måndag, januari 25, 2021

Figurer från forntiden

Ett och annat lägger man bakom sig under livets gång, det vore väl konstigt annars. För egen del kan jag till exempel se tillbaka på oändligt många timmar av textilt handarbete: virkning, stickning, klädsömnad, batik, broderi. Aldrig av tvång om man bortser från några otroligt trista och jobbiga stunder i skolslöjden, för de lektionerna var länge en ohanterlig stoppkloss.

Så kom vändningen, fast jag vet inte varifrån. Men jag köpte garn och stickade en ulltröja i vitt och ljusblått, med matchande tumvantar. Sedan var jag fast! Det blev koftor och västar och till och med skojiga strumpor till pappa, det blev virkad sommarklänning med djärv urringning, egendesignade kjolar och blusar, det blev virkad bikini också. Sjalar, trekantiga, och halsdukar, avlånga. Grytlappar, gärna i våffelteknik. Till och med babykläder till någon liten släkting.

Men i slutändan blev det ändå mest broderier. Föll pladask för danska Clara Waever och hennes fantastiska blommönster, i korsstygn. Tvekade inte inför vare sig plattsöm, stjälkstygn, myrgång, knutar eller hålsöm. Kråkspark prydde också någon enstaka sak. Gjorde fritt broderi på tyg som blev en väska.

Senare breddade jag mitt register. Vävde. Vaxade geometriska mönster på lakansväv och gjorde batik. Av resterna från en grön sammetsklänning skapade jag i högst personlig applikationsteknik en julbonad i form av en stiliserad gran, det var på slutet av 60-talet och jag har haft den uppe varenda julhelg sedan dess.

Intressant nog slutförde jag oftast mina projekt i yngre dagar. På senare år blev det allt oftare UFO:s, alltså UnFinished Objects. Dåliga samveten med halva mönstret avklarat, ingen fåll, lösa garnändar. Och nu har jag plötsligt hittat ett oavslutat "verk" som förvånar mig, för det liknar inte alls sådant jag brukade kasta mig över med lust och energi. 

Jag kan misstänka att materialet till de här två "tavlorna" på stramalj, att brodera med svart och vitt moulinégarn, var en välmenad present. Tror att man hade sådana på väggen kanske på 50-talet eller tidigt 60-tal? I svart eller guldfärgad ram. Är ganska säker på att jag inte köpt dem själv. Likväl har jag lagt ner ett inte så litet antal timmar på dem, trätt på nålen gång efter gång, satt dit stygn efter stygn. 

Men jag gick inte i mål. Det blev ett UFO. Pojkbilden är klar, men flickan saknar kanske femtio korsstygn längst ute i överkanten. Varför slutade jag när jag ändå hade kommit så långt? Inte en aning, det är mitt svar. Sedan blev de båda uppenbarligen bara liggande.

Nu överväger jag allvarligt att leta upp lite svart garn och göra klart, det är ju ingenting svårt alls. Fast en fråga återstår: vad i all världen ska jag göra med dem sedan? Köpa ramar, sätta på väggen som det var tänkt? Knappast. Lägga i soporna?

Nej, slänga bort dem kan jag nog inte, även om det vore rationellt. Respekten för handarbete, andras lika väl som mitt eget, är för grundmurad. Tar gärna emot förslag på hur jag ska använda pojken och flickan, två romantiska figurer från forntiden, men med ytterst oklar proveniens och en ännu suddigare framtid.

Copyright Klimakteriehäxan

17 kommentarer:

  1. När det kommer till handarbete har jag typ tummen mitt i handen och knappt några verk har blivit färdigställda sen det var "tvång" att göra klart på syslöjden :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tvång funkar definitivt inte, det måste handla om lust! Men gjorde det verkligen det i det här fallet, jag undrar det ...

      Radera
    2. (har liknande i Påfågelsrummet, loppisfynd, har sytt större tavla själv, broderat)

      Radera
  2. Min mamma var fenomenal på alla slags broderier, jag fixade det aldrig. Däremot var jag bra på att sticka och sy kläder. Sticka går inte längre med onda fingrar, sy kan jag än, men har ingen lust ... vem vet när jag får tillfälle att använda annat än slitna slarvkläder...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har alltid gillat att brodera, men har ju också tvingats inse att det är fruktansvärt "ute" och inte längre uppskattas av nästan någon. Sorgligt.

      Radera
    2. på varenda bibliotek på Hisingen broderas och stickas det... i alla fall förra året, väldigt trevligt, stickcaféer och annat

      Radera
  3. Det var otippat, riktigt otippat;-) Jag har nog aldrig broderat någonting. Undantag syslöjden där jag alltid fick underkänt. Å när min mamma gjorde mina "broderiläxor" genomskådade läraren fusket direkt - oooops;-)

    Nu ser jag inte vad som saknas - egentligen. Men jag skulle nog plasta (akryl) eller glasa in broderierna och använda dom som glasunderlägg. Det är ju rätt så söta och udda så...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har broderat massor och haft roligt nästan hela tiden, utom när jag räknat fel och mönstret inte funkat. Men glasunderlägg - lite stora för det, tror jag`? Diameter ca 15 cm.

      Radera
  4. Där har vi någonting gemensamt. Jag har nog gjort samma resa.
    Självklart gjorde jag de här avlångrunda svartvita tavlorna med tjusiga damer och herrar! Men de blev bortgivna, har inga kvar.
    Mina julbroderier gav jag bort till döttrarna i julas. Men jag kanske ska göra ett inlägg om de få broderier som sitter kvar på väggarna här?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vet du ungefär när de där var moderna???
      Jag har många broderier kvar, både såna jag själv gjort och såna min mamma gjort. Tänker med sorg i hjärtat att ingen kommer att bry sig.

      Radera
  5. ganska trendigt, sett vänner sy ihop flera små, göra kuddar, väskor, möblera en stol, låt fantasin flöda! Barnfilt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om jag kan få till nåt trendigt av detta lovar jag att berätta det!!!

      Radera
  6. väst, jacka...https://www.mitti.se/nyheter/hon-ger-kitschiga-broderier-nytt-liv/reptbn!k9Qnkpp9QgzwCMcP6Ayocg/

    SvaraRadera
  7. Sätta dem som fack eller prydnad på en kasse?
    Sy ihop dem och göra en lavendelpåse?
    Sy ihop och fodra för smågrejor i kassen/handväskan.
    Gör små kuddar med ett motiv på varje. Ge till barnbarnet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker kanske också åt väsk/kasshållet eller en necessär? Risken är förtås att det inte blir nånting alls. Ett UFO är ett UFO ...

      Radera