Besviken på en idol

Aldrig trodde jag att det skulle hända. Att jag skulle bli besviken på Jennifer Clement. I min värld en klar kandidat till Nobel-priset i litteratur, bara hon skriver ytterligare några böcker. Har höjt hennes romaner till skyarna, och det kan jag fortfarande stå för. (Har dock inte alls gett mig in på hennes poesi, och det kommer jag heller inte att göra.)

När jag så upptäckte att hon kommit ut med en självbiografi slog jag till och beställde den, tvärt emot hur jag normalt agerar: brukar lugnt vänta på pocketupplagan ... Men inte denna gång! Kastade mig över den på raken. "The Promised Party: Kahlo, Basquiat and Me" (Löftet om en fest) skulle bli en läsfest. Trodde jag.

Inledningsvis gillade jag de korta styckena, lite som bloggposter. Men undan för undan blev jag alltmer tveksam. Alla dessa namn (kända för många, ganska få kända för mig)! Alla dessa upprepningar! Alla dessa fyllor! Alla vilda nätter både med och utan narkotika! Alla dessa anekdoter som liknade varandra! Fast jag tänkte verkligen inte ge upp.

En kul detalj fastnade jag för under läsningen: "Widow Basquiat – A Love Story" (som handlar om den döde men enormt hyllade graffitikonstnären Jean-Michel Basquiat och hans flickvän) kom ut för 24 år sedan och har blivit en internationell storsuccé. Men först efter att elva förlag tackat nej till att publicera manuset ...

Nu har jag läst klart. Och omdömet kvarstår: jag är besviken. Gruvligt besviken. Men det måste väl komma nån mer roman? Så att ordningen återställs och Jennifer Clement får klättra upp på min piedestal igen.

Copyright Klimakteriehäxan

Samlare och (pris)jägare ...

Människan är sedan urminnes tider samlare och jägare, det har forskningen slagit fast. Det har handlat om överlevnad. I dag är vi mindre beroende av jaktlycka i skog och mark, eftersom vi har apparater som bevarar vår mat fräsch, utom räckhåll för mögel och insekter. Ja vad vore man utan sin kyl och frys? Jag vet: handikappad.

Vårt kylskåp ville nämligen tacka för sig, en av årets allra varmaste och vackraste dagar. Det gjorde det genom att hålla 13 plusgrader, vilket är alldeles för många för ett kylskåp, det liknar mer utetemperaturen en normal svensk sommardag (utan värmebölja, alltså).

Jagade rätt på den reparatör som lagade kylen för ett halvår sedan. Jo, garanti på reparationen gällde  – men skåpet var, visade det sig, för gammalt. Inga reservdelar finns att få tag i. Bara att skaffa nytt! Det var en evig tur att frysen inte gjorde kylen sällskap in i döden. Med hjälp av is och frysklampar kunde jag hålla åtminstone smör och pålägg kallt, tills vidare.

Det blev en resa till ett av de stora varuhusen för vitvaror där jag vandrade omkring vilsen. Men av en duktig försäljerska som föreföll veta precis allt om kyl och frys beställde jag nytt (blev förstås tvungen att ta ny frys också, den var ju jämngammal med kylen).
Imponerande nog stod de nya skåpen på plats i vårt kök ganska exakt ett dygn senare. Men innan dess ... 

Röd lapp betyder KÖP!

Innan dess skulle ju allt plockas ur! Det är då jag kommer till insikt om att mina gener har oändligt många års historia. Jag är nämligen både samlare och (pris)jägare. Vilket har lett till att jag i djupfryst skick har rader av paket med favoriter: Scans chorizo, bacon och kassler. Uppenbarligen köper jag en bit kassler så snart jag ser den röda lappen med extrapriset, lägger den sen i frysen. Och glömmer bort den. Sak samma med de där korvarna, som jag nästan är beroende av. Lax i olika versioner. Diverse varianter på riven ost kunde också plockas fram ur frysens djup. Flera biffstycken, tre falukorvar, fläskfilé och -kotletter. 

Är jag då en äkta prepper, en som tagit survivalismen på största allvar? Nej faktiskt inte. Nog för att jag har förstått att krig och kris skulle kunna drabba oss, men ett beredskapslager har jag inte medvetet satsat på. Ändå står det helt klart att vi skulle kunna överleva rätt många dagar på det som min frys svalt. (Jo, jag vet att man ska ha vatten, batterier och radio också men nu handlar det om käk!)

Nu har jag som ambition att vi ska äta något djupfryst, om inte varje dag, så i alla fall varannan. Det blev rödspättafiléer nyss, hade inte en aaaaning om att jag köpt såna ... men är man en jägare och samlare kan det handla om allt möjligt, så det så! Har vid minst ett tidigare tillfälle konstaterat att min hamstringsådra också slagit till när det handlat om krossade tomater. 

Ingen vill väl ta risken att en dag stå utan möjlighet att laga god mat och bli mätt! Inte jag i alla fall. Håll med om att mycket tyder på att jag kommer att klara mig.

Copyright Klimakteriehäxan

Tack ska du ha, Edna!

