Pretty Woman – när feelgood är som bäst

Om succéfilmen "Pretty Woman" med Julia Roberts och Richard Gere finns det olika åsikter. Somliga tycker att den glorifierar prostitution och är helt förkastlig, borde snarast förbjudas från alla (streaming)kanaler.

Och så finns det andra som ser den där rullen om och om igen, med ett leende på läpparna och Roxettes "It must have been love" ringande i öronen. Jag är en av dem! Råkar veta att Pernilla Wiberg ingår i "min" grupp, alltså de som älskar den här filmen och har sett den ett antal gånger, oklart hur många. Åtskilliga replikskiften kan jag utantill, favoritscener har jag och visst är det skönt med lyckliga slut! (Kalla inte det en spoiler, filmen är över trettio år gammal och sedan länge sedd av miljoner!)

Nu visar det sig att "Pretty Woman" har en historia alldeles själv. För vägen till internationell storsuccé var inte spikrak! Det började med att Richard Gere upprepade gånger tackade nej till rollen som Edward Lewis. Han sa inte ja förrän Julia Roberts personligen övertalade honom. Men hon var inte heller regissörens första val för huvudrollen: bl a Meg Ryan och Daryl Hannah avböjde. 

Filmens titel ändrades, från "3000" som (ganska kryptiskt) skulle syfta på summan Vivian tog för en veckas "arbete". "Pretty Woman" blev det efter att Roy Orbisons storhit plockades in. Musik blev viktig för hela filmen, inte minst scenen när Edward spelar för Vivian på flygeln i hotellets övergivna matsal. Stycket han framför ska Gere faktiskt själv ha komponerat, och spela piano kan han! Dessutom kom ju Roxette-låten in, fantastisk den också.

Klänning designad av Marilyn Vance.

När Edward tar Vivien med på hennes livs första operaföreställning har hon en otrolig röd klänning. Den var egentligen beställd i svart, men kostymören bytte färg i sista minuten och fick till en ikonisk modebild, i kärlekens röda färg, som gått till filmhistorien.

Roberts och Gere trivdes tillsammans och det märktes under inspelningen. Flera gånger improviserade de scener, och de gjorde det så bra att regissören Gerry Marshall struntade i manus och behöll det skådespelarna hittat på, ofta med alldeles äkta leenden och skratt.

Till mina älsklingsscener hör Vivians revanschbesök i tjusiga boutiqen som inte lät henne handla eftersom de inte tyckte att hon hörde till deras kundkrets. När den strikte Edward plötsligt prövar att gå barfota på gräset är också det ett gyllene ögonblick. Första (förbjudna) kyssen, förstås. Skumbadet. Älskar också den asiatiske turisten som ser Vivian pussa portieren bekom disken i hotellreceptionen: han tvekar, men hoppar upp och gör likadant. Romantiken går nästan att ta på när Edward sätter en sko på Vivians fot ... Vivians väninna Kit funderar över eventuella likheter med sagans Askungen som får heta Cinder-fucking-rella. Den diskrete och förstående hisspojken vill jag också krama!

Summan av kardemumman är att "Pretty Woman" blev Julia Roberts definitiva genombrott. Richard Gere fick ett nytt kvitto på att han var en av Hollywoods allra hetaste karlar. Och filmen drog in enorma summor världen över: över 460 miljoner dollar! Pengarna fortsätter rimligen att trilla in eftersom filmen ideligen dyker upp på olika tv-kanaler. Den kan också streamas på Netflix, HBO/Max och Disney+ om jag förstått rätt. 

Det har gått 34 år sedan premiären, Roberts och Gere har gjort hur många filmer som helst sedan dess, någon också tillsammans. Ingen av dem kommer att överträffa "Pretty Woman" i popularitet, det är jag säker på. De som vill dödskallemärka den kommer inte att segra! Vi andra ler, kanske lite fånigt, men när feelgood är som bäst ser den ut så här. Vilket väl också är anledningen till att jag gång på gång bloggat om den. Och säkert kommer att se den igen!

Copyright Klimakteriehäxan