Det kan bli en fin tv-höst!

När september står för dörren känner jag att suget efter bra tv-serier ökar påtagligt. Vet inte hur lätt ni andra tycker det är att hålla reda på vad som finns och dessutom hitta pärlorna i utbudet. Jag för bok sedan något år tillbaka, skriver in vad vi ser.

Bläddrar i den där boken (som så passande har en historisk filmkyss på omslaget, ur "Borta med vinden" från 1939 med Clark Gable och Vivien Leigh) och minns. Tänker att kanske kan jag komma med tips till någon? Vi försöker, gott och blandat tv-godis som har något eller några år på nacken blir det här, utan någon som helst inbördes ordning! Dessutom skippar jag de svenska serierna, tänker att dem har ni koll på redan.

"Himmelblå" - norsk feelgood i vacker skärgårdsmiljö. Youtube.

"The Kominsky Method" - Michael Douglas är lysande som den åldrade skådespelaren som försöker tjäna sitt levebröd på att ge teaterlektioner. Många kvaliteter får plats här, både humor och allvar! Netflix.

"After Life" - Ricky Gervais briljerar i glädje och sorg. Hans fru har dött i cancer och han ska försöka leva vidare. Netflix.

"True Detective" - men bara första säsongen, vilka skådespelare, så himla bra! De andra, uppföljande, säsongerna kan man glömma. Max.

"Badhotellet" - ny säsong sänds nu i TV4 men se den från början och du får en bit av andra världskriget i dansk förpackning. TV4 Play.

"Line of Duty" - kan vara en av de bästa brittiska krimserierna någonsin. Prime Video.

"Moment 22" - tv-versionen är bättre än (den klassiska) boken av Joseph Heller, tyckte jag. Prime Video.

"I vår herres hage" - så vilsamt eländesbefriat nästan hela tiden! Väldigt brittisk. Och lite krig och kärlek i kanten. SVT Play.

"The Staircase" - bygger på en sann historia. Mördade han sin fru eller trillade hon bara olyckligt i trappan? Max.

"The Handmaid´s Tale" - efter Margaret Atwoods roman och då kan det inte bli annat än bra. Om ett fiktivt skräckvälde. Max.

"Hacks" - känns "modernt", med en blinkning till den "årsrika" publiken. Om kvinnan som levt ett långt liv med ståupp och inte vill ge upp sin karriär. Många skratt. Fantastiska kläder. Netflix.

"The Diplomat" - riktigt spännande, huvudpersonen hamnar mitt i storpolitiken ... Ny säsong på g dessutom. Netflix.

"Grace and Frankie" - ännu en serie med sikte på damer som klarat av sina tonårsfinnar för ganska länge sedan. Blixtrande dialog som levereras av Jane Fonda och Lily Tomlin. Men gubbarna går inte heller av för hackor (Martin Sheen och Sam Waterston). Max.

"Love and Death" - otrohet spräcker den frikyrkliga amerikanska idyllen och ett brutalt mord blir resultatet. Vi vet vem som är skyldig, men ...? Spännande! Och alltihop har hänt "på riktigt". Max.

"Call my agent" - originell fransk historia med en storstjärna som gäst i varje avsnitt. Blir både roligt och stundtals spännande, fast det är ingen krimhistoria. Netflix.

"Julstormen" - fiffig norsk miniserie som utspelar sig huvudsakligen på Fornebu. Det är vädret som ställer till det och flygpassagerarna får problem. Netflix.

"Tjernobyl" - kanske vill vi helst glömma det dramat, men tv-versionen är gastkramande jättebra. Max.

"Lupin" - smartare och mer älskansvärd ärkebov finns inte. Omar Si är lysande. Netflix.

Oj det blev ju en lång lista! Har försökt kolla var de olika serierna kan ses i dag, törs inte garantera att alla mina uppgifter är rätt. Vi har här hemma inte tillgång till fler betalkanaler än Netflix och Max, sedan är framför allt SVT Play en källa att gräva guld ur.

Några supersjälvklara behöver jag säkert inte peka på, som "The Crown", "Borgen",  "Bron", "Vita huset", "Homeland", "Scott & Bailey" – samtliga har dragit jättepublik, tror att de alla tål att ses igen! Önskar er en fin tv-höst!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om en ny tv-kanal

Har ni lagt märke till den nya svenska digitala mediesatsningen Ekonomikanalen/EFN? Det är Handelsbanken som nu väljer att lägga en rejäl slant (av sin för mig ofattbara vinst på 36 miljarder kronor i fjol) på att bygga upp en ny mediajätte med överköpta journalistprofiler till en verksamhet som, med rätta tror jag, ses med ganska stor skepsis i resten av media-Sverige. Jens Liljestrand skriver i Expressen om satsningen. Han har specialstuderat EFN och har sett "småputtrigt snickesnack och svammel". Han frågar sig "Varför betalar Handelsbanken för att en panel kulturprofiler ska sitta och bolla fisljumma åsikter i harmlösa ämnen?" och det verkar vara en högst berättigad undran, fast själv har jag ingenting sett. Någon idealistisk verksamhet lär det inte vara tal om ... Här hittar jag Veckans mening, den som Skriv-Robert efterlyser på lördagar och som ska ha fått mig att stanna till någon extra liten sekund i min läsning.

På EFN uppstår det aldrig debatter eller motsättningar, man nickar och håller med, alla spelar för samma lag och vill ha sänkta räntor, lägre skatter, mer pengar i plånboken.

