CITAT om skrivande

Det finns fördomsfulla personer som tycker att man inte ska skriva kåserier efter 65 års ålder, och helst inte skriva något alls. Man behöver kanske inte sitta tyst i stadsparken och mata duvor, men hålla sig i bakgrunden när yngre personer tar till orda och breder ut sig. 

-Börje Karlsson hoppar in som vikarierande kåsör på Dagens Nyheters (numera generellt otroligt trötta och trista) Namn och Nytt-sida. Kan bara tacka för det lilla försvarstalet för oss som inte har vett att sluta skriva, på blogg eller annorstädes, för att vi blivit lite halvgamla ... dit jag naturligtvis måste räkna mig ...

Årets hittills bästa läsning

Bästa läsningen under första halvåret 2024, vilka tre boktitlar förtjänar det omdömet? Det är som vanligt Ugglan som ställer frågan som ska leda till en tisdagstrio. Jag anstränger mig för ett rättvist val, och här har ni resultatet:

"Amerikansk jord" (American Dirt) av Jeanine Cummins gör stundtals ont att läsa, huvudsakligen därför att man vet att även om man läser fiktion så ligger historien otroligt nära verkligheten. Om människor i nöd som flyr från Centralamerika med hopp om ett nytt och bättre liv i USA. En otroligt tung och farofylld "resa". men också om kärlek och stark vänskap.

"Samtycket" (Le consentement) av Vanessa Springora blev en sensation när den kom ut i Frankrike. Här handlar det inte om fiktion utan i stället blir en uppburen fransk "kulturman" avslöjad som pedofil och sexmissbrukare. Författarinnan är 14 år när han, en 50-åring, lyckas få henne på kroken – med  mammans godkännande! Boken ledde till att mannen petades ner från den kulturella piedestal där han suttit i åratal. Upprörande och fascinerande. Och tack och lov att flickan kom ut ur detta till synes (relativt) oskadd!

Min tredje bok är av helt annat slag: den är kul! Erlend Loe är förmodligen Norges roligaste författare, helt oförutsägbar ända sedan debuten med "Naiv. Super". Nu har jag läst "Fvonk" och det hoppas jag att fler gör! Den konstiga titeln är ett egennamn och på märkliga vägar får Fvonk en inneboende som heter Jens. Det visar sig vara ingen mindre än herr Stoltenberg ... som trots att han är statsminister (när boken utspelar sig, f n Natos generalsekreterare) och har mycket makt är allt annat än lycklig. Men Fvonk och han finner varandra och blandar blod!

Copyright Klimakteriehäxan

Ett mirakel på min fönsterbräda

Naturligtvis tror jag inte på mirakel. Ändå har ett just inträffat. Ett som inte går att ifrågasätta.

På fönsterbrädan i mitt sovrum står två oansenliga kaktusvarianter i var sin skojiga kruka. De får varje söndag en pyttepytteliten skvätt vatten, det är så TLC (Tender Loving Care) ser ut i deras fall.  I övrigt ägnar jag dem alltså i princip ingen uppmärksamhet alls, även om jag vet och gillar att de står där.

Så överger vi Stockholm och far till Barndomslandet. Är borta en dryg liten vecka. Och miraklet har hänt! I blomvattnerskans frånvaro har en av kaktusarna bestämt sig för att blomma! Rakt upp står en flera decimeter hög stängel – hur mycket har den egentligen växt per dag? – och i toppen på den ett ax med långsmala klockformade, blekt rosa blommor. Nej, den är inte praktfull, det menar jag inte, men märkvärdig är den ändå!

Har aldrig sett något liknande, har aldrig väntat mig några blommor. Nu tittar jag nyfiket varje dag: slår de ut mer? Kommer det fler? Men jag är hur som helst förundrad och nöjd över mitt lilla mirakel på fönsterbrädan. Även om det inte blir mer, grannare, större och oftare! Google säger att min krukväxt är en borstaloe. Jag väljer att tro på det.

Jo, visst vet jag att det finns större suckulenter ... de här på Fuerteventura.
Klart av det pampigare slaget! Men jag är jätteglad över min!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om kulturpolitik

Detta liknar Tyskland 1933. Politikerna vill styra, kontrollera och montera ned. Vi måste alla bli kulturaktivister!

-Årets Almedalsvecka, det återkommande jättestora arrangemanget i Visby dit alla politiker och inflytelserika personer strömmar i stora skaror, är slut. Det är nu flera år sedan jag var på plats (för jobbets skull), men jag läser om en del av det som utspelar sig där. I dagens Dagens Nyheter skriver Sonia Hedstrand om kulturpolitik, ett av de oändligt många debattämnena i Almedalen.. Läget för framtiden i public service ter sig darrigare än på mycket länge. Citatet ovan kommer från ett debattinlägg av en allvarligt oroad Janne Scherman, f d chef för Y`TV4 (och mångårig medarbetare på Sveriges Television dessförinnan). Han är oftast klok.