måndag, juni 14, 2021

Hemma hos magistern

Troligen var det ett vikariat han fick som teckningslärare på gymnasiet i Arvika nån gång på det tidiga 60-talet. För någon lärare var konstnären Bo Fjaestad inte. Men en rätt mysig farbror som gick omkring bland oss elever i den stora teckningssalen, med sin snugga i munnen, kanske var den tänd, kanske inte. Vi tyckte förstås att han var lastgammal, hade nog fyllt sextio. Kanske borde vi ha imponerats av efternamnet, men det tror jag inte hände.

Jag tillåter mig tro att han tog det där lärarjobbet för att det inte var helt enkelt att försörja sig som möbelsnickare, målare och bildhuggare, de tre konstyttringar han ägnade sig åt. Han hade "påbrå" och förebilder som det inte var så lätt att leva upp till, som son till det berömda konstnärsparet Maja och Gustaf Fjaestad, tongivande i Rackstadgruppen och högt respekterade än i dag.

Men lika berömd som föräldrarna blev sonen aldrig. Nu upptäcker jag att han, trettio år efter sin död, i alla fall hedras i en utställning på Rackstadmuseet i Arvika. Vilket betyder att det känns som om jag varit hemma hos min gamle teckningslärare!

Alla möblerna i vardagsrummet har han gjort själv, tavlorna är hans egna, en uppsättning bord och stolar kallas "sportstugemöbel" och det åttkantiga bordet i intarsia står på en för 60-talet typisk ryamatta. Snidade lampetter för fyra levande ljus på väggen. 

Elev inramad av magistern.
Trä verkar vara det material han gillade bäst, här finns förutom möblerna en rad olika spegelramar som han snidat. En direktör i Karlstad beställde redan 1928 det stora skåpet med snirklig dekor på dörrarna. Tavlan med de två fåglarna föll mig särskilt i smaken. Annars gjorde han nog oftast landskapsbilder när det handlade om att måla.

Hur många lektioner det blev med magister Fjaestad minns jag inte, men jag tror knappast att han jobbade mer än en termin. Däremot vill jag minnas att han uttryckte uppskattning över något "verk" jag hade åstadkommit, huruvida det var välförtjänt eller bara snällt vet jag inte. En sak är klar: vi elever hade inte en aning om att den där läraren kunde kreera så fina saker som de man nu kan se i de av museet återskapade miljöerna från konstnärshemmet.

Copyright Klimakteriehäxan

14 kommentarer:

  1. Vilka fina saker han gjorde, bordet och skåpet var tjusiga men bäst var nog fågeltavlan!
    KRAM/Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om jag finge välja skulle jag också ta den! Hans oljelandskap liknade många andras. Fåglarna hade sin egen stil.

      Radera
  2. Svar
    1. Han var skicklig, det tycker jag man ser!

      Radera
  3. Såååå himla duktig den killen (läs: magistern) var! Älskar has verk rakt av och selfien är kanoooon. Ramen till selfien är en dröm - WOW. Även fåglarna gillar jag skarpt:-)
    Vilket roligt minne!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag hade inte en aaaaning ... ramlade bara in, gick till museet för att se en helt annan utställning (som var fullständigt värdelös).

      Radera
  4. Vad roligt att du haft Bo Fjaestad som teckningslärare. Och kul att du sett en utställning om honom på Rackstadmuseet i Arvika.
    Har varit här när jag hälsade på vännen Tove i Arvika och det blev ett fint möte på många sätt. Men då fanns just inte denna fina utställning men å andra sidan mycket annat. Skulle gärna komma hit igen.
    Tack för besöket

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ett bra museum, för det mesta. Men nu hade de släppt in en jättetråkig ung textiltjej ... fast verken ur deras "lager" är ofta veritabla skatter.

      Radera
  5. Vilket hantverk! Intartian är ju enastående! Och spegelramen med blommorna gillar jag. Helt olika tekniker, man kan knappt tro det är samme konstnär/hantverkare.

    Så spännande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där bordet skulle jag inte tacka nej till! Håller med dig: imponerande att han hade så många strängar på sin lyra.

      Radera
  6. Svar: Hahaha! Håller helt med dig om Niva. Min fotbollstokiga (och snygga) husläkare rekommenderade att jag skulle lyssna på hans podd. Jag klara inte av hans röst, varken i podden eller när han är expertkommentator.
    Han är otroligt duktig som krönikör, men är lika irriterande att lyssna på som Hanna Marklund. Jag skäms nästan att medge de, för jag gillar dialekter. Men de är bara för mycket;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Niva är värre än Marklund!!! Men båda verkar kunna en hel del om fotboll ...

      Radera
  7. Vilken härlig återblick till din skoltid.
    Fantastiska kreationer, men skulle jag "stå ut" med att bo med detta möblemang? Nej, det skulle jag inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan inte heller påstå att jag längtar efter att flytta in - men det var kul att se!

      Radera