Copyright Klimakteriehäxan

Sällanvaror

Elisa Matilda presenterar varje fredag fem fyndiga frågor på ständigt nya ämnesområden. Kolla bara dagens omgång, med fokus på vad jag för min del kan kalla "sällanvaror":

1. När hyrde du senast en film? Har aldrig hyrt en film.
2. När ringde du senast för att beställa något? Hämtpizza, en dag i förra veckan.
3. När skrev du senast ett handskrivet brev? Brev minns jag inte. Men något enstaka vykort/gratulationskort har det väl blivit även i modern tid ...?
4. Vem känner du som fortfarande har hemtelefon? Ingen. Den senaste/sista avled härom veckan.
5. När faxade du senast ett dokument? Otroligt länge sedan. Gissar på sisådär 15 år. 

Copyright Klimakteriehäxan

Vi får väl ta en sak i taget ...

Mia i bokhörnan slår an en allvarlig sträng i dag när hon ger oss denna veckas helgfråga: Nu kommer en lång höst och en ännu längre vinter. Vad är dina tankar? I grund och botten är det ju ofrånkomligt, vårt klimat ser ut så: med fyra olika årstider. Och nu är mörkret på väg in över oss.

Det gäller förstås att försöka se allt från den ljusa sidan. Glädjas åt högtiderna som smyger sig in i almanackan. Tända många ljus, se till att alltid ha något nära som blommar, bra böcker som väntar, god mat åtkomlig.

Med vädret är det som med hälsan: man får ta det som det kommer och hoppas på det bästa, eftersom det inte lönar sig att klaga. Känns det motigt får man faktiskt försöka bita ihop. För sedan kommer vi väl över på den ljusa sidan igen? Tills vidare får vi ta en sak i taget. Även om det inte alltid ter sig så enkelt ... (Klicka på länken så kommer du att förstå!)

Copyright Klimakteriehäxan

Ränder som aldrig går ur ...

Vilka böcker minns du från din barndom? Det är Enligt O som undrar och ställer Veckans kulturfråga. Oj, där finns mycket att minnas, ränder som aldrig går ur!

Den allra första bok jag läste helt själv var AA Milnes "Nalle Puh" och den björnen intar därmed en speciell plats i mitt minne. Men jag tyckte minst lika mycket om Nalle Lufs, skapad av Gösta Knutsson. Och Pelle Svanslös, inte att förglömma! Sedan dök de upp, serierna: Enid Blytons Fem-böcker, Carolyn Keenes urdeckare Kitty och den alltid lika barmhärtiga samariten Cherry Ames, skriven av Helen Wells.

"Humpes födelsedag" håller än!
FiB:s Gyllene böcker, så bra. 

Svenska serier fanns förstås också, Sprakfåle-böckerna av Lisa Eurén-Berner ärvde jag efter min storasyster, och Pippi Långstrump blev en underbar kompis, den första av Astrid Lindgrens figurer för mig.

Fortfarande har jag kvar en rejäl bunt i serien FiB:s Gyllene Böcker från min barndom, och det visar sig att de håller än! Läser dem med förtjusta barnbarn. Vi tutar med tåget till Timbuktu, följer den röda tråden i "Historien om Någon" och hänger med "Skeppshunden" på hans äventyrliga båtresa, för att ta några populära exempel.

Copyright Klimakteriehäxan

Läsning att se fram emot

När kvällarna blir svalare och mörkare kan det kännas extra trevligt att kura ihop sig med en bok, det tror jag vi är många som tycker. Veckans tisdagstrio ska, efter beslut av Ugglan, bestå av böcker jag ser fram emot att läsa.

Karin Alfredssons senaste, "Vi som klarade oss", köper jag direkt av författaren i morgon kväll när förlaget har släppfest. Alla hennes tidigare böcker står i min hylla, så naturligtvis ska jag läsa även denna. Brukar inte bli besviken!

"De fenomenala fruntimren på Grand hotell" av Ruth Kvarnström-Jones har jag haft liggande ett tag, nu börjar det kännas som rätt läge att ta tag i den tror jag. Är ju allmänt lovordad.

Om det blir före eller efter "Netanyahus" (The Netanyahus: An Account of a Minor and Ultimately Even  Negligible Episode in the History of a very famous Family") av Joshua Cohen vet jag inte. Det är en roman som fått Pulitzerpriset (alltid en kvalitetsgaranti i mina ögon) och lär ha humoristiska inslag. När jag såg att tidningen Vi skrev "blixtrande intelligent och våldsamt underhållande" slog jag till. Om boken kommer att hjälpa mig att förstå den eviga krisen i Mellanöstern är väl mer tveksamt. Går den ens att förstå, någonsin?

Återstår bara att tända läslampan – bokstunderna utomhus glesnar betänkligt – och börja bläddra. Tjockast av de tre är boken om hotellet, nästan 500 sidor. Hoppas den håller för det.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om bröllop

Som en kristen företrädare en gång sa till mig så finns det tillräckligt med problem i samhället, vi behöver inte hitta på fler.

-Klok kommentar som vidarebefordras av Susanne Nyström på Dagens Nyheters ledarsida idag. Om den på nytt uppflammade debatten om den importerade seden att pappor leder sina döttrar till altaret när det är dags för bröllop. Brudöverlämning eller inte, det är ett ämne för kyrkomötet som avhålls snart! Jag tänker att de allra flesta som står brud i dag lämnat över sig själva till mannen i fråga, och inte sällan för ganska så länge sedan ...