Fjorton böcker med hennes namn på ryggen finns i min hylla. Från debuten "The Country Girls" (Två flickor på Irland) och framåt. Nu har Edna O´Brien dött, vid 93 års ålder, efter en tids sjukdom. 

Hennes allra sista bok var ett mästarprov i sig.  "Flicka" (Girl) kom ut 2020, och det var hårresande läsning. 85 år gammal reste Edna O´Brien nämligen till Nigeria för att göra research. Hon hade fångats av nyhetsrapporteringen om hur nästan trehundra unga flickor 2014 kidnappades av terrorgruppen Boko Haram, ville veta mer! En sån kvinna!!!

Hennes memoarer "Country Girl" kom ut för drygt tio år sedan, känner att jag verkligen vill läsa den också. Det finns förstås minst tjugo titlar till jag inte har läst ... "Ingen skriver bättre på engelska än Edna O´Brien" har Philip Roth sagt, och han kan ha rätt. 

Jag är glad att jag upptäckte henne, för väldigt länge sedan nu. Och egentligen tänker jag att jag borde börja om, läsa alltihop en gång till. Har nog inte fler titlar av någon annan författare, död eller levande. Tack ska du ha, Edna!

En mycket utförlig runa om författarinnan och hennes verk kan du läsa här, på brittiska The Guardian.

Copyright Klimakteriehäxan

Jag säger NEJ – bara för skojs skull

Bestämmer mig för att ännu en gång visa mina tydliga besserwissertendenser. Jag vet ju vad som är rätt och fel, fult eller snyggt, klädsamt eller opassande, kul eller förskräckligt, eller hur? Ja hur jag än vrider och vänder på saken kommer jag till samma slutsats: om fler tyckte som jag skulle världen verka lite trevligare. Haha!

Detta handlar alltså om en mild form av provokation. Gensvaret kan bli både kul och intressant, tänker jag. Det kan också utebli helt, med reaktionen "hur orkar hon bry sig?". Jo då, jag ägnar mig bara åt oväsentligheter här. Företeelser som många väljer att strunta helt i, och det mår de kanske allra bäst av. Men alltid retar jag väl någon? För visst kan man få retas lite, bara för skojs skull?

NEJ säger jag till räksallad på varmkorv. Och det säger jag utan att ha vågat prova, men det vänder sig i magen vid blotta tanken – trots att jag vet att folk älskar kombon! Dock älskar jag både korv och räkor – men tillsammans?

NEJ säger jag till mina oputsade fönster, men inte blir de putsade för det!

NEJ säger jag till skäggstrån på kvinnors hakor, inklusive min egen ...

NEJ säger jag till grå utväxt i färgat hår! Låt allt bli grått vetja!

NEJ säger jag till alla bedrägligt jättestora askar, lådor och kartonger som innehåller pyttesmå burkar eller tuber. Gäller ofta skönhetsmedel. 

Kanske vill du också säga NEJ till saker och ting? Kom loss, gnäll med mig! (använd min ytterst amatörmässiga "logga" om du har lust). Alltid retar det väl någon, som sagt! BP och Hanna hängde faktiskt på i veckan som gick. 

Copyright Klimakteriehäxan 

Skyltsöndag – roligt eller ...?

I dag är det Skyltsöndag, och då blir det en helt utan röd tråd, bara några skyltar rakt upp och ned. Den översta satt i bakrutan på en bil parkerad bredvid vår. Just när jag tagit fotot kom föraren, en ung kvinna, och låste upp bildörren. Jag hejdade henne och undrade vad skylten i bakrutan betydde, hade den ett budskap? Politiskt, en drift med irrande medtrafikanter eller trafikförvirrande rent generellt, eller vad (tänkte jag)? Hon tittade oförstående på mig och svarade iskallt och knastertorrt: Den är rolig.

Så småningom får man ligga i gröngräset på Mariatorget igen.

Själva kryddgården ser ut att vara mindre än skylten.

Har jag visat Gunnar-huset förr? Kanske, men då får ni tåla reprisen.

BP som har bloggen Konst eller konstigt är den som håller ett vakande öga över skyltbloggandet. Rutinerade deltagare är Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan,Tony, Åke.

Copyright Klimakteriehäxan

Judo-premiär

Tara Babulfath, bronsmedaljör i OS. Bild Svenska Judoförbundet

Hade du sagt till mig för bara några dagar sedan att jag skulle komma att intressera mig för en så udda gren som judo under OS i Paris skulle jag bara ha skrattat. Judo!?!

Men man ska som bekant aldrig säga aldrig. För nu har jag minsann tittat på judo, inte bara på en match utan på två, och det var ju rysligt spännande trots att jag egentligen inte förstår någonting, kan inga regler. I centrum: 18-åriga Tara Babulfath från Stockholms judoklubb. Vilken tjej! 

Dagen innan avspark för tävlingarna såg jag henne intervjuas i tv och då väcktes min nyfikenhet. En ung kvinna full av tillförsikt, glad, positiv: "Jag vet att jag kan, jag vet att jag är stark! Jag har chans att ta Sveriges första medalj!" 

