Jag snappade upp denna när jag lyssnade på Michael Yvesands "Våran pojke". Plötsligt inser en av grabbarna i historien att han nog faktiskt blivit vuxen; det går till så här:
Han släppte ut barndomens sista andetag.
Copyright Klimakteriehäxan
lördag, juni 06, 2026
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
roligt, makabert…? Låter som ungen dött🙃
SvaraRaderaNä han levde vidare, med insikten att han blivit "stor".
RaderaIntressant mening! En mening som jag minns (ungefär): "Inga länkar bakåt och inga framåt - en ensam länk fritt svävande i tiden" (om att varken ha föräldrar eller barn). Minns den meningen, men minns inte vilken bok ...?
SvaraRaderaKlart tänkvärd beskrivning av en livssituation (som man inte önskar sig)!
Raderakan tänka mig att han blev ganska häpen över tanken själv!
SvaraRaderaJa det vore högst rimligt!
RaderaMen man vill ju på ett sätt inte lämna barndomen.
SvaraRaderaAlla minnen. Och att han barnasinnet kvar.
Kanske jag missförstod nåt 😂
Nej visst finns mycket kvar - och barnasinnet är guld värt!
RaderaDen meningen passar nog alldeles utmärkt just nu med alla studentutsläpp;-)
SvaraRaderaSant, tänkte inte på det!
Radera