Hur skär man upp en tårta?

Tårtor är oftast runda, även om det kan förekomma andra former, som hjärtan eller kvadrater eller rektanglar. De jag bakar är nästan undantagslöst runda, för jag har en bra kakform i rätt storlek. Så den använde jag när jag senast lekte konditor, i förra veckan inför Sonens födelsedag.

Jag har redan berättat att barnbarnen själva fick garnera sin pappas tårta, och det gjorde de med stor energi och glatt engagemang: färska jordgubbar och blåbär och ett gäng tårtljus hamnade i den vispade grädden. (Letade efter små svenska flaggor på tandpetare också men hittade dem inte.) Eftersom jag hade köpt mycket bär kunde vi lägga en ring på fatet runt kakan också.

Typisk tårtbit ... 

När det så blev dags fick Sonen/Pappan förstås ta första biten, det var ju ändå hans dag. Och han gjorde som man brukar, tog en trekantig sektor, vass mot mitten, bred mot kanten. En typisk tårtbit alltså.

Äldsta barnbarnet studerar hanteringen, funderar. Hur skär man egentligen upp en tårta? Så kommer han med ett lysande förslag – han gillar ju verkligen både bär och grädde ...
-Om ni andra tar i mitten så kan jag ta kanterna.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Det här inlägget skulle man kunna tolka som att Åkes bloggtåg på temat TÅRTA fått ännu en vagn påhängd ...

Bästa skylten står i skogen!

Nog kan man väl drömma om att hitta en skylt som visar den absolut rätta vägen? Jag trodde nästan att jag lyckats hitta just den, trots att jag inte letade på allvar, visste faktiskt helt säkert var jag var ... men tänk dig in i situationen: du har irrat i skogen i timmar, du har skavsår på hälarna, vattenflaskan är tom sedan länge, du är svettig och minsann om det inte har börjat regna också ... 

Då ser du den, SKYLTEN som naturligtvis ska bli din räddning! Du tar långa kliv, glömmer att hälarna skriker av smärta ... och så är du framme. 

Tyvärr. Ingen hjälp att få. Man kan gå åt två håll, men var kan man inte det? Måste säga att detta kan vara Skyltsöndagarnas kronjuvel. Eller åtminstone en av de verkliga pärlorna!

60 procents rea - då blev det en vit blus. Lite lustigt att upptäcka klädmärkets namn ...
Det hör till en för mig ny dansk modefirma som verkar tillverka plagg i många färger.
Men kanske allra helst i svart?

Skyltsöndag som vanligt alltså. Glöm inte klicka på andra skyltbloggare som säkert gjort fynd av alla möjliga sorter: Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan,Tony, Åke plus naturligtvis BP som vakar över allt och alla i den här nischen.

Copyright Klimakteriehäxan

"Hoppa på tåget" med en tårta

"Hoppa på tåget" är sedan rätt länge en bloggstafett, med Åke som delat ut pinnarna. Jag har mer än en gång tänkt att jag skulle lyda uppmaningen, men det har liksom inte bara blivit av ... tills nu, när jag inser att ordet TÅRTA, som är det som gäller denna vecka, inte kunde kommit lämpligare!

Sonen fyllde nämligen år i torsdags, och för första gången på länge passade det att jag bakade en tårta till honom. Jag brukar nämligen alltid göra tårta till familjemedlemmars högtidsdagar, men det är inte alltid det funkar när "barnen" har alldeles egna liv och mycket att tänka på utöver födelsedagskalas med inspel från mamma.

Men i år funkade det! Jag kollade som jag brukar vad för sorts tårta som önskades, och svaret blev det vanliga: grädde med bär. Så jag bakade tårtbotten, la in två lager fyllning och la sen kakan i frysen (den blir lite saftigare då) för att ta fram den i god tid när den skulle bli "klädd".

Då kom jag på att det inte var jag som skulle garnera tårtan, utan barnbarnen! Det visade sig också att på hemväg från förskolan hade de undrat hur farmor skulle ha styrt ut pappas tårta. När jag avslöjade att de skulle bli kreatörerna var det ingen brist på entusiasm! 

Först på med grädden, som jag hade vispat hemma. Sedan fanns färska jordgubbar, färska blåbär och ljus. Allt kom till användning! Den blev både vacker och god! Och nu har jag hoppat på tåget, nu reser vi in i tårtlandet! Mums!

Copyright Klimakteriehäxan

Rekordrosor

De behöll sin skönhet in i det sista!

Tack för allt, vila i frid!

De blev en månad gamla, mina röda rekordrosor. Gröna blad (inte alla!) har gulnat och trillat av, men själva blommorna har behållit sin skönhet, mot alla odds. Köpte dem på Ica, en bukett med nio blommor för 69:90, den 27 juli. 

Idag, fyra veckor senare, den 24 augusti, går de trots allt i soporna. Men de gör det åtföljda av min häpna tacksamhet. Och märkvärdigt nog har de stolt hållit sina huvuden uppe utan minsta tendens att nicka till. Ändå har jag inte gett dem någon som helst särbehandling, bara en skvätt friskt vatten var eller kanske varannan dag.