Och det var precis vad hon gjorde. Det blev brons, men kunde faktiskt lika gärna ha blivit guld, för så bra var hon, det förstod även vi som inte begriper ett smack av denna kampsport. Grattis Tara! Och grattis Sverige till första medaljen, må det bli fler!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 149

LÄTTARE HANTERINGSSPÅR

-Det har blivit trendigt och är förvisso bra på många sätt, både för vår miljö och den privata ekonomin, att handla begagnat. Men det som bjuds ut bör vara i gott skick. Fast är varan man vill sälja eftertraktad kan det kanske gå även om det syns att det är "second hand". Då är frågan: hur berättar man för de presumtiva köparna om slitaget? Måste säga att jag tycker Bokbörsen borde få någon sorts pris för sin påhittighet, för det är på den sajten jag fyndat dagens ord. Kreativt!

Veckans mening – om journalisters språk

Varje lördag presenterar Skriv-Robert en mening som har fått honom att stanna upp. "Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på." Och jag är en av dem som brukar hänga på. Den här gången hämtar jag min mening ur Dagens Nyheter, där Lotta Olsson tipsar om läsning. Nu lyfter hon fram föredömet Barbro Alving, reporter, författare, kåsör, radiopratare – alltid lika välformulerad. Det blir ett gott råd till en yrkeskår där man tyvärr alldeles för ofta slarvar med språkhanteringen.

Alla unga journalister borde tvingas att läsa Bang tio gånger framlänges och baklänges för att förstå hur viktigt språket är.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

329

-Så många "medaljgrenar" avgörs i sommar-OS som inleds i dag med officiell invigning i Paris. Det är sommarspel för 33:e gången i historien, det tredje som hålls i Frankrike. Senast var det 1924 så på så vis blir det ett 100-årsjubileum. Men det är första gången lika många män som kvinnor tävlar!

Officiell logo för tävlingarna. Antar att det är den olympiska elden som är i centrum,
men kreatörerna får ursäkta: jag såg ett kvinnoansikte inringat av en lite ostyrig frisyr ...
Tänkte att det kunde vara en blinkning till den nya jämställdheten i  antalet tävlande.
UPPDATERING: Det ÄR en kvinna i loggan! Hon heter Marianne och är symbol för hela Frankrike! Fiffigt ihoplagd med olympiska elden och en rund medalj.

Fiske utan napp

Min väninna hade tagit med sig en bunt reaplagg och försvunnit in i en provhytt. Jag stod sysslolös utanför. Mobilen ringde. Inget nummer jag kände igen, men det såg ut som ett vanligt svenskt 070-nummer så jag svarade.

-Hej! säjer en vänlig manlig stämma på klingande svenska. Han presenterar sig med namn, lät väldigt svenskt det också, och säger att han ringer från min bank.

-Från min bank? ekar jag. Varför det?

Jag ser hur den unga expediten nån meter bort lystrar. Hon hör min nästa replik:

-Ordna mina konton? Behöver de ordnas om på något vis?

Rösten i mobilen surrar något om att man ju regelbundet bör se över sina tillgångar, det går alltid att hitta bättre placeringar för sparmedlen. Och, om man har pension, då måste man ha dunderkoll på den också!

-Men du tycker inte att jag verkar ha det?

Nej då hade han förstås inte ringt, det borde jag väl kunna räkna ut ...

Nu har expediten börjat vifta med armarna, avvärjande. Hon skakar energiskt på huvudet. 

-Förlåt, säger jag till mannen i luren, men vilken bank sa du att du ringer från, jag uppfattade visst inte det?

Kort paus. Han väljer väl bland några "vanliga".

-Jahaja, Nordbanken, säger jag. Märkligt hör du du, men just den banken har jag nog aldrig haft några affärer med över huvud taget!

Jag trycker på off-knappen.

-Herregud så orolig jag blev, säger expediten (som jag aldrig sett varken förr eller senare).

-Tack för att du brydde dig, det var jättebra, det skulle inte alla ha gjort! säger jag (som förvisso inte höll på att bli lurad men det kunde ju inte tjejen veta).  

Väninnan kommer ut ur provhytten, svettig av att krypa i och ur mer eller mindre lyckade kläder. Betalar ett par byxor och en tröja. Mina bankkonton ligger där de legat i åratal, för ögonblicket orörda. Ska de "ordnas" gör jag det själv! 

Ändå var det lite intressant att få ett sånt där samtal från någon samvetslös människa som tror att alla som fyllt 60 kan luras till vad som helst. Måste erkänna att han lät trevlig och, om man kan låta det, pålitlig! Det här ljusskygga penningfisket är utbrett och sorgligt många drabbas. Fast just denna gång blev det inget napp.

Copyright Klimakteriehäxan  

Utflykt med korv och sås

Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj. Så lyder sommarversionen av helgfrågan, och den kommer förstås från Mia i bokhörnan.

