söndag, november 20, 2022

På bio kan man se mer än film

Det blir alldeles för sällan som jag kommer iväg på bio. Och om man någon gång lyckas ta sig dit är det förstås för att se en film. Men det finns undantag från den regeln!

Alltså har jag suttit på Rigoletto på Kungsgatan mitt i Stockholm, dit ett stort F på en skylt visar vägen. Där har jag lyssnat på Mats Kullander, som inte fanns inspelad på film utan var alldeles live. Kullander är förmodligen den som vet mest om svenska biografer rent generellt. Han har under mer än 50 år varit inblandad i mängder av ombyggnadsprojekt och nyetableringar, inte bara i Sverige, och han har minsann också lagt ner biografer som inte varit tillräckligt lönsamma.

Rigoletto, ritad av Rolf Engströmer, öppnade 1939 och blev en av Sveriges paradbiografer, med 1200 sittplatser och stort fokus på design och hantverk i hela lokalen. Publiken strömmade till!

Mycket har hänt i biobranschen sedan dess. Nu är det "filmstäder" som gäller. Gamla stora salonger har gjorts om och rymmer numera flera mindre visningsrum, och inte bara i storstäderna. Rigoletto fick sex mindre salonger 1980, idag har biografen sammanlagt fyra med den ursprungliga.

Gammal inredning kan ibland tas tillvara som kulturell krydda, även om förmodligen relativt få biobesökare tänker närmare på saken. På båda sidor om Rigolettos vita duk tronar två träskulpturer av äldre datum. Man tror sig veta att de är en kung och en drottning, fast jag tycker båda ser rätt maskulina ut ... De är i alla fall galjonsfigurer från 1700-talet med rötterna i England. Men de röda och bekväma sammetsfåtöljerna är av nyare snitt. 

Ny för bion är också den pampiga kristallkronan i taket i entréhallen. Den kom dit i samband med ombyggnad för tio år sedan. Kullander fick syn på den när han var i Göteborg, gick in i affären, pekade och sa: "Den vill jag ha till Rigoletto! Vad kostar den?" Priset var 105 000 kronor och han slog till. Det kan man kalla spontanshopping!

I foajén kan man också se den imponerande och vackra öppna spisen som funnits med från starten, formgiven av skulptören Erik Grate. Tyvärr går den inte längre att elda i. Isaac Grünewald designade ridån. "Baldakinen" i neonrör över entrén är också speciell.

Fler små lustiga biopärlor bjöd Kullander på. Därför vet jag nu att namnet Sandrews kom till sedan grundaren druckit ett portvin som hette så  det var gott, får man förmoda! Och att Anders Sandrew, född Andersson, var den störste skandinaviske företagaren i nöjesbranschen under sin storhetstid. Han hade ett hjärta som klappade inte bara för film utan också för bilar. Därför cyklade han nästan alltid. Det fanns en förklaring till det: "Ju längre man cyklar, desto finare bilar kan man köpa." 

Nu skulle det kunna vara bra läge att gå på bio, eller hur? Men allt färre gör det. Idag ses flest filmer strömmade på nätet. Bara två procent ses på biograf. En dramatisk utveckling. 

Men om nu du liksom jag faller in i den gamla traditionen, den som har som devis att "film är bäst på bio", då kan ju ju passa på att kolla in omgivningen. Inte bara Rigoletto har intressanta inredningsdetaljer, det kan Mats Kullander lova!

Pampig så det förslår! Matchar den röda mattan på vilken galapremiär som helst.

Det snedställda taket med neonrör över entrén kallas "baldakin".

Grates öppna spis, en praktfull sak! Vet dock inte vad det är för figurer som samsas
på spiselkransen. Syns bättre på fotot nedan!


Senioruniversitetet hyr in sig på Rigoletto för sina föreläsningsserier.
Det är så jag hamnat där utan att se film.

Entréhallen när den är folktom. Foto SF
Det kan vara läge
att påpeka att jag är medveten om att mitt inlägg är tämligen skyltfattigt för att vara ett i raden på Skyltsöndag, bloggserien som BP håller ordning på. Men så kan det bli ibland! Klicka på länken för fler skyltar vetja!
Copyright Klimakteriehäxan


13 kommentarer:

  1. Det var onekligen ett minst sagt annorlunda bidrag till Skyltsöndag. Jättekul! Har bara besökt Rigoletto en enda gång, gissar att det var på 1990-talet. Tror att filmen jag såg hette Braveheart. Minns inte alla statyer och absolut inte Baldakinen. Den bör ha tillkommit under de senaste 10 åren.
    Skoj att läsa att du var nöjd med föreläsningen:-)

    Tusen tack för att du skyltar och länkar:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en riktigt rolig föreläsning, jag kommer naturligtvis bara ihåg en bråkdel av all information! Och det blev en skyltsöndag trots allt ...

      Radera
  2. Jag gillar film, och på bio är det verkligen en speciell känsla. Ännu inte besökt en biograf här i Portugal men i Alingsås gick vi gärna på den lilla lokala biografen istället för att åka till Göteborgs filmstäder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Liten biograf är verkligen inte sämre än en stor! Då kanske man får ha eget godis med sig också ... (det har ju SF förbjudit, så himla korkat)

      Radera
  3. Att gå på bio,såsom man säger där jag växte upp, hörde till. Jag tillbringade mina 13 första år i livet på en biograf (föräldrarna jobbade där), så det där med bio sitter liksom lite hårdare än mycket annat. Fint skrivet ! Jag har "slukat" varje ord.
    Jag har förstått att det åter börja blomstra lite grann inom biografvärlden men kanske jag har fel. Det är strået vassare att sitta i en stor biograf och se på film än hemma i soffan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gick väldigt ofta på bio förr, skulle ha avundats dig den obegränsade tillgången till filmer! Tyvärr blir det mycket mer sällan nu. Men jag ska börja titta mer på inredningen i de äldre biograferna nu, det inspirerades jag till!

      Radera
  4. Vad trevligt med ett besök på Rigoletto och att lyssna till Mats Kullander.
    Rigoletto som biograf gillar jag och har sett flera filmer här. Och film vill jag helst se på bio. Rigoletto är då en favorit och likaså Victoria på Götgatan.
    Förr var ju Astoria på Nybrogatan en favorit men nu är det en trelvig restaurang. Värd ett besök- Men film blir det inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hamnar ofta på Victoria, så bra med gångavstånd! Och den tillhör också Stockholm "finare" biografer, med anor.

      Radera
  5. På något sätt så ska man se film på bio. Och här fanns så mycket mer att titta på, som du skyltar med. Intressant!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland ser man som bekant inte skogen för bara träd ...

      Radera
  6. Det var ett jättebra inlägg till skylt-temat. Det räcker ju med en skylt och sen kan man surra runt det temat och det är ju så du gör, toppen. Har nog varit på bio på Rigoletto vill jag minnas. Gamla biografer är otroligt vackra, men då när man gick på bio hade man bara bråttom in och ut och såg sig inte särskilt noga omkring

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror att det där med bråttom in och ut fortfarande gäller de flesta biobesökare - som förstås inte vet vad de missar ...

      Radera
  7. Dina stolpar är jättetjusiga. Nu när jag tittade in här så mindes jag rätt att jag har varit här tidigare och också kommenterat. Det kallar jag stolpar det! :)

    SvaraRadera