Önskar att jag hade kollat vilken sorts ros det var jag bar hem! Rekordrosor kan de hur som helst få heta! 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om att älska träd

Dags för Veckans mening, i Skriv-Roberts efterföljd! En mening som säger lite mer än man kanske väntar sig ...
Poeten Bruno K Öijer kommer i dagarna ut med en ny diktsamling, efter tio års tystnad. Nu intervjuas han överallt, bl a i Dagens Nyheters helgbilaga, och där formulerar han en kärlek som vi delar: kärleken till träd. Öijer saknar liksom jag fortfarande den berömda "tv-eken" på Oxenstiernsgatan i Stockholm, själv sörjer jag dessutom vår mer än hundra år gamla lönn i Barndomslandet som i dagarna fått sin dödsdom.

Jag älskar gamla träd och jag älskar vad ett träd är för något: en boning för massor av andra djur och växter.

Jag är en trädkramare i själ och hjärta, särskilt när det handlar om lönnen vid husknuten
 i Barndomslandet. Nu dödsdömd.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att folk verkar ta ut saker och ting långt i förskott. Jag satsade på ännu en sommarpromenad i dag, i shorts, t-tröja och sandaler. Solen sken inte, men luften bjöd på 23 plusgrader och det kändes faktiskt rätt fuktigt också, jag blev svettig. Ändå syntes inte en människa på stranden, inte minsta lilla badsugna barn. Lika tomt på bryggan där man annars kan få köa för att ta sig ner i vattnet via stegen. Noll picknick på det gröna gräset. Möter folk iklädda täckjacka. Joggarna har långa byxor. Rejäla kängor trampar på marken där utspilld glass och bortglömda (?) läskburkar nyss hamnade. Om fyra månader är det julafton, men skulle vi inte kunna vänta lite med att hälsa nästa årstid välkommen? Tids nog är den här. Fast ikväll är det både blåsigt och regnigt ...

Hemmastadd

Denna fredag vill Elisa Matilda att vi tar oss en liten funderare kring hur vi bor. Var känner vi oss hemmastadda och i så fall varför? 

Jag har länge haft (o)vanan att kalla ställen för "hem", trots att det bara handlat om exempelvis ett hotellrum. Men "hem" är ju där man ställt sina prylar, där man sover, där man umgås ... Fast nu handlar det förstås om fasta adresser. 

För att svara på frågorna satte jag mig och räknade. Resultatet berättar att jag flyttat på grund först av studier, sedan på grund av jobbet. Men på samtliga platser har jag trivts! Endera är jag väldigt lättanpasslig eller så är jag duktig på att välja ... eller en kombination, kanske?

1. På hur många ställen har du bott? Jag har bott i tre länder, på fem olika orter, på sammanlagt fjorton adresser. Avskyr f ö att flytta!
2. Vad är det bästa och sämsta med där du bor? Bäst är närheten till grönt, vatten, luft, barnvänlighet. Sämst är att busstrafiken hela tiden försämras (glesas ut) av SL
3. Var skulle du vilja ha ett andra hem? Har ju redan huset i Barndomslandet, "extra" s a s. Det räcker mer än väl.
4. Hur vill du inte bo? Mörkt, trångt, ensligt, omodernt.
5. Vilken förändring vill du göra hemma? Köket skulle må bra av en ny diskbänk. Och naturligtvis skulle man kunna fixa till det mesta som inte åtgärdats på rätt länge, men jag är ganska nöjd ändå så det får fortsätta i ingångna spår!

Copyright Klimakteriehäxan

Trump – en second hand-vara?

Nu har Helgfrågan från Mia i bokhörnan återuppstått efter sommaruppehållet. Först ut är en fråga som kanske inte riktigt kan kallas för överraskande men ändå: Vad är det bästa du läst i sommar?

Egentligen hoppas jag att sommaren väljer att pågå ett tag till, vilket ger mig chansen att läsa någon eller rent av några fler böcker. Återstår att se hur det blir med den saken. 

Nu riktar jag blicken mot USA. "Amerikansk jord" (American Dirt) av Jeanine Cummins läste jag visserligen redan i maj, men visst hade sommaren kommit igång då! En väldigt stark roman med tydlig research både kring knarkmaffian i Mexiko och strömmen av illegala flyktingar som beger sig från fattigdom i Centralamerika till drömmarnas land. 

Sedan väljer jag, efter viss tvekan, Mary L.Trumps biografi om sin farbror Donald, nyss president i USA och hotfullt nära att bli det igen. Bokens långa titel lyder "Too Much and Never Enough (How my family created the world´s most dangerous man)". Här får man följa en stormrik familjs märkliga turer, både privata och ekonomiska, och Mary skräder inte orden. Hon påpekar också att hon är den enda i hela släkten som törs säga som det är: Donald Trump är djupt okunnig, helt omöjlig att samarbeta med, ständigt ljugande och med ett ego i storlek XXL osv osv osv.

Författaren är inte bara familjemedlem, hon är också psykolog och det märks i texten. Sedan är det här förstås också en sorts partsinlaga, Mary och hennes bror Fritz är barn till Donalds äldre bror Fred som dog bara 42 år gammal. Hans öde beseglades, menar dottern, av att familjen struntade i honom och hans problem och satsade på den yngre Donald i stället. Efter Freds död behandlades dennes familj ytterst styvmoderligt.

