lördag, november 07, 2020

Veckans mening – om 40-årskrisen

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser, jag har hängt på Skriv-Robert. Det ska vara en mening som fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, den kan vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från boken jag läste klart alldeles nyss: "Vuxna människor" av Marie Aubert, och det handlar (bland annat) om en kvinnas 40-årskris. Ska hon någonsin få barn?

Någon gång, tänkte jag när jag låg i gynekologstolen, någon gång måste det ändå funka, någon gång efter alla gifta och samboende och ointresserade och ointressanta män måste det bara funka, bara att ligga där fick mig att tro att det skulle hända, både mannen och barnet, bara det faktum att jag var där och skulle göra det här var ett löfte om att det någon gång skulle bli något mer.

Copyright Klimakteriehäxan

12 kommentarer:

  1. jo, kvinnor måste hitta sin sperma nånstans... syskonrivalitet ocks när lillasyster gravid.
    "Mamma tyckte att det var piggt och roligt och tog vara på uttrycket, life begins at forty!"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Syskonrivaliteten är ju tydlig i boken, och smärtsam.

      Radera
  2. Är lite kluven i frågan, som jag kanske har missuppfattat. Varför är det så otroligt viktigt att föda "egna" barn? Det finns så många barn i världen som man kan adoptera, älska och ge ett bra liv. Varför insistera att producera eget...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Måste ju vara högst individuellt. Jag ansåg exempelvis att jag ingick i gruppen som inte skulle ha barn. Sen blev det som det blev - och när man har dem ångrar man sig inte!

      Radera
  3. För de flesta kvinnor är det viktigt att bli gravid, bära på barnet, föda det och få just ett biologiskt barn. Nu talar jag av erfarenhet av min mamma, mig, mina döttrar. Det ligger i generna, tror jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förmodligen har du rätt. Att majoriteten vill. Men alla vill inte, och då ska de ju ha rätt att avstå!

      Radera
  4. Har läst boken och med stort intresse. Och man tänker så olika .Vi har adopterat barn 1981, tvillingflickor men för oss var det barn som var viktiga. Inte att jag måste föda dem. Men det är en intressant diskussion. Vi hämtade våra döttrar när de var 2 1/2 månad och vägde då under 3 kg. Idag är de 39 år och jag har aldrig ens funderat på att jag inte fött dem. Undrar varför det är så viktigt för en kvinna att bli gravid. Har aldrig förstått det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Upprepar en gång till: väldigt individuellt, det är jag övertygad om. Har sett otroligt många exempel på adoptivbarn som varit älskade på bästa sätt.

      Radera
  5. Intressant mening. Manar till eftertanke.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Somliga ungkarlsflickor känner nog igen sig ... tror jag i alla fall.

      Radera
  6. Ja, det var ju en lång mening.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :-D
      Ibland är de korta. Ibland lite längre ...
      Det här är min (hittills) absolut längsta!

      Radera