måndag, november 16, 2020

Att skiljas är att dö en smula

Det måste bli skilsmässa. Jag såg ingen annan utväg.

Vi har levt ihop i snart fyrtio år. Vi möttes i USA, han följde med mig över havet till Sverige när jag flyttade hem igen. Men nu har vi faktiskt tröttnat på varandra. Lång och varaktig söndring brukar det väl heta?

Alltså har Benjamins och mina vägar definitivt skilts åt. Han har flyttat, med sin så kallade självvattnande kruka och alla sina blad och kvistar. Nog har jag tuktat honom när han blivit kaxig och nått ända upp i taket, även om all energi och livskraft bör bejakas. Dock har han varje år surnat till ordentligt i juletid. Det skulle kunna handla om ren svartsjuka. Han verkar inte ha tålt granen som dessutom hamnade på en mer central plats i vårt hem, försedd med prydnader som ingen fikus kan anses passa i.

Min relation med Benjamin är den absolut längsta hittills i mitt liv om man undantar min mamma och min syster. Fast även långa relationer tar med nödvändighet slut en dag, så är det ju. Att skiljas är att dö en smula, det var visst den franske författaren Victor Hugo som sa det först, någon gång på 1800-talet. 

Nu kan jag bara hoppas att min gröne vän finner sig till rätta i sitt nya hem. Han hamnade hos en barnfamilj lite längre upp på vår gata. Jag har bestämt mig för att inte sörja honom. Tycker inte ens att jag saknar honom över huvud taget. Ska nog heller inte söka hans ersättare, i alla fall inte än på ett tag. Avslutade kärleksaffärer kan behöva "landa", eller hur? Innan man satsar på något yngre och snyggare, som det definitivt skulle handla om i det här fallet.

Min mångåriga sambo Benjamin, inköpt i Miami tidigt 80-tal. Då kanske 30 cm hög.
Copyright Klimakteriehäxan

15 kommentarer:

  1. Det är klokt att ta en paus innan du börjar dejta för att hitta en ny.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag kanske klarar mig utan rent av ...?

      Radera
  2. Svar
    1. Ibland. Som tur är gulnar de inte och faller av, trots årstiden.

      Radera
  3. Det är klart att du ska ha en paus nu innan du skaffar dig nåt nytt. Det kan ju vara kul att leva loppan och inte behöva tänka på att ta hänsyn till nån annan än dig själv.....
    KRAM/Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såg dock ett vackert litet olivträd i dag - på håll - men NEJ!!!!

      Radera
  4. (Var knepigt idag att få till en kommentar.)
    Ibland växer man ifrån varandra. Trist och det blir tomt. Men är det slut så är det. Och Benjamin verkar ha ha fått nya vårdnadshavare som välkomnar honom. Bra så!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev inte "till death do us part" men vi hade varandra länge ändå!

      Radera
  5. Vad har Benjamin gjort för ont att du lämnade in skilsmässan? Jag menar han är tyst, har ingen egen åsikt, är fräscht och (nästan) grönt, tappar inga hårstrån - ja du förstår vad jag menar;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han var faktiskt snyggare förr. Tappar inga hårstrån, nej, men blad, periodvis.

      Radera
  6. Jag har en Benjamin bredvid TVn. Han är bara sju år. Så livet blir än några år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min relation till Benjamin blev nog ungefär 40 år.

      Radera
  7. Trodde du slängt ut han rätt och slätt men drog en lättnades suck när jag såg att han bara bytt adress.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har generellt sett svårt att slänga växter som lever. Nu fick han ju med sig den stiliga krukan också, hoppas han klarade flytten och trivs!

      Radera