lördag, juni 06, 2026

Veckans mening – om att lämna barndomen

Veckans mening ska, enligt påbud från Skriv-Robert, vara "en mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på."
Jag snappade upp denna när jag lyssnade på Michael Yvesands "Våran pojke". Plötsligt inser en av grabbarna i historien att han nog faktiskt blivit vuxen; det går till så här:

Han släppte ut barndomens sista andetag.

Copyright Klimakteriehäxan

10 kommentarer:

  1. roligt, makabert…? Låter som ungen dött🙃

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä han levde vidare, med insikten att han blivit "stor".

      Radera
  2. Intressant mening! En mening som jag minns (ungefär): "Inga länkar bakåt och inga framåt - en ensam länk fritt svävande i tiden" (om att varken ha föräldrar eller barn). Minns den meningen, men minns inte vilken bok ...?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart tänkvärd beskrivning av en livssituation (som man inte önskar sig)!

      Radera
  3. kan tänka mig att han blev ganska häpen över tanken själv!

    SvaraRadera
  4. Men man vill ju på ett sätt inte lämna barndomen.
    Alla minnen. Och att han barnasinnet kvar.
    Kanske jag missförstod nåt 😂

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej visst finns mycket kvar - och barnasinnet är guld värt!

      Radera
  5. Den meningen passar nog alldeles utmärkt just nu med alla studentutsläpp;-)

    SvaraRadera