Råkade höra ett radioprogram härom dagen medan jag stod och diskade.
Just då sa en röst att det är så praktiskt med radio, för man kan konsumera radioprogram medan man gör något annat, till exempel står och diskar.
Se där, det var helt enkelt ett program om och för mig!
Men ju längre samtalet i studion höll på, ju mer tveksam blev jag.
Temat var modern mediakonsumtion. Ni vet, man ska se på tv, läsa e-post och höra radio i mobilen, ha böckerna med sig i i-poden, mp3-spelaren (gärna ihopbyggd med någon annan elektronisk pryl som vi förväntas ha med oss) fylld av favoritmusik och aldrig, aldrig ska man någonsin behöva missa ett enda favoritprogram, musikstycke eller inslag av speciellt intresse, oavsett var och när det publicerats eller sänts. Att man inte tar ett enda steg utan sitt USB-minne i fickan är också en självklarhet.
Väldigt bra, sa radiorösten, som för säkerhets skulle visade sig vara utomlands och medverka via sin mobil, som alltså fortfarande också kan få användas att ringa med. Han hann dessutom berätta att han fått med sig flera radioprogram hemifrån, och tänkte nog ladda ner lite mer via sin laptop inom kort. Får väl anta att han hade RSS-prenumeration på ett och annat, förstås.
Ständigt uppkopplad, på ett eller annat vis, det är modellen.
Då inser jag att all denna tekniska utveckling får fasansfulla konsekvenser.
Från och med nu finns inga acceptabla undanflykter eller ursäkter. Hittills har man kunnat komma med bortförklaringar till varför man inte är uppdaterad om det ena eller andra: föräldramöte, extrajobb, bullbak till fritids utflykt, feberattacker, tjejmiddag, farmors 77-årsdag.
Aldrig mer.
Nu kan man ideligen ertappas med att vara den som inte hänger med. Det finns ingen ursäkt längre.
Med sänkt huvud och skamsen blick tvingas man endera medge att man faktiskt inte har en aning om hur man exempelvis laddar ner saker i mobilen, om det nu går över huvud taget, eftersom den är tämligen ålderstigen.
Eller så erkänner man öppet sin lättsinnighet.
Den som tillåter en att fortfarande välja bort saker.
Hur viktiga de än må vara.
Men då är det också alldeles uppenbart att man inte kvalar in i gruppen ”moderna mediakonsumenter”.
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Undanflykterna finns kvar, möjligheterna har ökat och jag är så glad för det. Tänk,om jag på natten vaknar och iúndrar, varför min lilla kyckling inte kommit hem, kollar jag bara mina SMS, där han berättar att han är sen. Han stör mej inte, väcker mej inte, men jag kan lungt sova vidare ;)
SvaraRaderaDen biten håller jag helt med om!
SvaraRadera