På hotell

En hotellvistelse kan vara så mycket. Det där rummet, som till exempel jag kallar "hem" så fort jag passerat incheckningsdisken, visar sig kanske vara ett genomtänkt organiserat utrymme, med en sänglampa som ger läsljus, med en rymlig dusch, med en bra teve, utan dammråttor i hörnen. Fast det kan också vara något mardrömsliknande, men vi glömmer helst det.

En period av mitt liv bodde jag väldigt ofta och mycket på hotell, men den där berömda hotelldöden drabbades jag aldrig av. Och jag tror att jag vet varför. Bland det allra första jag gjorde i en ny stad var att snabbt gå ut och köpa lite blommor. Genast blev stämningen varmare i det från början opersonliga rummet, som ju ska passa många olika människor.

Men ändå händer det att inredaren till och med har funderat över detaljer som inte har någon påtaglig praktisk funktion. Som något att fästa blicken på, en tavla, en textil, ja det har rent av hänt att jag mötts av en grön växt när jag baxat in resväskan.

Fast nu har jag två upplevelser som båda var förstagångs-.
Eller vad säger ni om uppsättningen hantlar, på 2 respektive 4 kilo, som uppfordrande satt på väggen senast jag bodde på svenskt hotell? En instruktions-dvd fanns också, fast om jag förstod saken rätt krävdes det att den boende då medförde egen dvd-spelare i en eller annan form. (Jag skyllde på förkylning och lät hantlarna hänga kvar.)

Och så har vi tavlorna i det franska, mycket spartanska, rummet. Kanske tog investeringsmedlen slut. Eller så tröt inspirationen. Eller så kunde man aldrig enas om vilken sorts bilder som skulle glädja ögat i just den här lokalen.
Alltså blev det bara ramarna.
Som hotellgästen naturligtvis kan fylla med sin egen fantasi, efter tycke och smak. I och för sig en tilltalande tanke, på sätt och vis ...

Copyright Klimakteriehäxan