Ändå blev de varje år bjudna på julmiddag med klappar. Donalds fru gav en jul en svindyr designerhandväska till Marys mamma. Kul? Jo för all del. Men i den låg en begagnad Kleenex ... dumt att kasta ut fräscha dollar när man kan köra second hand ... eller hur? Man kunde alltså snåla i vissa fall, men kassaflödet till Donald verkade obegränsat. Och hur sedan de enorma pengamängder som Trumps hanterade hamnade i olika fickor är ytterligare ett bevis för hur ljusskyggt och lagvidrigt man agerat.

När jag stängde boken tänkte jag att det vore ju önskvärt om folk som tänker rösta på republikanerna i det kommande valet läste den först. Men det kommer förstås inte att hända. De har redan haft chansen, den publicerades 2020. En uppföljare finns också, "Reckoning", och i den fortsätter Donalds brorsdotter granskningen av Trump och hans presidentskap. Den har jag inte läst. Men jag kan inte låta bli att följa presidentvalskampanjen. Vinnaren kommer att påverka oss också. 

Copyright Klimakteriehäxan 

Med bra start

Det är alltid viktigt med en bra start, kom inte och påstå något annat. Även i litteraturens värld är det ett ofrånkomligt faktum. Vad hade det blivit av Selma Lagerlöf utan "Gösta Berlings saga" som kom ut 1891 och blev början på ett synnerligen rikt författarliv? 

Och i veckans kulturfråga fokuserar Enligt O på just de där avstampen, de som lett vidare, uppåt, mot fler läsare, större upplagor, fina priser. Hon frågar nämligen:
Vilka debutanter har imponerat särskilt mycket på dig?

Jag tolkar alltså frågan som att det inte bara handlar om sprillans färska debuter utan mer allmänt. Flera pärlor dyker upp i mitt minne. Som "Naiv Super" av Erlend Loe, mannen som i dag troligen är Norges roligaste författare.

"Lila hibiskus" (Purple hibiscus) var Chimamanda Ngozi Adichies första roman och sedan dess har jag läst allt hon skrivit. Väntar intensivt på en ny bok från henne.

"En mördare ibland oss" (Burial rights) av Hannah Kent var imponerande, inte minst för att en ung tjej från Australien kunde berätta så mycket om gamla isländska traditioner. 

"Vita tänder" (White Teeth) skrev Zadie Smith när hon var bara 24. Suveränt om invandrare som söker sin identitet i London. Har fler titlar av henne i hyllan, men de väntar på att bli lästa.

Nu höll jag på att glömma Gerda Anttis första bok: "Kväll efter kväll". Briljant novellsamling, titelnovellen är verkligen en tiopoängare.

Just nu läser jag den färskaste vinnaren av Borås tidnings debutantpris för 2024: "Mjölkat" av Sanna Samuelsson. Hon berättar skickligt om livet i och kring en ladugård så att jag känner hur det luktar, både av dynga och spenvarm mjölk. Gillar grundidén till historien, hade kunnat leva utan detaljerade inblickar i hur lesbiskt kärleksliv går till rent hantverksmässigt. Men välskrivet, absolut. 

Den där lyckade starten är förstås ingen garanti för evig lycka, det vill säga mängder av översättningar, miljoner läsare, sprängfyllt bankkonto. Men det ÄR viktigt med en bra start, kom inte och påstå något annat! Känner att jag har medhåll från Selma Lagerlöf i egen hög person ...

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 150

KAVALKAD

-Där har ni det svåraste ordet i årets högskoleprov, avsnittet ordförståelse. Fyra av fem svarade fel. Här har du de femton ord (i Svenska Dagbladet) som färre än hälften klarade att ange rätt betydelse av.

UPPDATERING: Eftersom hela texten är låst: här är de femton orden, ordnade efter svårighetsgrad, alltså kommer det svåraste sist: fruktlös - tillkännage - intrikat - utarmad - appell - debacle - enveten - vegetera - bärkraft - vara avhängig av - omsorgsfull - egalitär - klander - ombesörja - kavalkad. 

Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att folk som får barn aldrig annonserar det i en tidning längre. Förr i världen var det lika naturligt att sätta in en annons under rubriken "Födda" som under "Döda". Nu kan du absolut inte hitta någon liten ruta i tidningen där nyblivna stolta föräldrar förkunnar en babys ankomst. För det har redan meddelats i alla olika sorters sociala medier, gratis dessutom. Jag har ändå en av de där annonserna som en favorit i mitt minne, införd i Dagens Nyheter för kanske 40 år sedan.. Där stod: "Född i farstun: Vår dotter. Tack till hjälpsamma grannar!"

I stället för en hund

I dag har Alex Schulman i en krönika i Dagens Nyheter berättat om ett personligt trauma som jag tror att många föräldrar känner igen sig i. Hans döttrar önskade sig nämligen, intensivt och innerligt, en hund. Vilket deras mor och far inte var roade av. I stället fick barnen var sin hamster.

Blev flickorna glada? Nej, de blev besvikna. Grymt besvikna. Visst, hamstrar har mjuk päls och är fyrbenta, men de flesta egenskaper som gör att vi kallar hunden "människans bästa vän", de har ingen hamster begåvats med. Familjen Schulmans hamstrar blev oälskade.

Våra barn ville också ha husdjur. Men inte heller deras föräldrar ville ta risken, vi var väl för bekväma och tyckte att det skulle bli många problem med en pälskling i familjen, en som förvisso kräver en hel del, samtidigt som de förstås har mycket att ge också. 

