En helgfråga igen, är det inte ofattbart hur fort en liten vecka går? Mia i bokhörnan skriver:
Jag är smått allergisk mot brevväxling i böcker. Vad ogillar du i böcker?
Brevväxling kan funka för mig. Har läst flera "brevromaner", Håkan Nessers "Kära Agnes" var riktigt kul och dessutom kort! "En riktig författarhustru" återger brevväxlingen mellan Selma Lagerlöf och Valborg Olander, men den orkade jag inte igenom faktiskt.
Däremot reser jag ragg när författaren tvingar in mig i "inre monologer", helst i kursiv stil, och inte sällan väldigt fluffiga eller med mina ögon både obegripliga och fullständigt onödiga. Det finns naturligtvis exempel på sådana som fungerar, men generellt är jag emot!
Alltför detaljerade beskrivningar av rum, kläder och prylar tycker jag också blir påfrestande. Sällan är tapetmönstret av avgörande betydelse för en bra story.
Copyright Klimakteriehäxan
torsdag, mars 15, 2018
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag ogillar överlag användandet av kursiv stil för mycket.
SvaraRaderafinns bra och dåliga brevromaner
SvaraRaderaMia - håller med!
SvaraRaderaHannele - naturligtvis!
För mycket (ovidkommande) detaljer får mig att tappa läslusten. Nästan inget kan få mig så uttråkad.
SvaraRaderaEller hur - tapetmönster var ett bra exempel!
SvaraRaderaJag tycker inte heller om alltför mycket deltabeskrivning. Som läsare vill jag föreställa mig själv.
SvaraRaderaHåller med om de långa inre monologerna. Det är också en balansgång när man som författare vill att läsarna ska lära känna karaktärerna.
SvaraRaderaVisst är det så att en del brevromaner är bra, andra inte så bra.
SvaraRaderaJa, jag är också ganska ointresserad av överlånga inredningsbeskrivningar.
SvaraRaderahar inget principiellt emot brev - eller dagboksromaner. det beror på om det är bra romaner
SvaraRaderaJag bläddrar helt sonika förbi alla kursiva avsnitt som dyker upp. Brukar väldigt sällan ge något förutom irritation...
SvaraRaderaInre monologer får mig direkt att fnittra och det som dyker upp i skallen är den "inre gudinnan" i Fifty Shadesböckerna och hur hon dök upp som gubben ur lådan när man minst anade.
SvaraRaderaNjuter av medhåll beträffande de inre monologerna ... det måste ju finnas exempel på såna som fungerar men ...
SvaraRaderaP.S.
SvaraRaderatapetmönster är viktigt
Jamen ja, Kära Agnes tyckte jag ju var bra också! Kanske har jag inte så svårt för brevromaner ändå. ;)
SvaraRadera