När Slussen berättar

Vi som bor på Södermalm och mer eller mindre ofta passerar Slussen kan ju inte låta bli att undra ett och annat. Först och främst: kommer ombyggnaden att bli klar någon gång? Blir det bra? Blir det snyggt?
Men sedan måste man ju också fundera kring vad som finns i de där enorma groparna där maskiner och människor rör sig från tidig gryning, dag efter dag, månad efter månad, år efter år.

Slussen är ett otroligt viktigt nav i huvudstadens trafiksystem. Men platsen är inte (som en och annan vill låta påskina) intressant bara för oss som bor i Stockholm. Här finns nämligen massor av information om hur vi svenskar hade det förr i världen. Parallellt med grävskopor och andra apparater arbetar ett tiotal arkeologer med att leta igenom det som kommer upp, ta vara på forntida lämningar och tolka de där fynden så att vi nutidsmänniskor kan bli en aning klokare.

Tillsammans med det som finns i de där schaktmassorna (det handlar om ca 35 000 kubikmeter) finns förstås gamla kartor, ritningar och konstverk att konsultera. Gatunätet har förändrats mycket genom århundradena. Kullerstensbeläggning fanns mycket tidigt, redan på 1300-talet. Lämningar efter murade hus som till och med hade glasfönster har man också träffat på, från samma tid. Byggen från 1540-talet kom upp under ett två meter tjockt lager grus. Stockar har kunnat åldersbestämmas obegripligt exakt: träden fälldes 1523 och 1524!

Benbitar i köksavfallet!

Massor av vardagsprylar fascinerar arkeologerna. Man har funnit keramikskärvor, mynt, kritpipor, pärlor, bestick. Slaktavfall – såväl kokgropar som slakthus har kunnat identifieras – berättar att nötkött stod på menyn. Importerade kokosnötter förvandlades till bägare för fint folk som också hade föremål av glas. Hasselnötsskal var utmärkt bränsle i smedjorna. Fiskehamn fanns, liksom tranbodar som spred kraftig stank. Tranet användes till belysning.

På 1700-talets första hälft hade Stockholm en egen rysskoloni som fått en egen handelsplats vid Mälaren där de också bodde. Namnet Ryssgården lever kvar. För att inte snedvrida konkurrensen hade Sverige liknande fördel i Novgorod.

Det finns en hel del kul detaljer som sticker ut när arkeologerna berättar. Ett exempel: man har hittat en daler silvermynt. Den väger 735 gram. Vilket betyder att den som ville köpa en ko måste bära på drygt 7 kilo pengar, eftersom en ko kostade 10 daler ... och inte hade de swish heller ...

Nu undrar ju du som läser detta om jag drar en skröna. Icke! Jag har använt mig av den bästa av källor, chefsarkeologen Kenneth Svensson, vars informativa föredrag om Slussen jag hörde när han var gäst hos Senioruniversitetet för en tid sedan och berättade om sitt spännande jobb.

Längst ut till vänster anar ni Kenneth Svensson, föredragshållaren.

Copyright Klimakteriehäxan