Ena dagen befinner jag mig i Barndomslandet. I min närhet finns hus byggda av flitiga och starka händer för väldigt många år sedan. Materialet är grovt timmer, med handsmidda spikar och stora stenar som trappa. Det är vackert, en njutning för sinnena.
 |
| Utsikt från vår balkong. |
Sedan förflyttar jag mig till huvudstaden. Och visst vet jag att man kan leta upp hundraåriga miljöer här också, som i Vita bergen eller Gamla stan, men det är ändå de modernare höga husen som står för känslan av metropol. Vet hur jag, nyss anländ till New York, sakta gått på Manhattan med ögonen envist riktade nästan rakt upp i skyn, låtit blicken smeka de höga skraporna som tycks räcka ända in i himlen. Arkitektur är en konst! Naturligtvis ligger Stockholm efter Det Stora Äpplet, men det är ju ändå här jag hör hemma.
Rätta mig gärna om du tycker att jag har fel, men jag tänker att vi alldeles för ofta fäster blicken i marken när vi är ute och går. Tveklöst missar man då en massa detaljrika fasader, dramatiska tak, hisnande balkonger, svepande linjer som ögonen mer än gärna följer.
Därför är mitt svar på Mias helgfråga, fortfarande i sommarversionen i vilken hon efterlyser tips om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj, att du helt enkelt ska ta en promenad i ditt närområde och envist titta uppåt. Du kan bli överraskad, bl a av kontrasten mellan dåtid och nutid precis som jag blir!
 |
| Konserthusets baksida bjuder på många skojiga vinklar och vrår. Om man tittar noga! |
 |
| Synd att missa de här balkongerna eller hur? |
 |
| Bakom en sån här fasad ligger mycket tankearbete! |
 |
| Musealt: kolla in den timrade knuten! Så hållbart bygger väl ingen längre? |
 |
| Hötorgsskraporna. |
 |
Ännu ett exempel på forntida hantverk. Och Falu rödfärg.
|
.jpg)
Inlägg
promenerar på Hisingen varje dag, en bussfärd på 20 minuter tar mig till storstadens sorl i Göteborg
SvaraRaderaDå gäller det bara att du ser upp!
Raderabronsåldersstigar
RaderaOm man är i Gamla Stan eller någon annanstans i Stockholm där det finns äldre bebyggelse är det en fröjd att lyfta blicken och se de fantastiska utsmyckningarna. Moderna hur som bara är byggda för att vara höga, men där man inte lagt ner någon möda för att göra dem vackra förbigår jag med tystnad.
SvaraRaderaHelt olika världar, helt olika synintryck förvisso. Jag finner charm i båda.
RaderaVisst är ditt bostadsområde lite likt mitt. Mitt hus kallas ju för bananhus. Har ditt också ett smeknamn.
SvaraRaderaDu har helt rätt att uppfordra oss att titta uppåt mera. Jag gjorde det förr när det fanns teman i Blogglandia som "krävde" att man tittade uppåt.
Jag gillar gamla hus, men skulle inte vilja bo i ett. Tycker även om moderna hus, bara avstånden mellan byggnaderna är mera än tio meter.
Tror att samma arkitekt ritat dina och mina bananhus, åt HSB. De där knuttimrade kåkarna vill man förstås inte bo i i dag!
RaderaEftersom jag inte alls gillar New York och gjort allt för att ta mig ifrån den staden så fort jag varit där, så har jag inte "lyckats" se uppåt på dess hemska byggnader.
SvaraRaderaStockholm däremot är ju egentligen en väldans vacker stad, men har förvandlats till en avbild av NY så jag håller mig numera till Visby som verkligen är en urgullig gammal stad med fantastiska hus!
KRAM-Susie
Jag älskar NY men skulle inte vilja bo där. Fast staden är fantastisk! Att se Stockholm som en "avbild av NY" är för mig helt omöjligt. Ser väldigt få likheter. Men att Visby är en fin stad är utom alla tvivel!
RaderaJag brukar titta på fasaderna men så är jag intresserad av arkitektur. Jodå, nog byggs det timmerhus idag i olika varianter, många i modernt snitt men även mer traditionella.
SvaraRaderaI städer med höga hus vill det på bli mycket skugga, eftersom huskropparna skuggar dagsljus och solljus, vilket kan skapa otrivsel.
Arkitektur är klart intressant, och vi tycker ju ofta väldigt olika. Men det är roligt att gammalt bevaras - och att nytt får ta form! Oslo är spännande numera, med massor av fräscha byggnader.
RaderaGår ganska sällan inne i stan (stan för mig är lika med Norrtälje), mycket gammalt lågt bytts ut mot nytt högt, och alla dessa otroligt fula köplador... lite synd kan jag tycka, saknar det gamla, saknar det som var, det lilla, enkla och trygga, fast får man tycka så?
SvaraRaderaDet får man självklart. Sorgligt att de där "köpladorna" ska få ta över och slå ihjäl de mysiga innerstadskvarteren. Tack och lov har Norrtälje ändå lyckats bevara en hel del av sin charm, även om Flygfyren (heter det väl?) stjäl kunder.
Radera