Böckernas dag

Det är Internationella bokdagen i dag.
Samtidigt kan man läsa i tidningen att dagens föräldrar ägnar sig allt mindre åt något av det härligaste som finns: högläsning tillsammans med barnen.

Hur någon kan missa den fantastiska möjligheten det innebär att sitta med en unge och dela en läsupplevelse, det är alldeles obegripligt. Från starten med pekböcker via bilderböcker, ”kapitelböcker” och så småningom se hur de nyss så små plötsligt kan läsa själva – en underbar resa! På vägen händer det att de blir sittande och bläddra, "läser" alldeles på egen hand, som på bilden ovan ...

Dessutom är det ställt utom alla tvivel att barnen har glädje av de där lässtunderna, i hela livet. Ordförrådet växer, de lär sig massor, de får svar på drösvis med frågor och de får lättare i skolarbetet och så småningom i arbetslivet, eftersom precis alla behöver kunna ta till sig en skriven text.

Själv har jag ju på sistone varit drabbat av ”lässvårigheter”, har inte kunnat koncentrera mig, inte tagit mig igenom böcker som alla andra bara forsat fram i, eftersom de varit SÅ bra. Men jag har nu sett ljuset i tunneln. Har haft lite ledig tid (äntligen!) och konsumerat flera böcker på rad. Härligt!

Kanske vill du ha några lästips? Vad sägs om ”Morgon i Jenin” av Susan Abulhawa? En familjehistoria, på långt håll släkt med ”Tusen strålande solar” av Khaled Hosseini. Men den här gången handlar det om palestinier och israeler. (Den påminner mig om Anita Goldmans ”Stenarnas döttrar” som också är en riktigt bra bok.) Därpå klämde jag ”Sarahs nyckel” av Tatiana de Rosnay, ännu en historia om judeförföljelsen under andra världskriget, men klart läsvärd.

Nästa bok som jag öppnade var ”Niceville” av Kathryn Stockett, förlaga till filmen med samma namn. Jag såg inte filmen, men boken är riktigt bra – förmodligen bättre än filmen, det brukar ofta vara så … ”Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap” av Mary Anne Shaffer visste jag ingenting om. En originell historia som tilldrar sig på en av öarna i Engelska Kanalen, en ö som faktiskt ockuperades av tyskarna under andra världskriget.

Den jag läste ut senast, bara härom kvällen, var irländaren Colm Toibins ”Brooklyn”. En modern variant på en av mina absoluta favoriter, John Dos Passos ”Manhattan Transfer”. Man visste faktiskt inte förrän på näst sista sidan hur det skulle sluta!
Alltså känner jag att det verkligen är läge att fira Internationella Bokdagen. För nu hoppas jag att min tid med lässvårigheter är förbi, åtminstone för en lång tid framöver.

Copyright Klimakteriehäxan