Ungarna åtog sig dock, i brist på egna djur, glatt uppgiften att sköta om en sköldpadda vars matte skulle resa bort på sommaren. Sune (ja sköldpaddan hette det) var till hjälp: han luktade inte gott, var omöjlig att gulla med och helt ointresserad av att ställa upp som sällskapsdjur. Mattes återkomst blev efterlängtad. Våra barns djurönskan stillad, åtminstone för ett tag.

En hund hade definitivt varit annorlunda. Helt ointresserad var jag inte, men heller inte entusiastisk. Dock kom jag hem med "husdjur" en dag. Dottern kan fortfarande berätta det, med fasa och lite "dumma-mamma-ilska" i botten. Jag hade nämligen hittat nån sorts små frön som, om de lades i vatten, blev jättesmå djur som simmade runt. De krävde ingenting! 

Snacka om att önska sig en hund och att sedan bli besviken. Kanske borde vi ha adopterat en gatuhund, tagit hand om någon som lämnats. Men inget av våra barn har skaffat vare sig hund eller katt i dag, trots att de båda är vuxna och kan bestämma själva ... å andra sidan kommer våra barnbarn aldrig att drabbas av "fiskfrön" heller! Undrar om Alex Schulman och hans fru kommer att falla till föga?

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om misstag

Andras misstag – det visar forskning – kan ge oss rejäla dopaminpåslag, inte bara för att de får oss att känna oss lite bättre själva; vi har ju inte gjort bort oss. Som grupp svetsas vi också samman. Vi förenas i vårt löje över det avvikande och det har vi sannolikhet haft en evolutionär nytta av. Det stärker vår sammanhållning och vårt normsättande. Titta där, säger vi, så där gör vi inte hos oss.

-Författaren David Lagercrantz funderar i en text publicerad i Expressen i helgen över vad vi känner när andra gör bort sig.

EFTERLYSNING: Vem av er mina kära bloggvänner tipsade om en enkel bananmarmelad härom veckan? Har letat men hittar inte! Vill prova!

Skyltar, skyltar, skyltar!

Lite fantasieggande: vad kan det leda till om man inte lyder utan knackar på rutan?
Blir någon knivhuggen eller spetsad på en kam eller vad?

Förskola där man tar extra hänsyn till naturen får skylta med "grön flagg".

Danssugen? Den här skylten tar dig till videon. Inte riktigt min musik dock.

Om man jagar skyltar för att delta i Skyltsöndagen, bloggstafetten som BP håller sin vakande hand över, upptäcker man ett och annat som annars skulle ha förbigåtts i största möjliga tystnad. Men nu bjuder jag på veckans skörd, helt utan tema eller röd tråd. Skyltar är det i alla fall! 

Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan,Tony, Åke brukar också visa söndagsskyltar på sina bloggar.

Fiket heter Petite France och har man sett på maken: bostaven C är en croissant!

Lån från nätet. Jag skulle kunna bära den t-tröjan. Och stå för budskapet.

Copyright Klimakteriehäxan

Ett bra köp blir bara bättre!

Tre veckor i dag och mina Ica-rosor står kvar i sin vas. Jag är förundrad och otroligt nyfiken: hur gammal kan en rosenbukett bli? Tycker den ser ut som för sju dagar sedan. Och märk väl, nu har den till råga på allt åkt bil i tio timmar den senaste veckan ... Mitt bra köp verkar bara bli bättre ju längre tiden går!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om att läsa

Varje lördag presenterar Skriv-Robert en mening från boken han läser. En mening som har fått honom att stanna upp. Och han uppmanar oss andra att göra samma sak. Meningen kan vara humoristisk, men den kan lika gärna vara allvarlig, hur som helst en mening att lägga några extra sekunder på. Jag hämtar denna gång mitt exempel ur gårdagens Sommar-program i radio, eftersom jag satt i bilen och råkade höra en snutt av vad författaren Niklas Natt och Dag hade att berätta. Han var ett osäkert barn men kom att hitta tröst och styrka i böcker. Och den erfarenheten summerar han så här klokt:

Litteraturen erbjuder oss möjlighet att i en säker miljö utforska känslor som kan vara farliga, hotfulla, tabubelagda eller skamfyllda. 

PS Du vet väl att man kan läsa Sommar-programmen också? Hela Natt och Dags text hittar du här.

Copyright Klimakteriehäxan

Lagligt och olagligt

Är jag en notorisk lagbrytare eller en ordentlig svensk som gör som det står på skylten? Tja, det är väl både si och så med den saken, det inser jag när jag tar mig an Elisa Matildas fem fredagsfrågor den här gången.

1. Om du kunde ändra en lag, vilken skulle det vara och hur? Den idiotiska lag som säger att cyklister får cykla i båda riktningar där det är enkelriktad trafik för bilar. Livsfarligt för cyklisterna, jätteläskigt för den som sitter bakom ratten! 
2. Har du någon gång brutit mot lagen? Jo då. Har absolut kört för fort, parkerat fel och gått mot rött (det gör jag medvetet, till skillnad frän det andra). Har aldrig snattat, är ju uppväxt i en butik, det förpliktigar faktiskt ...
3. När såg du senast något olagligt? Bil framförd i alldeles för hög fart på E 18.
4. Vilken lag skulle du införa om du kunde? Att barn som, oavsett av vem och var de fötts, vuxit upp här och blivit "svenska" inte plötsligt ska kunna utvisas till ett land där de helt saknar rötter. Går det att fixa till en "empati-lag"?
5. Vilket lag hejar du på? Svenska landslaget, oavsett idrott. På en lägre nivå: Färjestad i ishockey och Hammarby i fotboll. Men utan att vara jätteengagerad.

