fredag, maj 28, 2021

Dör bloggarna ut?

Efter några sanslöst grå, kylslagna och blöta regndagar ser vi fram emot en helg i något som ska påminna om sommarväder, om man får tro meteorologernas prognoser. Vi håller tummarna och försöker samtidigt knacka ner svar på veckans helgfråga från Mia i bokhörnanHåller vanliga bloggar på att dö ut?

Här tror jag att jag måste svara både ja och nej. Nya bloggar ser inte dagens ljus annat än i mycket få fall, och bloggläsarna tenderar också att falla ifrån  åtminstone har mina gjort det. Men några av oss är seglivade ändå och gnetar på, inte för de enorma läsarskarornas och de superentusiastiska kommentarernas skull, utan för vår egen! Sån är jag! 

Mia tittar också mot skyn och levererar en bonusfråga: De lovar 20 graders värme och sol i helgen. Vad hittar du på då? Lätt som en plätt: jag går ut i solen!

Copyright Klimakteriehäxan

12 kommentarer:

  1. läsa och berätta om böcker funkar fint i bloggformat.

    SvaraRadera
  2. Instämmer nog till stor del med dig. Ställde just idag frågan om varför jag bloggar och där var svaret enkelt och liknade ditt. Men svaren på varför jag läser vissa bloggar var svårare att svara på-

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast den andra frågan ställde inte Mia ... men håller med dig, inte helt lätt att veta. Det blir lite gammal vana, eller hur? Ett sätt att umgås med folk man tycker att man nästan är bekant med ...

      Radera
  3. håller med dig, det är inte samma överflöd av bloggar som det var i början men så blir det nog med alla medier efter ett tag. En fördel med bloggar är att jag som läsare oftast inte behöver starta ett konto på en plattform för att kunna läsa dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast visst saknar man en del som somnat in!

      Radera
  4. Är sån också. Tycker bloggandet är roligt, och då är det nog även något som är bra för mig skulle jag tro. Ibland finns igenkänning i sådant andra tänkt och bloggat kring något, det perspektivet är också positivt. Skriver ju numera inte bara om böcker, utan även om aktuella saker som sker. Instagram uppfattar jag mer vara som Facebook, att privatliv görs offentligt via foton. Det där fattar jag nog inte vitsen med. Men var och en väljer det som passar. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har alltid varit noga med att skriva om olika ämnen, sedan har bokandelen nog ökat (i takt med att barnen blev stora tror jag). Men jag vill att mina besökare ska bli en smula överraskade emellanåt, inte alltid "veta" att "nu ska hon mala på om nåt hon läst igen" ... Om inspirationen sinar är det bra med alla "utmaningar" man kan hoppa på, jag gör ju det vecka efter vecka. Men jag väljer vilka. Avstår exvis "söndagssmakbitar" och "omslagsonsdag". Skriver hellre själv! Instagram-konto har jag ett, i princip oanvänt. Och på FB inser jag att jag allt mer sällan lägger ut något, även om det händer.

      Radera
  5. Ja så är det nog tyvärr att många faller ifrån?
    Fast jag vill ha min blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det en del av det fina i kråksången: man bestämmer helt själv över sin blogg!

      Radera
  6. Ja vi är ändå ett segt släkte, vi bloggare! Min blogg är ganska mycket en bildblogg, en dagbok som jag vill titta tillbaka på för att se vad som har hänt. Startade bloggandet livligt påhejad av dottern som sa att nu då jag blivit sjukpensionär så har jag tid att blogga. Det var 2008. Numera betyder mina bloggvänner minst lika mycket som att skriva ner ett blogginlägg. Har fått så många bloggvänner, flera av dem har jag träffat, flera hoppas jag att jag ska hinna möta vid tillfälle.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och även utan att träffa bloggkompisarna irl känns de som bekantingar eller hur?!

      Radera