Upprepningar är ett stilgrepp som kan bli väldigt jobbigt
för den som läser böcker.
Visst, ibland funkar det: ett nyckelord återkommer,
kommenteras av olika figurer. Men när man som läsare tvingas uppleva samma
situation gång på gång, miljön beskrivs ingående (tapetmönster i rum efter
rum), det ena väldigt likartade barbesöket efter det andra ... då ruttnar i
alla fall jag.
Fast värst är det alltför populära författargreppet ”inre
monolog” om du frågar mig! Då återkommer, gärna i kursiv stil (!), och ibland
till och med med anonym avsändare, en parallell beskrivning av ett händelseförlopp som
åtminstone jag skulle vilja slippa.
Copyright Klimakteriehäxan
PS Måste lägga till att jag undrar om inte EL James har rekord vad gäller upprepningar, i "Fifty Shades of Grey". Jag orkade visserligen bara första delen, men tjejens ständiga utrop, med samma ord varje gång, över Mr Greys fantastiska fysiska företräden gjorde mig riktigt riktigt uttråkad!
PS Måste lägga till att jag undrar om inte EL James har rekord vad gäller upprepningar, i "Fifty Shades of Grey". Jag orkade visserligen bara första delen, men tjejens ständiga utrop, med samma ord varje gång, över Mr Greys fantastiska fysiska företräden gjorde mig riktigt riktigt uttråkad!
Inlägg
Ja upprepningar ska man nog vara försiktig med!
SvaraRaderaHåller med. Svårt ibland dock att dra gränsen mellan igenkännande och upprepande.
SvaraRaderaAlldeles riktigt - jag håller helt med. Författare måste våga lita på att läsaren inte är korkad utan kan hänga med ändå
SvaraRaderaMan ska aldrig underskatta läsaren.
SvaraRaderaFör ett tag sedan så läste jag en bok där jag fick uppleva allt minst tre gånger; när det hände, när den/de inblandade tänkte på det som hänt och när det som hänt förklaras för någon annan. Jag trodde jag skulle bli tokig.
SvaraRaderaJag håller med dig, man vill inte som läsare bli skriven på näsan utan känna att författaren litar på en.
SvaraRaderaHåller med, vill inte känna mig underskattad som läsare.
SvaraRaderaDet som får mig att tröttna direkt är när det kommer drömmar... kursiverade, detaljerade, flera sidor långa. Andras drömmar är (möjligen bortsett från familjen) ointressanta. Är de dessutom påhittade för en fiktiv person... GÄÄÄSP!
SvaraRaderaJag tyckte att det var tröttsamt för ögat att läsa serien om hemmafrun Maj, allt i ett enda tankeflöde och virrvarr... jag förstår vitsen, men det hjälper inte, så läsovänligt.
Nu har jag tipsat om din senaste bok i min boktipsspalt. Den kommer inte ut än på ett tag, men då skickar jag ett foto. (Enligt vad jag har förstått, så är den spalten mest läst i hela tidningen, massor av folk stannar mig på gatan och talar om att de klipper ur och lånar allt... En del säger att det är det enda de letar fram i tidningen. Ingen har sagt något om de djupa artiklar och intervjuer där jag verkligen har lagt ner möda.)
Tack Bloggblad - underbart med lite reklam!!! Hoppas det biter!
SvaraRaderaman borde studera upprepningar över tid; lästid. det kan naturligtvis göras på lika många olika sätt som det finns författare. Mr Grey och jag gjorde slut efter ett par sidor. lättnaden var förmodligen ömsesidig...
SvaraRaderaHa ha, vilket strålande exempel, Fifty shades of grey.
SvaraRaderaHm, PD James? Då tänker jag deckare... Nåja, barbesök sida upp och sida ner är ingen höjdare.
SvaraRaderaPerfekt exempel med Fifty Shades!
SvaraRaderaDe olika tapetmönstrena i de olika rummen är inget jag tänkt på som upprepningar, har fört det till spalten "fruktansvärt påfrestande detaljerat", men det är ju lika illa oavsett vad man kallar det :)
SvaraRaderaLotten - absolut!!! Jag blandade ihop initialerna: EL ska det vara (ändrat nu tack vare dig)
SvaraRaderaÅberopar du inte din inre gudinna dagligen? ;)
SvaraRaderaFör mig beror det helt och hållet på hur upprepningarnas görs och vad som är syftet med dem! Men Fifty shades tröttnade jag på bara av att låna kollegans ex och kolla på några sidor...
SvaraRadera