Copyright Klimakteriehäxan

Gör en insats!

Vi har kommit till sista veckan för Helgfrågans sommarversion, den som enligt påbud från Mia i bokhörnan ska gå ut på ett tips om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj.

Då bestämmer jag mig för att vara dagsaktuell. I dag är nämligen den officiella dagen för årets surströmmingspremiär. Och mitt tips är hur enkelt och lättbegripligt som helst: strunta i surströmmingen, gör en insats, ät kräftor! Entydiga rapporter visar att det är ont om strömming i vårt hav, och är det ont om strömming blir det också ont om torsk och flera andra djurarter. Utfiskningen av strömming är ett (av flera, förvisso) allvarligt hot mot vår miljö!

Nu råkar det vara så att jag älskar strömming, men stekt, med potatismos och (på senare är tillkommen) lingonsylt. Men om ni som älskar Röda Ulven och de andra burkarna avstår lovar jag att ta det lugnt med strömmingsflundrorna på lunchrestaurang också. Så blir det kanske bättre sen!

Ett perfekt alternativ till surströmming är förstås kräftor. De kräver inte alls nubbe, vad än rospiggar som Albert Engström hävdat, de kräver bara lite rostat bröd, lite öl eller vin och voilà! så gott! Och perfekt att äta i helgen, när man har tid att sitta och pilla lite extra vid middagsbordet.

Vi fick slåss om den sista, lite liten var den ... men god!

Copyright Klimakteriehäxan

Lyckligt!

"Från ruckel till paradis" heter en svensk feelgoodroman skriven av Anna Johansson och läst av Mia i bokhörnan (men alltså inte av mig). Det visar sig nu (enligt boken) att det finns fyra punkter som, om man kan besvara dem positivt, klargör om man är en lycklig människa. Man ska ha:

1. Ett hem som verkligen känns som ett hem. 

2. Någon att älska och att bli älskad av. 

3. Ett utvecklande arbete som du brinner för.  

4. Göra saker som känns gott i själen för din egen och andras skull.

Men vilken perfekt sak att pigga upp sig med mitt i vardagen! Jag tycker nämligen att jag kan svara "ja" på alla frågorna. Då så! Jag är en lycklig människa! Fast inget tyder på att jag blir ännu lyckligare av att läsa den där boken. Mia ger den en trea i betyg.

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarens höjdare

Jag vägrar anse att sommaren är slut, men visst, jag fattar att det är på väg att bli en annan årstid. Enligt O är tillbaka i jobbet efter semestern i alla fall, och hon kommer igen med Veckans kulturfråga. Den andas höst, men vi bortser från det tycker jag! Frågan lyder: Vilken bok var din bästa sommarläsning? Och eftersom vi alla vet hur svårt det är att peka på bara EN favorit tycker hon att man får nämna fler. Så då gör jag det.

Låt mig börja med en bok som är så ny att vi bara är få som haft en chans att läsa den redan: "Dubbelliv" av Annika Berg-Frykholm, journalist i Uppsala med ett långt skrivarliv bakom sig (och rätt mycket kvar också, det är jag säker på!) Annika har drabbats av en sjukdom du med största sannolikhet aldrig hört talas om: HAE, Hereditärt Angioödem, och det har påverkat hela hennes liv och gör så än.

Sjukdomen yttrar sig genom att kroppsdelar sväller upp, ibland blixtsnabbt, förvrider patientens utseende, kan bli direkt livshotande om svullnaden sätter sig i halsen med risk för kvävning. Plågsamt både fysiskt och psykiskt, stort socialt hinder: ingen ska se mig så här! 

Annika har kämpat för sin hälsa sedan första anfallet i tonåren. Då visste ingen vad som var fel. När hon till sist fick sin diagnos var hon den andra HAE-drabbade i Sverige! Idag är de cirka 250. 

Men hon berättar också om sitt "vanliga" liv, om att finna kärleken, om vänskap, om att fastna i vårdbyråkratin, om att bli mamma och om sitt intresse för konst, som är en viktig del i vardagen. Det är välskrivet, det är intressant, det är bitvis mycket gripande. Rekommenderas!

Vill peka på två titlar till: Anders Roslunds och Börge Hellströms "Två soldater" som jag tidigare bloggat om här.

Dessutom en bok av Olle Lönnaeus: "En enda sanning", ett kriminaldrama i ett vintrigt Österlen. Känns märkvärdigt aktuell trots att den är "gammal", kom ut för tio år sedan. Om en muslimsk ung kvinna som är polis i Sverige och ska hjälpa till att lösa mordet på en udda konstnär. Läsvärt!

Copyright Klimakteriehäxan

När Sommar får mig att frysa ...

Någon förståsigpåare har sagt att vi inte klarar av att bry oss om flera krig samtidigt. Det blir övermäktigt med alla döda, alla vidrigheter, total brist på empati som vi får ideliga bevis på, både via sociala medier och traditionella nyhetsförmedlare.

