torsdag, januari 14, 2021

När ger man upp en bok?

Det finns böcker man fastnar i direkt. Sugs in i handlingen, sidorna vänder sig liksom av sig själva. Men det finns också böcker som bjuder motstånd, trots fina recensioner och många rekommendationer. Då försöker jag bita ihop och tänker att det tar sig nog ... och det kan det göra, i alla fall ibland.

Fast det finns också böcker som bara blir för mycket. För töntigt språk, ideligen återkommande "interna monologer" (i kursiv stil!) som man inte ens vet vem som levererar, alltför förutsägbar handling, huvudpersoner som inte går att tro på. Och ibland sida upp och sida ner med beskrivning av diverse heminredningsdetaljer. 

I mötet med en sådan bok ger jag upp. Den omtalade och fläckvis hyllade bok jag senast fick lust att slänga i väggen men nöjde mig med att lägga bort, det är Katarina Frostenssons "K". Fast jag läste mer än en tredjedel, så kom inte och säg att jag inte gav den chansen!

Det händer också att jag tar paus i en bok, inte för att jag tycker att den är dålig, men för att den är i tjockaste laget, blir för krävande på något sätt. Men då försöker jag återvända till den när jag "tagit igen mig", läst något lättsamt.

Sedan händer det att jag när jag kommit till sista sidan i en roman faktiskt önskar att jag hade lagt av tidigare. Ett sentida exempel på det är Nobel-prisade Olga Tocarczuks "Styr din plog över de dödas ben". 

Eftersom det är torsdag och helgen väntar runt hörnet finns också en helgfråga att besvara från Mia i bokhörnan, nämligen denna: När ska man ge upp en bok man inte tycker om? Ja när är det dags? Verkligen svårt att ge ett generellt svar på det. Men har man läst mer än femtio sidor tycker jag man har gett historien en chans. 

Mia slänger sin vana trogen in en extra liten fråga också: Brukar du gå på releaser? Digitalt eller Irl? Tackar gärna ja om jag får en inbjudan, men de duggar inte särskilt tätt numera. Och digitalt  nä, då får det nog vara, faktiskt. Vilket betyder att det inte blir några boksläppspartyn på länge än, åtminstone inte för min del.

Julkorten kom sent den här gången. Bra läsväder i alla fall!
Copyright Klimakteriehäxan 

26 kommentarer:

  1. Vad bra du kom med tips för då vet jag vilka böcker jag ska passa mig för. 50 sidor är kanske ett bra mått.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men du kan förstås tycka annorlunda ...

      Radera
  2. oj, tyckte du så om Olga Tocarczuks bok, den ligger här och väntar på att bli läst. Men då kanske den kan vänta litet till då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gillade den i början men tycker historiens upplösning var usel. Förlåt, Olga, men det blir inga fler av dina böcker!

      Radera
  3. jag gillade både Frostenson och Tokarczuk! vackert vinterlandskap

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frotenson tyckte jag var ett lågvattenmärke, lögnaktigt och fullt av självgodhet!
      Vi är i a f överens om "julkortet" ...!

      Radera
  4. försöker skaffa en uppfattning innan jag börjar på en bok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast jag vill ju gärna skaffa mig min egen uppfattning! Sedan har man ju olika förväntningar. Förstås.

      Radera
  5. Här är vi (rörande) överens igen. Femtio sidor, då har man gett boken en chans. Konstigt nog är det ofta böcker som upphaussats i media som jag "inte klarar av". 1793 är ett exempel. Alla hade ju läst den - en måste-bok het enkelt. Inte för mig då kan jag säga.
    Har faktiskt bara varit på en enda bokrelease och det var en fackbok som mitt förlag slog på stort. Himla roligt, men såklart inte samma sak som en "vanlig" release.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har hoppat över 1793, blev varnad för hur rå den är ...

      Radera
  6. Känner igen mig här. Vet att i gymnasiet, på lärarhögskolan och på universitetet var skönlitterära böcker som var "oblgatoriska". Då kom jag genom dem, men satsade mest på sammanfattningar.Numer är det max 50 sidor sedan lämnar jag in. Men det har också hänt att jag någon gång också pausat och återkommit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pliktläsning kan vara förödande. Jag gjorde en lång rad författarintervjuer för UR, om böcker jag inte själv valt. Läste förstås varenda sida, men hade därefter riktiga lässvårigheter som inte gick över på flera år!

      Radera
  7. Den där med plogen började jag läsa men tog just bort den från läsplattan. Nä. Det finnns så mycket annat jag hellre vill läsa då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har generellt svårt för stories som spetsas med s k övernaturligheter. Den här var en sån, läs nåt annat!

      Radera
    2. Jag älskar visserligen fantasu osv men jag gav upp innan det kom så långt i denna boken

      Radera
    3. Jag drog i mig hela, som radioföljetong, men menar att jag kunde ha haft bättre sällskap på mina promenader.

      Radera
  8. Jag gillade faktiskt Styr din plog över de dödas ben. Men inte måste man fortsätta om boken inte ger något tillbaka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inser att jag är i minoritet - hon fick ju trots allt Nobelpriset ... Men när man blandar in en massa "övernaturligheter" tappar jag intresset.

      Radera
  9. Det är tur att vi alla är olika, själv har jag börjat fundera på Styr din plog över de dödas ben - efter det att jag fått höra att den innehåller övernaturliga inslag :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vilken tur det är att man får bestämma alldeles själv!!!

      Radera
  10. Jag gav upp Aagat efter typ 360 sidor. Då hade jag kommit halvvägs...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja den är rysligt tjock, det är väl därför jag inte ens börjat. Men att du läste så långt ändå!!!

      Radera
  11. Jaha, Olga Tocarczuks bok som är så omtalad. Där ser man! Ibland kan verkligen en boks avslut betyda massor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo hon fick förvisso Nobel-priset, så jag är väl i minoritet. Men det blir inga fler böcker av henne i min hylla.

      Radera
  12. Lag ger sällsn upp en bok men "blädderläser" ibland när boken inte riktigt funkar för mig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm. Du kikar på slutet alltså ...? :-D
      Jo, det skulle nog kunna hända.

      Radera