Om ni är ute och far och kommer in i Värmland rekommenderar jag verkligen ett stopp i Arvika. Var där nyss och skrev om det här. Vill lägga till att om man har det minsta intresse av konst och hantverk ska man ta sig till Rackstadmuseet, i utkanten av staden, och till Konsthallen och Konsthantverk, båda inne i centrum. Mina barnbarn är dock än så länge i yngsta laget för att visa något direkt intresse för konstutställningar ...

Väl i Arvika kanske du behöver proviantera? Missa då inte den godaste falukorven av dem alla! Den heter Jubileumsfalu och kommer från charkuteriet Hemgården i Råda i Norra Värmland. Lite dyrare än annan falukorv, men det är den värd. Pröva att grilla eller steka den i rejält tjocka skivor! Osäkert vilka butiker som har den, men stora Ica i Palmviken har den alltid. Rimligen finns Hemgårdens produkter runt om i landet, men jag vet inte var.

Ett värmländskt tips till som låter märkligt men som är jättegott, till stekt eller varmrökt lax: servera den med hjortronsås! Överraskades för något år sedan med denna i mitt tycke sällsamma kombination på restaurant i Karlstad och föll direkt (kanske är det vanligare nu?). Enkelt dessutom! Gör så här: Blanda lika delar hjortronsylt och crème ­fraiche. Smaksätt med pyttelite extra socker och krydda med lite salt och ännu mindre malen svartpeppar, smaka dig fram. Och ta mer crème fraiche än sylt om du är tveksam, lätt att röra i mer sen. Så gott!

Trevlig helg!

I Stadsparken i Arvika.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

24/7

-Det påstås bestämt att män tänker på sex 24/7. Det är ju i dag! (Ja, jag har namnsdag också – Kristina är mitt "extranamn" – men jag fattar att ingen tänker på det med samma energi och intensitet.)

Att bo i en oas

Jag bor i Stockholm, Sveriges största stad, tillika dess huvudstad. Jag bor inte mitt i city men ändå hyggligt centralt. Utanför mina fönster har jag träd, buskar och blänkande vatten. Väldigt nära finns prunkande grönska att njuta av, promenadvägar, blommor, stillhet. 

Ännu närmare kan jag hoppa i Årstaviken, en del av Mälaren, och ta en simtur, just nu i väldigt dräglig temperatur. Vattnets kvalitet klarar t o m de av EU föreskrivna testerna (de var inte ens uppfunna när jag började bada här men det har gått bra ändå). 

Ibland ser vi en hare eller ett rådjur, för en tid sedan var jag på vippen att krocka med en vacker räv på infarten till huset vi bor i. Så kan man alltså bo i en storstad i Europa. I en oas! Priviligierad? OM! Tacksam? JA!

Humlor gillar stockrosor.

Det ser ut att bli ett bra äppelår i Stockholm!

Här tog jag mitt morgondopp i dag!

Copyright Klimakteriehäxan

Golvad av en omläsning

"Två soldater" kom ut 2012, jag läste den när den var färsk. Nu lyssnar jag på samma text, skriven av duon Anders Roslund och Börge Hellström. Och visst minns jag att jag då, för tolv år sedan, tyckte att den var bra, spännande, sorglig och otäck. Men nu är jag GOLVAD! 

Anders Roslund och Börge Hellström. (Hellström avled 2017)

Möjligen tänkte jag vid första läsningen att historien var, med författarens rätt, lite tillspetsad, hade fått lite "extra allt" av ruskiga detaljer, av gängkriminalitetens tankevärld. I fiktiva Råby regerar tonårskillarna som sätter barn som ännu inte fyllt 15 på blodiga uppdrag – de är ju ändå inte straffmyndiga så de kommer lindrigt undan även om de grips ...

Det är hot till höger och vänster, misshandel hör till, absolut lydnad ett krav för att få tillhöra "rätt" krets. Flickorna kallas "hora" medan grabbarna är "bror" och hälsas med ord som "kärlek" och "respekt", ord som helt förlorat sin betydelse och sin valör. Skrämda mammor törs bara se på, papporna är väldigt frånvarande. 

Att smuggla in narkotika på ett fängelse är utvecklat till en konst. Att bygga en bomb likaså. Att riktigt små pojkar drömmer om att bli kriminella är utom alla tvivel. Att öppna en låst bil går på sekunder, den moderna tekniken till trots. Skyddsvästar och vapen går lätt att få tag i, grabbarna flinar åt poliserna –  "grisarna" –  när de undgår gripandet än en gång. Författarna vet också i detalj hur man "bygger" sin egen tatueringsapparat!

Scen efter scen utspelas inför mina öron (bra inläsning av rutinerade skådisen Peter Andersson) och jag ryser, ja stundtals gör det nästan ont, eftersom vi i dag lever med en gängkriminalitet som ingen verkar veta hur man kan rå på. Varför tog ingen Roslund/Hellström på allvar? De hade gjort all research, visste ju redan så otroligt mycket om den gatans verklighet som sedan växt och blivit ett av våra svåraste samhällsproblem!

I dag känns "Två soldater" mycket mer som ett reportage än fiktion (det är förstås en blandning)! Det tog tre år att färdigställa boken, har Anders Roslund berättat.

