jag vant mig och själv älskar den lilla vita löken, så känner jag inte ens om någon doftar vitlök, och förmodligen gör jag det själv ibland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du och jag har gjort samma resa! Visst är det konstigt att lukten har "försvunnit"!

      Radera
  5. Nu fick du mig att tänka efter när och var jag ätit vitlök för första gången. Och vet ju vad, jag kommer faktiskt inte ihåg. Har dock alltid gillat vitlök, och vi äter det ofta här hemma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Idag är det otänkbart att vara utan!

      Radera
  6. Härligt och igenkännande. Mitt möte med vitlök var också i Palma och det var 1960. Jag var 10 år. Men tror inte tycke uppstod just den sommaren. Men den kom att följas av så många fler och visst uppstod ett tycke. Varar än idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror att jag var där 1968. Visst är det skönt att man har förmåga att ändra sig!

      Radera