Vad är ett ljus?

”En ros är en ros är en ros” heter det.
Det synsättet är inte längre applicerbart på stearinljus. Då kan man snarare få ta till något i stil med ”Ett ljus är en ros är en tomte” – eller en groda, en frukt, en gran, en snart sagt vad som helst.

Förr i världen stöpte folk sina ljus hemma i köket, en tidsödande process när ljusvekarna skulle knytas på pinnar för att sedan doppas, i exakt lagom fart, i den flytande ljusmassan. Sakta men säkert tjocknar ljusen, den som prövat håller säkert med mig: det är en kul syssla som doftar jul.
Resultatet blev oftast raka vita ljus, ibland grenade, om någon hade orken till lite extra insats.

Sedan hände någonting. Någonstans måste någon ha kommit på, att stearin är så formbart att man skulle kunna göra helt andra figurer och ändå kalla dem för ljus.
I dag kan vilken liten presentbutikspryl som helst visa sig vara ett ljus med en liten utstickande veke på toppen, bara att tända på och njuta av skenet.

Men lite konstigt blir resultatet ofta, håll med om det. Själv slängde jag just en knallgrön groda som fått ett djupt magsår på mitten – där veken satt, alltså. Två små snötyngda stearingranar har jag också fått i present men aldrig nänts tända. Och kommer ni ihåg hyllan över öppna spisen i Piff och Puff-avsnittet i Disneys julaftonspotpurri? Där står de med låga på mössan, de små tomtarna. Hur det ser ut när elden ätit sig ner och gjort dem huvudlösa, det får vi aldrig se – men stearintomtar säljs varenda jul, och så vitt jag förstår köps de också. Snudd på huvudlöst, det med!

Jag har sett ljus formade som hjärtan, som blommor, som hus, som hundar, som jordgubbar.
Fotbollsljus var en souvenir vid EM i somras – möjligen det enda ljus vissa lag kunde skymta under turneringen, men ändå …

Säkert är vi fler, vi som fått de där fantasifullt utformade ljusen som ligger i en låda. Men när det är dags att höja mysfaktorn med hjälp av små flämtande lågor blir det ändå de gamla vanliga kronljusen som kommer fram, i kombination med block- och värmeljus. Alla lika raka, faktiskt.
Vi ser på dem när de lyser så stämningsfullt. Och så mumlar vi, så gott som ohörbart:
”Ett ljus är ett ljus är ett ljus”.

Copyright Klimakteriehäxan