Andra har skrivit om våra ungdomsproblem. Lars Åberg visade Malmös sårbarhet i "Framtidsstaden: om Sverige imorgon blir som Malmö idag ..." och "Landet där vad som helst kan hända". De kom ut 2017 och 2018. Diamant Salihu fick pris för "Tills alla dör" 2021 och har följt upp den med "När ingen lyssnar" 2023.

Bristande integration är nyckelordet, men var är lösningarna? Läste inte landets jurister och makthavare böcker 2012? I en recension av boken, i Expressen, stod det att den var spännande men att problemen som skildrades inte existerade: "Den gör människor räddare än de behöver vara". En hög polischef kommenterade "Två soldater" och sa att "Sverige inte var redo för den sortens historier". 

Vi borde ha varit redo allihop. Vi borde ha lyssnat på Roslund/Hellström. Vi borde ha blivit rädda direkt. Det hade kunnat göra skillnad, tolv år är en lång tid. Många barn har rekryterats till de kriminella gängen under de åren.

Copyright Klimakteriehäxan

Jag säger NEJ! (alltid retar det nån)

Visst är jag väl en besserwisser? En som vet vad som är rätt och fel, fult eller snyggt, klädsamt eller opassande, kul eller förskräckligt? Ja hur man än vrider och vänder på saken kommer jag till samma slutsats: om fler tyckte som jag skulle världen verka lite trevligare.

Naturligtvis inser jag att provokation inte är särskilt sympatiskt. Fast ibland kan ju gensvaret bli både spännande och intressant, eller hur? Alltså har jag nu beslutat mig för att göra en komma-ut-ur-garderoben-bekännelse och lufta en lång rad av mina aversioner. För det finns så himla mycket jag vill säga ett kraftfullt NEJ till! 

För den här gången (det kan bli fler!) koncentrerar jag mig på saker jag lägger märke till när jag rör mig bland mina medmänniskor. Bara ytligheter, alltså. Som många väljer att strunta helt i, och det mår de kanske allra bäst av. Men alltid retar jag väl någon?

NEJ säger jag till den som påstår att gympadojor passar till en skir sommarklänning. Bekvämt kanske, men snyggt? Icke!

NEJ säger jag till den som tror att mörkrött läppstift är ett bra val när man sätter på sig ansiktet. Jo, förresten, det är det, ifall om man vill se tio-tjugo år äldre ut än man verkligen är.

NEJ säger jag till alla modets dödskallemönster, på textilier, smycken, accessoarer. Till och med på babykläder! Dödskalle blir man så småningom alldeles själv, det kan väl räcka?

NEJ säger jag till alla svindyra jeans som säljs "färdigslitna", med mängder av hål. En direkt förolämpning till många som inte har råd med nya byxor över huvud tag (jo de finns, fast kanske inte just i dina och mina kvarter). Möjligen anar jag att de där trasiga plaggen är lite mindre poppis nu än de var för ett tag sedan. Hoppas!

NEJ säger jag till alla dessa enorma tatueringar som omger oss, allra mest synliga så här års när vi går i kortärmat och med bara ben. Vet att det kostar massor, tänker ofta elakt att jag hoppas att det gjorde ont när tatueraren jobbade. Man hade kunnat använda pengarna till något helt annat och mycket bättre!

NEJ säger jag till dem som dumpar sina tillhörigheter bredvid återvinningsstationen. Kan vara en säng, en fåtölj, en toastol (har sett dessa exempel). Skämmas borde de, och bötfällas!

NEJ säger jag till mobilmänniskorna som tvingar mig att på buss eller t-bana lyssna till ibland väldigt privata samtal, samtal som jag absolut inte vill höra. 

NEJ säger jag till de flickor/kvinnor som köpt fillers till sina läppar och sedan aldrig kollat sin profilbild i en spegel. För om de såg att de fått en fågelnäbb i ansiktet borde de inte göra om proceduren.

NEJ säger jag till alla män som låter skägget växa hej vilt utan minsta antydan till ans. De får mig att tänka "taliban" och det är ingen jag längtar efter att ha vid min sida.

Kanske vill du också säga NEJ till saker och ting? Kom loss, gnäll med mig! (använd min ytterst amatörmässiga "logga" om du har lust). Alltid retar det väl någon, som sagt!

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarvecka i Barndomslandet

Att hela familjen samlas några dagar i Barndomslandet, det är något av sommarens härliga höjdpunkt. En dramatisk skillnad att vara sju personer i stället för, som vanligt, två!

30 kr kostar resan för vuxen. Hyggligt pris tycker jag!

Det blev bland annat en utflykt till Arvika, med fika på fina Sågudden, knallgoda hamburgare inne i centrum och inte minst en åktur med det synnerligen lokala tåget Färdinand. En "kul tur" utlovades. Ingen guide medföljde, vilket gav mig chansen att peka på "sevärdheterna": DÄR gick jag i skolan, DÄR har jag bott, DÄR låg biblioteket, DÄR badhuset, DÄR har jag också bott, DÄR fick jag mitt första "riktiga" jobb, DÄR låg korvkiosken man gick till, DÄR bion! Åhörarskarans intresse var väl hyfsat artigt men behärskat ...

