Veckans mening – om en verklig snuskgubbe

Har jag läst en mening i veckan som stått ut på ett eller annat vis? Skriv-Robert efterlyser på lördagarna Veckans mening, den som fått en att hejda sig om än aldrig så lite i läsningen. Anledningen kan vara snart sagt vilken som helst. För min del är det denna gång en riktigt obehaglig berättelse som bjuder på ett flertal meningar som skulle kunna platsa. Jag läser "Samtycket" (Le consentement) av Vanessa Springora, en bok som blev en riktigt bomb i kulturens Frankrike för ett par år sedan och som verkligen tvingade rader av berömdheter att skämmas å det grövsta. Boken kanske kan kallas för en hämnd? Hon skriver om en hyllad och berömd författare, Gabriel Matzneff. Han är en pedofil som i åratal tillåtits stoltsera, bl a i Frankrikes mest hyllade litteraturprogram i tv "Apostrophes", med sina "kärleksaffärer" med unga flickor och småpojkar.

Matzneff har i en rad böcker skildrat hur han utnyttjat barn sexuellt, och när han inleder sin förbindelse med Vanessa Springora är hon 14 och han 50 år. Inte förrän han blir helt avslöjad i den här boken stoppades han i sin framfart. Han har åtalats både för pedofili och våldtäkt, men åtalet lades ner, oklart varför. Den unga flickan som i boken kallas V kort och gott får så småningom allt sämre vibbar av mannen som är hennes allra första kärlek och den som hon länge tror ska bli hennes framtid. Många tecken på hur hon lurats gör henne alltmer fundersam.

När man är fjorton är det inte meningen att en femtioårig man ska stå och vänta på en utanför skolan, det är inte meningen att man ska bo på hotell med honom eller ligga i hans säng med hans kön i munnen medan andra äter mellanmål.

Copyright Klimakteriehäxan