Kycklingmamma, curlingförälder, allmänt försiktig, rädd att något otäckt ska hända de små barnen. Känns det igen?
Så rätt du tänkt - fast det var fel.
I alla fall om man talar med experten, en man vid namn Gever Tulley som gett ut en bok med titeln ”50 farliga saker du ska låta ditt barn göra”. Aftonbladet skriver om den i dag, på sin nya kvinnosajt Wendela,
Det är helt enkelt så att vi överbeskyddar de små liven. Ja, han är inte först ut med den uppfattningen, bland annat kan barnen själva hävda det så snart de är kapabla att börja formulera åsikter.
För oss som sett vår avkomma börja anta vuxenproportioner är det förstås redan för sent. Men ni andra kan ju ta er en funderare. Det finns fem konkreta punkter som Tulley rekommenderar att man låter de små göra:
1. Leka med elden
2. Ha kniv
3. Kasta spjut
4. Plocka isär elektriska apparater
5. Köra familjens bil
Slutsatsen jag drar är att det är synd om mina ungar, även om ett par saker på listan har skett i vår familj: Sonen gick med liv och lust lös på några elprylar som gjort sitt. Han hade absolut kul medan det fortfarande fanns delar att fiffla loss. Hur mycket han lärde sig? Inte en aning.
Det där med eld har jag alltid varit livrädd för, så tändstickorna var utom räckhåll för barnahänder. Och kniv då? Jo, schweizisk armévariant kom som present, men rätt sent.
Vad beträffar spjutkastning så undrar jag om man möjligen kan ersätta det med papperssvalor? Borde väl vara lite likartat, fast inte lika tungt, vasst och - ursäkta - farligt?
Men så kommer vi till den sista punkten, den om bilkörningen.
Hur gör man när barnet i fråga är totalt ointresserat ända upp i 20-årsåldern, trots löfte om lektioner och körkort, trots ideliga föräldrapåtryckningar?
Den frågan tror jag inte Tulleys bok har något svar på.
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Min 17-åriga dotter har samma inställning, "jag vill inte ha nåt körkort, om jag behöver det av nån anledning kan jag ta det sedan. Det går så bra med tåg". Och vad ska man säga i dessa tider som kryllar av miljöhot? Valet är dessutom grundat på just det.
SvaraRaderaSom finne med scout-barn har våra barn fått göra det där och lite till; som 5-åringar fick de riktiga sågar av jultomten, lite mindre storlek än vuxnas. Själklart fick de riktiga mora-knivar, puukko, i förskodeåldern, och lärde sej använda det i förskoleåldern.
SvaraRaderaDen yngste fixade den höga klätterställningen vid sandlådan vid 18-månades ålder, fortfarande i blöja. Jag kunde ju inte hindra honom, bara lära honom, hur han kommer NER..
Barnen köpte en del elektriska aparater billigt på loppis... Bil... lite senare. Den yngste fick vi "tvinga", nu lånar han bil oftast..
ELD fick de inte använda, om vi vuxna inte var hemma, men... Ute gjorde de eld, lagade mat vid spritkök och annat. Och har forsatt med det. Fortfarande.
(Mitt barnbarn ska också få lära sej ett och annat, av mej och av sina morbröder... Ska bli skoj :)
När jag läste det hela så log jag och kom på en historia från mina barn. Vi var på campingsemester i Jämtland. Sonen var i tioårsåldern. Vi hade kört över Helagsfjället och där stannat till i en souvenirbutik. Sonen hade köpt en hemslöjdad kniv, otroligt fint gjord. På kvällen sitter han utanför tältet och karvar på en pinne. Jag slänger väl ur mig nåt om att om han skär sig så får han skylla sig själv. Efter ett tag så hör jag ett pip, pappa tittar till och då håller sonen fram ett blödande finger och säger tyst: "Jag skar mig, men berätta inte det för mamma." ........:-)
SvaraRadera(idag visar, vad det blev av sonen, som fick leka med elden, ha kniv, kasta spjut, plocka isär elektriska apparater och köra familjens bil ;)
SvaraRadera