Klässbols linneväveri (Kunglig hovleverantör!) tillhör traktens absoluta turistmål, precis som närliggande Kaffevarnen med fika, mat och angränsande loppis (det blev några böcker). En och annan lekpark besökte vi också, bra för dem med spring-i-benen och glid-i-rumpan.

Tåget går! Med faster i "kupén". Tuuut!

Naturens fröjder ... OBS att jag "skyltar" med härlig temperatur!

Visst ser ni också att det är en gubbe som ligger bredvid mig på stranden och njuter
av solen? Väldigt stor näsa har han ... och han fick låna min hatt, ville ju inte att
han skulle bränna flinten ...

Klässbols linneväveri gör minsann inte bara rutiga dukar - den här gången köpte vi
skjorta till Maken! Och Kaffekvarnens meny varierar förstås ständigt.

På Klässbols linneväveri har man insett att föräldrar handlar mer om barnen har
Duplo i ett hörn av butiken. Det funkar!

Nu blev det en lite annorlunda Skyltsöndag igen, men jag tar mig mina friheter och om man räknar "snällt" blev det ändå fyra skyltar ... Det är BP som är projektets fostermor och flitiga söndagsskyltare brukar vara Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan,Tony, Åke.

Arvika "skyltar" med och brukar få beröm för sina parkplanteringar. Med rätta.

Copyright Klimakterieäxan

Veckans mening – om att vara författarbarn

Johanna Ekström skulle just fylla 52 när hon dog 2022. Hon var författare, skrev både poesi och romaner, och äldsta barnet till paret som länge var den "finaste" duon kultur-Sverige kunde visa upp: Margareta Ekström och Per Wästberg. Tio år före Johannas bortgång kom boken "Om man håller sig i solen" och i den får man veta hur det var att växa upp i ett tjusigt hem på Kungliga Djurgården i Stockholm, i en familj som verkligen höll på etiketten och visste hur man skulle föra sig i de fina salongerna, samtidigt som båda föräldrarna var framgångsrika författare. Hela familjen hade ordet i sin makt! (Fadern, Per Wästberg, nu 90 år, sitter fortfarande i Svenska Akademien). Boken blev mycket omtalad när den gavs ut, jag råkade bara hitta den på en loppis härom veckan och slog till. Den uppväxt vi får läsa om äger rum har fokus på yta och mycket mindre utrymme för känslor. Men förmågan att uttrycka sig var alltid viktigast, språket gick först, allt gick att skriva om. Här har ni Veckans mening, på Skriv-Roberts initiativ:

Om du är olycklig, var då så verbal att olyckan blir en god historia.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 148

SLEVDRÄLLA

-Tänk att man har saker som man absolut vet hur de ska användas, hur de fungerar och är nöjd med det – utan att ha en aning om vad de heter. Jag har två stycken såna här! Man lägger den vid spisen och den blir nyttig under matlagningen, sparar spill och därmed städning. Jag har en i keramik (bilden) och en i glas, de görs också i exempelvis plast och trä. Om du inte har någon tycker jag att du ska slå till och skaffa en, det handlar om en behärskat stor investering. Och när du nu dessutom får veta vad saken heter, eftersom jag utser det till Dagens Ord!

Klokt och trösterikt om böcker

Hannele har i sitt bokparadis på Hisingen i dag på sin blogg lyft fram några citat av Umberto Eco som åtminstone i min värld tjänar till tröst och försvar när jag tittar på alla mina böcker jag har men förmodligen aldrig kommer att hinna läsa. Om du liksom jag känner ett visst behov av tröst och försvar på just det här området kan du läsa Hanneles inlägg här!

En deckardrottnings liv

Alla läser vi väl en deckare emellanåt. Eller en polisroman, som nutida krimförfattare gärna vill kalla sina verk. För väldigt många av oss började det tidigt, redan på 50-talet läste i alla fall min mamma gärna om mordgåtor som fick sin lösning tack vare en smart person som tänkte bättre än andra. Och om bokens originalspråk var svenska hette den klartänkte ofta Christer Wijk och författaren var då en kvinna med stor haka, jätteglasögon och (för tiden) tjusiga kläder. "Kung Liljekonvalje av dungen" hette en jag läste, jag var bara barnet ...

Imponerande 42 stycken pusseldeckare skrev hon, förutom memoarer (1985) och flera ungdomsromaner. Dagmar Lange, kvinnan som under pseudonymen Maria Lang just ägnats en timslång dokumentär på SVT: "Maria Lang: Sveriges första deckardrottning". Det visar sig också att man nu kan konstatera att hon var först med ett och annat, som att låta kärlek och sexliv finnas med bredvid mordgåtorna och redan i sin debut 1949 "Mördaren ljuger inte ensam" fanns ett lesbiskt inslag, helt unikt för tiden. Hennes sista bok kom 1990.

