Jag har läst i Paradiset

Berätta om den mest udda eller minnesvärda plats där du någonsin har läst en bok. Så lyder uppmaningen från Mia i bokhörnan denna gång när det handlar om Helgfrågan. Jag väljer en plats som var udda och blev minnesvärd!

Välkommen till Punta de Palma, ett paradisliknande ställe på Guatemalas östkust, vid den bit som hör till landet mellan grannarna Belize och Honduras.

Det går ingen bilväg dit. Eller, det gör det kanske i dag? Mer än 40 år har gått sedan jag klev ut på den där sandstranden. Vi hade fått låna en tämligen primitiv hydda utan alla bekvämligheter. Fisk fanns i havet, allt annat fick man frakta med sig. Inga andra människor fanns inom synhåll.

När det skymde blev det snabbt kolsvart natt. Det prasslade lite omkring oss, vi visste inte riktigt av vad, men på den synnerligen enkla toaletten som möjligen kunde kallas för avträde satt ett ormskelett fast bland några grenar som flätats till vägg. Ett urväxt ormskinn hade vi också stött på inne i den tropiska grönskan. Rimligen fanns det fler, levande exemplar ... och spindlar ... och kanske jaguarer? Behöver jag säga att jag stirrade länge med klarvakna ögon ut i mörkret när det var sovdags?

Men på dagtid fanns det ljus, gott om ljus från en strålande sol som fick vågorna att gnistra och snäckskal att blänka. Detta hände sig före de digitala kamerornas tid, så några egna bildbevis kan jag inte presentera, ni får tro mig: det var ett paradis.

Där på en frottéhandduk hade jag fina lässtunder mellan doppen, innan det blev dags för den supergoda cevichen gjord på fisk som nyss hade simmat bland oss. Kan inte bestämt påstå att jag minns vad jag läste, men detta hände sig på den tiden då jag nyss hade upptäckt den gamle LA-snuten Joseph Wambaugh, så låt mig tippa på någon av hans böcker. "The Black Knight" kanske? Den är bra!

Så här kan det tydligen se ut i dag. När jag var där fanns ingenting mer än vatten, sand
 och palmer! Nu finns säkert både bilväg och hotell, skulle jag tro.

Copyright Klimakteriehäxan