måndag, oktober 12, 2020

Med kort startsträcka

Korta startsträckor är bra. Någon får en idé och skrider till verket. Det kan vara en utflykt, ett inköp, ett biobesök eller en gemensam måltid. Jag tror att folk ofta planerar alldeles för mycket och in i detalj, fast ingenting (eller i alla fall väldigt lite) blir bättre för det.

Själv blir jag mest nervös när jag får en fråga i maj som lyder "Kan ni komma hem till oss den sjunde augusti på en bit mat?". Jag svarar så gott som undantagslöst på en sån undran att det låter trevligt, om vi bara är i livet då. För det kan man ju faktiskt inte vara helt säker på, oavsett ålder och allmänt hälsotillstånd.

Har man fått en sådan inbjudan kan man inte låta bli att undra hur förberedelserna ter sig. Jo, jag vet att entusiaster provlagar maträtterna de tänker lägga upp vackert på faten, väljer viner under enorma kval och funderar över vem som bör sitta bredvid vem, bryter manglade servetter och lägger fram bestick med millimeterprecision.

Skulle du bli bjuden hem till oss blir det inte ett sånt kalas, den saken är helt klar. Du kan utgå ifrån att du får kort varsel, och då är ju jag naturligtvis helt på det klara med att mina tilltänkta gäster redan kan vara upptagna. Vilket betyder att jag så småningom gör ett nytt försök, förmodligen lika spontant och oplanerat som det första. Maten jag bjuder på har jag blivit inspirerad till att servera under en runda på Ica. Med stor sannolikhet är det något lättlagat.

Dumt? Tja, det passar förstås inte alla. Vi människor har ju lite olika kontrollbehov. Men förvånansvärt många blir glatt överraskade över det där telefonsamtalet på förmiddagen som leder till en middag samma kväll. Och det är ju trivseln och samvaron vi är ute efter, samtidigt som vi ska bli mätta och belåtna. Man kan uppnå alltihop med riktigt kort startsträcka, jag lovar!

Åtminstone förr i världen var det vanligt i mina trakter att man bara knackade på hos en bekant eller granne. Då blev det lite kaffe och en pratstund, utan någon planering över huvud taget. I storstaden händer inte sådant, ingen har "vägarna förbi" helt apropå, inget utrymme för spontana träffar finns kvar. Det är verkligen synd!

Om ni kräver bevis för att den korta startsträckan fungerar kan jag berätta, att Maken och jag bestämde oss för att hålla bröllop med åtta dagars framförhållning. (Vi hade inte känt varandra länge heller.) Det blev en kul tillställning med ett femtital gäster, alla dansade, åt och drack, folk höll tal, skrattade och sjöng. Och vi är fortfarande, 37 år senare, gifta. Trots den (i sammanhanget) extremt korta startsträckan.

En högoddsare som gick in. Trots den korta startsträckan.

Copyright Klimakteriehäxan

13 kommentarer:

  1. Grattis! ❤️
    Vi var en aning snabbare för 38 år sedan; vi pratade om bröllop på måndag och gifte oss på lördag. PostNord var snabb med hindersprövning och sånt, post delades ut även på lördagar... vi tog spårvagnen till Rådhuset (både dotter och svärdöttrar har följt traditionen med samma klädkod: mammaklänning)

    SvaraRadera
    Svar
    1. (även min mor hade "mamma"klänning, hon gifte sig november, jag föddes april)

      Radera
    2. Inget behov av mammaklänning för mig på bröllopsdagen. Hade jag varit med barn skulle jag inte hunnit upptäcka det ... Mammaklänning blev det tre år efter bröllopet.

      Radera
  2. Ja det var verkligen snabba ryck! Grattis till, som det verkar för er båda, ett lyckat kap! 🧡

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det utföll bra, till allmän förvåning ... :-D

      Radera
  3. Jag gillar också korta startsträckor- Väldigt mycket- När vi är Spanien är det oftast väldig korta startsträckor. Ett sms och sedan ses man. Kan vara öfr lunch, middag, promenad, boule eller annat. Men ibland kan det också vara ett par, tre dagars framförhållning.
    Även här har vi vänner som vi också träffar med kort varsel. Känns bra och väldigt opretentiöst. Är också van från barndomen, både i Västergötland och i Norge med att man knackade på utan att anmäla ankomst.
    Roligt med ditt och makens bröllop. Kan känna igen mig där också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst kan det bli någon liten längre framförhållning ibland - man blir ju tvungen om gästerna man vill ha hem tillhör den välplanerade typen, jag känner några såna!

      Radera
  4. Här har vi två saker gemensam:
    1. Långsiktig planering har jag aldrig förstått mig på. Det gäller inte bara inbjudningar utan även semesterplanering. Spontant ska det vara och utan krusiduller.

    2. Japp, vi gifte oss ju "spontant" vi också idag för sju år sedan faktiskt. En drop-in vigsel utan gäster. Bara sådär. Men jämfört med er så hade vi en läng prövningstid som sambon. 34 år närmare bestämt;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grattis på bröllopsdagen, BP!

      Radera
    2. Instämmer förstås i gratulationerna!

      Radera
    3. En gång for jag till Arlanda med baddräkt, regnkappa och vantar och mössa i packningen. Hade kollat att det gick morgonplan till Alperna, London och Gran Canaria. Det blev Spanien.

      Radera
  5. Jag gillar båda! Är urdålig på att vara spontan, bryter gärna servetterna. Men gillar de som kan vara det. Enklare när barn var små och lekte, dessutom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Båda sorter måste förstås få finnas, de konkurrerar ju inte med varandra precis! Som jag brukar säga: vilken tur det är att man får bestämma själv!

      Radera