Foto SVT

Varje sommar bodde hon i den lilla staden Nora, varje sommarnatt jobbade hon när andra sov, varje sommar blev det en bok. Det var inte bara det uppochnervända dygnet som var speciellt för kvinnan som i "det civila" var svensklärare och studierektor. Hon var hård som lärare, hade kelgrisar bland eleverna, hon hade otroliga kräftskivor när alla skulle sjunga nubbevisor och ingen fick gå hem förrän klockan fem. Hon älskade whisky och hallonbåtar, levde aldrig med någon partner, gjorde slut på sina pengar så att hon vid sin död hade stora skulder i stället för tillgångar.

Allt detta och mycket mer får man veta om den här kvinnan som länge var en av Sveriges mest välkända personer och som det stundtals stormade kring. Exempelvis lämnade hon i vredesmod Svenska deckarakademin när en bok hon ogillade fick priset som "Årets deckare". Nu har många år gått och samma akademi håller möte i Nora, till Maria Langs ära.

Sommarversionen av helgfrågan, med sina rötter hos Mia i bokhörnan, är en uppmaning: Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj. Vilket betyder att jag tipsar om den här dokumentären, som jag tyckte var jättekul att se, och då hänger ju 42 boktitlar med på köpet, memoarerna "Vem är du? Dagmar Lange eller Maria Lang" oräknade. Dessutom finns två relativt nya böcker skrivna inte av, men om henne.

UPPDATERING: Kollade just kvällens tv-tablå och vad ser jag? Jo att dokumentären om Maria Lang sänds kl 18 ikväll i SVT2! (Jag såg den på SVT PLay och länken i texten ovan tar dig dit).

Copyright Klimakteriehäxan

God morgon!

Det där var en lögn. Det är en usel morgon. Efter en usel natt.

Släckte som vanligt strax efter midnatt. Svalt i rummet, rena släta lakan, några snälla boksidor som godnattsaga avklarade.

Men inte somnade jag trots att jag tyckte att jag var – borde vara – trött. Snart började det regna, ett behagligt ljud att somna till normalt. Hjälpte inte.

Klockan tre gick jag upp. Löste en sudoku, åt ett par skivor Rågrut med mjukost och drack vatten. Återvände till sängen vid fyra. Somnade inte.

Det slutade regna, några fåglar gladdes hörbart åt det. Men jag blev inte ett dugg gladare. Gick på toa trots att jag inte tyckte att jag behövde, fast på något sätt ska man ju fördriva tiden eller hur?

Kanske slumrade jag en halvtimme sedan. Vaken igen, kände hur underlakanet låg i skrynklor som om någon kört en jättestor elvisp i sängen. Vispen, det var förstås jag.

Mobilen pep. Förmodligen någon som skrev ett ord i Wordfeud, jag har kommit fram till att den absoluta majoriteten som ägnar sig åt det spelet är nattugglor.

Ute hade ljuset återkommit, fåglarna var lite mer energiska.

Strax efter sju – arbetstid! – kom någon med någon sorts såg och började jobba under mitt fönster. Upp och stänga, tack för att det finns treglas!

Ägnade mig än en gång åt att, i onödan, gå på toa. Inget särskilt kul tidsfördriv. Snurrade några fler varv i sängen, vände svalt hörn av kudden mot kinden.

Lyckades somna en stund när man vanligtvis brukar gå upp. I köket lite senare hälsas jag av Maken med ett "God morgon!". Han anade inte hur fel han hade. Nu hoppas jag bara på en god natt när det är dags att lägga sig igen.

Copyright Klimakteriehäxan

Lysande SOL som blir en triss

SOL (en boktitel eller författare på varje bokstav) vill Ugglan se i denna veckas tisdagstrio. Och minsann om jag inte har det perfekta svaret! 

För det finns knappast någon författare jag beundrar mer än den ståtliga damen som härskade på värmländska Mårbacka: Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf: SOL. Det blir ett extra L på köpet, men det tycker jag att jag kan bjuda på! (Lite fuskar jag ju i alla fall ...)

Selma Ottilia Lagerlöf

Sedan är ju frågan vilka titlar man ska satsa på. "Kejsaren av Portugallien" är självklar. Men därefter blir det svårt. "Jerusalem" bygger på verklighetsgrund och är klart berörande. "Gösta Berlings saga" bjuder på stor dramatik. Dessutom älskar jag Mårbacka-sviten, självbiografisk i tre delar ... så nu blev det författarnamn, tre romaner och en trilogi, snacka om full pott eller åtminstone triss i Tisdagstrion denna gång!

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

128

-Så många svenskar reser till Paris för att tävla i OS 2024, nästa stora internationella sportevenemang (efter fotbolls-EM, final i går) som vi kommer att ägna rätt många (tv)timmar åt från fredag 26 juli (fast vissa tävlingar börjar redan den 24) till och med söndag 11 augusti. Vi räknar med åtminstone två svenska olympiska guld: "Mondo" Duplantis i stavhopp och Sarah Sjöström i någon simgren.  Men vem vet, kanske blir det fler? Vore kul i så fall!