Kriget i Syrien har därmed hamnat i bakvattnet. Vi har fullt upp med Ukraina, tillsammans med några avstickare till andra hörn i världen där ondskan tillåts regera. Men för folk i Syrien är tandläkarskräck en allmänt förekommande och synnerligen allvarlig känsla – diktatorn, Bashar al-Assad, var en gång just tandläkare ... innan han blev despot med folkmord som "hobby".

Foto Sveriges Radio

I ett av årets Sommar-program i radions P1 tas lyssnarna med till verkligheten så som den tett sig för alldeles för många människor. Omar Alshogre, som med knapp nöd undgick döden i syriskt fängelse, har en historia som är så hemsk, grym och sorglig att jag fryser när jag lyssnar under min promenad med 24 grader i luften och strålande sol.

Trots sina vidriga upplevelser klarar Omar att vända blad och börja ett nytt liv när han lyckats fly och kommit till Sverige 2015. Han talar i dag utmärkt svenska, har gått på Georgetown University i Washington DC, är en eftersökt föredragshållare. Han jobbar för SETF (Syrian Emergency Task Force) som arbetar för att fångar i Syrien, oskyldiga, aldrig prövade i rättegång, ska friges. SR har gett honom titeln "människorättsaktivist".

När man ser bilderna som SR erbjuder på sina sommarpratare ser man en snygg 29-årig man med ett vackert leende. Som nyss utkommen ur fångenskapen vägde han 34 kilo, hade fått tuberkulos och var full av sår och skador efter tre åt med tortyr och svält.

Med det bagage han fått med sig från sitt fädernesland skulle han kunna vara en bitter människa men här finns massor med livsglädje, hopp om kärlek, och inte minst tacksamhet mot den svenska familj som – lite av en slump – kom att ta hand om honom och hans lillebror.

Därmed har vi kommit fram till det tämligen oväntade: att jag dels lyssnat på ett Sommar-program, dels tycker att du också ska göra det. Du hittar det här. Vi borde inte tillåta oss att glömma Syrien!

Faktum är att jag lyssnat på en annan Sommarpratare också, den enda jag hade planerat att höra, och det kan jag också rekommendera: Majgull Axelssons program är mycket hörvärt. Finns här.

Copyright Klimakteriehäxan

Otaggat är bäst!

Vi har hyllat dem på längden och tvären, de svenska idrottarna som gjort superbra resultat under OS i Paris, från judotjejen Tara Babulfaths brons på första tävlingsdagen fram till den storslagna finalen i beachvolley med David Åhman och Jonatan Hellvig som rundade av på lördagskvällen för Sverige med ännu ett guld. Så välförtjänt av dem alla, så roligt! Elva medaljer sammanlagt!

Men här kommer det som också är väldigt roligt: jag har en "spaning". Av alla dessa svenska medaljörer är det bara en som har en synlig tatuering! (Jag har ingen koll på dem som är påklädda från topp till tå, seglare och skytt.) Det är Sarah Sjöström som har en blomhistoria på höger underarm, inte jättestor men klart synlig (tidigare hade hon en svensk flagga och olympiska ringar där). De andra ser "rena" ut! Underbart! Otaggat är bäst!

Titta bara på killarna i pingislaget. Eller de suveräna 22-åringarna som gjort beachvolley till sin egen gren. Och Mondo! Man ser deras fantastiskt vältränade vackra starka kroppar, utan en massa missprydande mörkblått tjafsmönster. (Om någon av dem nu råkar ha något tatuerat på ett mer privat ställe på kroppen har jag förstås inte en aning om men ändå ...)

Nu hoppas jag innerligt att mängder med unga grabbar och tjejer följer stjärnornas exempel och avstår från tatueringar. Man kan använda sina pengar till något bättre! Fram för fler "otaggade" idoler! Tänk om tatueringstrenden kunde brytas! Tänk bara så snygg Zlatan skulle vara utan alla tatuerade bilder han har på kroppen ...

Copyright Klimakteriehäxan

Bra skylt med fel budskap

Foto: Dottern

De är markerade med en stiliserad rullstol, p-platserna där bara den som har särskilt tillstånd får ställa sin bil. Den som är rörelsehindrad måste ha läkarintyg som visar att behovet är konkret. Sedan ansöker man om tillstånd hos lokal myndighet och när det konstateras att sökanden har ett varaktigt funktionshinder kommer det inplastade beviset i ett brev på posten. Väldigt bra hjälp för den som inte kan promenera ens korta sträckor!

Men de där p-rutorna kan stundtals snos av bilförare som inte har något tillståndskort att lägga upp på instrumentbrädan. Kommer en kontrollant och upptäcker "stölden" är bötesbeloppet 1300 kronor (i Stockholm, det varierar i landet).

Ett ställe där det nästan alltid finns rutor för handikappade är entreerna till Systembolagets butiker. Utanför den i värmländska Årjäng står skylten på bilden. Bra budskap, det måste jag hålla med om. Men helt korrekt är det väl ändå inte? För visst är väl lathet (eller lättja som jag hellre vill säga) ett funktionshinder som slår till urskillningslöst?

Lättja kan ju drabba vem som helst, när som helst och förbli en livslång åkomma ... Därmed inte sagt att jag tycker att man ska kunna få använda handikapparkering med det som motiv, även om det kan kännas lockande när alla andra rutor är upptagna.

Skyltsöndag är det hur som helst. Kolla in andra tämligen trogna  skyltbloggare: Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan,Tony, Åke. Plus BP förstås som ständigt håller ett vakande öga över "verksamheten".

Copyright Klimakteriehäxan