CITAT om fotboll

Det är slut nu, fotbolls-EM. Äntligen, frestas jag lägga till. I brist på annat har jag sett mer fotboll än jag har velat, men det kan bli så – och vi har ju faktiskt bara en tv-apparat. Inser dock att de som valt att följa matcherna i radio förmodligen inte saknat bilderna särskilt mycket, eftersom radions reportrar levererat fantastiska men muntliga bilder på löpande band.

En av mina FB-vänner, tillika författare och poet, Eva Ström, valde radion som sin informationskanal när Europas bästa fotbollsspelare drogs ihop i Tyskland. Hon har med sitt känsliga språköra samlat på sig en lång rad citat plockade ur radions matchreferat, inspirerad till det när hon hörde att "det kom mandelmassa ur Yamals fötter". Det fick henne att börja anteckna! Vid radions mikrofoner oftast duon Christian Olsson och Johan Elmander.

Så här har det låtit, jag använder (del av) Evas FB-inlägg här: 
”Han har såna där vargögon, såna där ljusblå som Peter Forsberg hade”.
”Han med de härligt känsliga fötterna”
”Han har en extratå som han ibland fäller ut”
”Nu är det mer fotbollsadministration”
"Mbappé ser ut som en hungrig leopard som jagar efter en hare”

Man får inte riktigt nog, eller hur ... så här kommer ett gäng till:

”Det vattnas i fotbollsmunnen”

”De här kan stå och passa i fyrahundra år”

”Väldigt mycket rutin i hans 37-åriga kropp”

”Han är lagets modelejon med platåskor och gula kavajer”

”Ungefär som att stå och vänta på bussen i ösregn med skoskav”

”Som en aladåb som flyger för högt”

”Så lyckas de med ett sånt där riktigt skohornsinkast”

”Han med flätorna uppsatta i en fin ananasfrisyr”

”Men det går ju inte, det är som när en göteborgare försöker stoppa regnet”

Så där kan det alltså låta i radio när direktsändande reportrar kör på för fullt. Ingen kan klaga på deras påhittighet eller deras ordglädje! Minns hur man förr i världen stundtals hävdade att det bästa för att avsnjuta ett sportevenemang hemma i soffan var att ta bild från tv:n och ljud från radion. Är det kanske fortfarande ett gångbart alternativ? Roligare än att stå och vänta på bussen i ösregn och med skoskav i alla fall.

Spanien är numera europamästare i fotboll. Om det undgått någon. England kom tvåa. Sverige kvalade inte ens in.

Copyright Klimakteriehäxan

Min egen skylt

De har synts till ganska länge nu, de "skojiga" broderierna, en sorts "gerillahandarbeten". Ofta köper man en korsstygnstavla second hand – de brukar kosta näst till ingenting – och sedan förser man den med ny text, en som är tänkt att få folk att fnissa eller åtminstone dra lite på smilbandet. Onödigt ofta blir det s k runda ord eller svärord, vilket jag personligen inte tycker är särskilt kul, inte vill jag skylta med dem på mina väggar heller.

Däremot kan jag tycka att det ligger en viss charm i att med nål och tråd forma andra budskap. Mitt första verk i genren har jag visat här, en present till en väninna, med ett i mitt tycke synnerligen härligt positivt levnadsråd. Och nu är det dags för nästa, som jag sytt till mig själv. Själva broderandet avslutade jag för länge sen men nu har äntligen en ram kommit till också!

Känner mig ganska nöjd med resultatet, faktiskt. Den broderade texten är helt med sanningen överensstämmande: Tålamod är inte min bästa gren (så därför är sista bokstaven inte färdigsydd ...) och kommer heller aldrig att bli det.

Den här sortens handarbete passar oss lite latare jättebra: man behöver nämligen inte fästa trådarna på baksidan, eftersom ingen någonsin ska se den! "Riktiga" brodöser sätter annars en ära i att deras avigsida ska vara nästan lika fin som framsidan på handarbetet ...

Baksidan! (jag klippte ändå bort lite sedan)

Söndag betyder ännu en skyltsöndag, en bloggstafett där riktigt många hänger på, under BP:s överinseende. Här fler skyltare: Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan,Tony, Åke. Och vill du se mer gerillabroderi kan du testa den här Facebook-sajten (som har 13 0000 med nål och tråd försedda medlemmar!). 

Copyright Klimakteriehäxan

Med smaken av sommar

 Fem fredagsfrågor på sommartema från Elisa Matilda.

1. Hur mycket badar du på sommaren? Så ofta det går.
2. Hur mycket solar du på sommaren? Inte så mycket nu för tiden, men emellanåt är det skönt att sitta i solen en stund. Tycker fortfarande att jag "klär" i lite solbränna, men är medveten om riskerna.
3. Vilken sommaraktivitet gör dig mest glad? Om jag vaknar till en solig dag utan alltför mycket vind och en behaglig temperatur blir jag väldigt nöjd.
4. 
   Hur smakar din sommar? Jordgubb.
5. Vad vill du göra mer av under sommaren? Utflykt till något trevligt ställe, med möjlighet till någon förtäring och kanske lite kulturkonsumtion?

Copyright Klimakteriehäxan